Florina är en tjej vars tidigare ägare
försökte bli av med
genom att slänga ut henne på vägen från en bil
i full fart
När hon trots detta inte dog
utan i stället kom hemvandrande
hotade de med att dränka henne.
Då fick hon plats på ett hundhem
(http://hundhjalpen.se/)
i hopp om att hon en dag skulle få
ett alldeles eget hem
och det blev vi
musketörfamiljen som fick äran och glädjen
att dela våra liv och vårt hem med denna mystjej.
Slag och sparka har hon fått ta emot i stora mängder
det har märkts på flera sätt.
dels på att hon har en skada i ena örat
som gjort henne döv i just det örat
och dels på att hon var livrädd för höjda händer
och höjda röster och allt möjligt annat
Vår Florina
vår förr så osynliga
försynta
iakttagande mjukistjej.
hon som smög upp på nätterna
för att tyst, så tyst och försiktigt
leka och tugga tuggben
hon som mest tittade på
när de andra lekte och busade
hon som inte kunde ta emot kramar och närhet
utan att spänt och ångestfullt kika sig omkring.
hon som trodde att hon inte fick finnas till
inte fick ta plats
inte fick synas eller höras
hon som fick mycket stark ångest
vid fyratiden på eftermiddagarna
hon som sprang och gömde sig
så fort vi fick besök
hon som lärt att kärlek var något smärtsamt
var något för andra men inte för henne…
.jpg)
Det är HON
JUST HON
SOM NU
älskar kramar och närhet
som deltar i de andras bus.
som TIGGER!! (så härligt)
som springer
fort, så fort
bara i glädje över att finnas till
över att våga ta plats
VÅR FLORINA.
Vår modiga och finstämda älskade. tjej
bara i glädje över att finnas till
över att våga ta plats
VÅR FLORINA.
Vår modiga och finstämda älskade. tjej
En lång väg har du färdats
för att nå fram till glädjen
tilliten och kärleken
men NU
vet du
att kärleken var
och är till
för dig med
NU vet du att du är viktig
att du är älskad och betydelsefull
för oss alla i din stora familj
Glad så glad är jag att du inte gav upp
när det var som djävligast
då,när du fick motta mycket sparkar och slag
och tvingades möta människors oerhört svarta baksida
för att nå fram till glädjen
tilliten och kärleken
men NU
vet du
att kärleken var
och är till
för dig med
NU vet du att du är viktig
att du är älskad och betydelsefull
för oss alla i din stora familj
Glad så glad är jag att du inte gav upp
när det var som djävligast
då,när du fick motta mycket sparkar och slag
och tvingades möta människors oerhört svarta baksida
.jpg)
Nu springer hon lycklig och trygg omkring
för nu får och kan ingen mer göra henne illa.
Stort grattis till er som har hittat varandra! En del har en lång och svår väg "hem"....
SvaraRaderaKära någon vad mina tårar trillar nu och mitt hjärta går ut till denna lilla kämpe som ni har äran att ha i ert liv. Så fint och känslosamt skrivet av dig. Ja, hon hittade verkligen rätt till slut. Till dig som är så empatisk, varm och enbart har kärlek att ge. Vilket liv hon levt lilla Florina, men nu får hon leva i trygghet och glädje. Känner igen hennes berättelse och är så glad över att det var just ni som öppnade ert hem och era hjärtan för henne. Kramar!
SvaraRaderaA sa...Ja många har en lång och svår väg hem..bland både människor och djur.
SvaraRaderaFörunderligt är det att just hon och vi hittade igen varandra och att Florina och Alberto (också han kom via hundhjälpen) kände igen varandra. Alberto hade kommit hem till oss ett halvår tidigare, när de möttes på vår gräsmatta, utbröt stora glädjefnattet hos båda. De blev så otroligt lyckliga över att möta varandra. Första tiden sökte sig Florina en hel del till Alberto. *ha en fin livsdag
Smörboll:
SvaraRaderaJa Florina är en kämpe. Hon har övervunnit så många starka rädslor och så mycket skräck. Fortfarande kan en o annan gammal rädsla poppa upp när hon möter någon som skriker...då kryper hon ihop och försöker gör sig alldeles osynlig. En del av hennes rädsla och ångest för främmande berodde nog en del på att hon var livrädd för att de skulle ta henne ifrån oss.
Du har så höga tankar om mig du vackra smörbolleblomster...inte är jag allt igenom kärleksfull, jag har också jag en del mörker att brottas med tid till annan. Kanske är det så, att det är dessa mina egna mörkerupplevelser,dessa mina egna erfarda kunskaper, som gör att jag förstår och ser mina musketörers olika behov och oftast förstår vad de försöker förmedla till mig.
Stor varm kram
WOW!!!! Du gör mig tårögd.. Dina bilder o dina ord.. berikar.. o fyller mitt hjärta med längtan.. till skog o mark.. till förunderliga vidder.. till min fina hund, som jag omöjligt kunde hinna med när lilla Maya kom in i mitt liv.. Min Aki, stor som en oxe, liten som en ömtålig sparv.. även han, uppvuxen hos människor som ville att han skulle vara tuff o aldrig visa vilken kelig, och underbar hund han innerst inne var.. men hos mig fick han vara den han var.. en 55 kg stor valp.. Fin blogg du har.. Uffe
SvaraRaderaUffe..Oj! Vad roligt om något av det jag lägger ut på min blogg kan berika.
SvaraRaderaInte lätt att vara hund ...eller människa.. om man tvingas leva upp till andras krav och förväntningar och därmed måsta "svälja ner" stora delar av det,den man är. Vad lycklig han ska ha varit med dig Aki, när han också fick plats att vara både tuff, mjuk och kelig.
55 kg?! Det var en stor "grabb" det. Min tyngsta musketör, väger 20 kg.
Varm livskram