Tears of the earth ...

 Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,
Jorden vi ärvde och lunden den gröna.
Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill
Låt dem få leva, de är ju så sköna.

Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm,
Leka tittut mellan blommande grenar.
Låt fåglar flyga och sjunga för oss sin psalm,
Låt fiskar simma bland bryggor och stenar.

Sluta att utrota skogarnas alla djur!
Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!
Låt sista älven som brusar I vår natur
Brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,
Jorden vi ärvde och lunden den gröna.
Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill
Låt dem få leva, de är ju så sköna.
- Evert Taube -
****************************
Ibland kan jag inte låta bli att undra i vilket skick vi kommer att lämna över
allas vår moder jord
allas vårt jordklot
allas vår himmelska bostad ute i världs rymden
som färdas ute iii vintergatan bland galaxer och stjärnhopar
...  till allas våra barn, barnbarn ...
Lånar man en övernattningsstuga i tex fjällen, är det en självklarhet att lämna den i fint skick efter sig.
Man fyller på med ved, städar... osv Allt för att nästa trötta vandrare ska känna andras respekt,
omsorg/ omtänksamhet och inte behöva börja med att städa upp efter andra och inte behöva börja med att hugga ved, bara för, att andra eldat upp allt.
Men.. hur gör vi med vår gemensamma och lånade bostad... jordklotet?
Städar vi upp efter oss av respekt, omsorg och omtänksamhet till de som kommer efter oss???

Spegel, spegel, på väggen där....

Barrträden speglar sig i vattenspegeln.
Tänk, om de skulle vägra gå med på att de är så de ser ut och är.
"Nähä då. Jisses vad ni då hittar på! Jag är minsann trädet med de mjuka löven och därför kan det bara inte vara jag som har de vassa barren, så det så."
 .....

Vi, människor, vi speglar oss hela tiden i varandra.
Vi, var och en håller upp speglar för varandra, för att vi ska kunna se, upptäcka, bli medvetna om våra omedvetna sidor, sidor som vi ännu inte vet om att de är våra, utan är helt säkra på att andra rår om.

Kommer ihåg en kvinna som menade att ingen tyckte om henne, Inte kunde tycka om henne.
När vi satt ett gäng och pratade, kom hon alltid in med nedvärderande och  spjutspetsvassa arga ord ... Till slut blev någon i gänget trött på hennes påhopp och sa till henne att sluta med sina elakheter. Då rusade kvinnan upp från sin plats och skrek och grät.... "Det är ju det jag säger, ingen tycker om mig, ingen kan tycka om mig."
Hon såg verkligen till, att det hon tyckte, kände, tänkte och upplevde, om sig själv, besannades.

Projektioner, kalls det visst, när vi kastar över vårt eget osorterade skräp/avfall på andra och projektioner finns det alldeles för gott om.
Det är en lite märklig moment-22 känsla, när man får ta emot något som man inte rår om, något som någon projicerat över på en och sen ska man stå där och försöka förklara..." Ja, men, det där tycker inte jag, det har jag inte sagt, det är inte mitt...."
Men vad man än säger, så får man ta emot ännu fler egenskaper, som inte har det minsta med en själv att göra ... för den projicerande personen har redan bestämt en gång för alla ...
allt beror på just dig.
Personer som  projicerar över sitt eget "avfall" på dig, gör det för han/hon har, enligt sig själv, inget med saker och ting att gör, utan  ställer  sig själv helt utanför skeendet och tar inget ansvar för sin egen delaktighet... det är andras fel, andra som är elaka, som inte förstår....Ibland kan det bero på att en del personer har så usel självkänsla, så dåligt självförtroende  att de tror, att inget de säger eller gör har någon betydelse eller ens märks.

När du är "kvinna... mamma... dotter ...man ...barn ....till åren kommen ... osv Sååå,  vips vet allt för många HUR du är och BÖR vara och leva. och det utan att ens känna personerna i fråga och  utan att ens idas fråga/ta reda på fakta från källan/personen själv.

Ett har jag börjat förstå, och det är, att vi ser bara det som vi är medvetna om och just därför är jag helt övertygad om att självkännedom är den viktigaste uppgift vi har framför oss.
Att läsa boken om oss själva. Vem.. är jag? Vad... är jag?
Spännande! och lite kusligt på samma gång.

Det hade jag inte den blekaste aning om.... att

.....  kantareller är "fullproppade" med naturliga D-vitaminer

Det stod också att kantareller är den näst rikaste D-vitamin källa efter fiskleverolja.

All denna information hittade jag på Google.

Naturen är verkligen vårt skafferi och vårt apotek

Att sörja och gråta ... är också att leva ... och just NU sörjer och gråter jag...... så många avsked

... för i måndags tog vi farväl av vår ängel Kenzo,
Vår fantastiska mirakelhund.
Otroligare hund har jag aldrig tidigare mött.
Vilken livsvilja och vilken livsglädje och vilken klokskap som rymdes i hans lilla kropp, men nu var tiden inne för honom att ge sig iväg på nya äventyrligheter, dit vi inte längre kan slå följe.
Han spred så mycket kärleksfullt  ljus omkring sig till oss alla, ett ljus som kommer att fortsätta lysa klart, fast hans kropp nu har kämpat färdigt.
 Hoppas och tror att hans bästisar Paqui, King och Placido, tar emot honom med glada och öppna famnar och guidar honom vidare bland universums stjärnrymder. Ett är jag då helt säker på och det är att   vi snart kommer  att få  se den allra klaraste och mest ljusstarka stjärna bland stjärnor att tindra på himlavalvet, och då vet vi, garanterat, att det är Kenzo  som blinkar till oss alla.
Tack käraste Kenzo för att jag fått vara din vän och att du varit min.
Tack för allt du lärt mig om livet, om mig själv, om själens stora kraft och förmåga att övervinna det till synes omöjliga.
Tack för allt du lärt mig om trofasthet, om tillit, om mod och om kärlekens ljus.
Med kärlek din matte Anna-Lena

Jag vill bara va en gammal man - Mikael Wiehe

Åldersnojan breder ut sig, men, vi ÄR inte vår ålder.
Vår ålder avgör på intet vis vem/vad vi är.

Har ibland inte kunnat låta bli att undra:

När okunskapens ridåer ska falla och avslöja sanningen om människan.
Kroppen, den åldras, den skrynklar sig och orkar inte lika mycket som förr, men, vi har en insida OCKSÅ. En insida med en alldeles egen vilja, med egna tankar och egna känslor av alla de slag, som dansar runt i en slags livsdans och när insidan får komma till tals, då håller vi oss unga även fast kroppen skrynklar sig

Har mött så många människor som varit unga på utsidan, men gamla på insidan och tvärtom, gamla på utsidan, men unga på insidan. Vi stirrar oss så totalt blinda på det yttre och verkar inte förstå, att vi är livs levande liv och inga robotar. Allas våra kroppar kommer att åldras hur mycket vi än vägrar erkänna detta faktum och hur mycket vi än kämpar emot, så kommer de inte att hjälpa. Är det månne därför som många äldre, många gånger, behandlas respektlöst. Som om man tycks tycka, att man inte behöver bry sig om att lyssna till/på. Kanske för att vi inte vill bli påminda om att vi själva en dag också kommer att få etiketten "gammal" påklistrad på oss .

Bättre då att blunda och låtsas som det bara händer andra, men inte oss själva.
I ett samhälle behövs ALLA åldrar.  Glöm inte att en gammal människa också har varit ett barn, en tonåring, en ungdom.

Fylld med drömmar och längtan .Viktigt att kunna se bakom/bortom ytan, se att där inne bor det en  livs levande människa med känslor, tankar, upplevelser, erfarenheter och inte ett tomt skal Och när vi ser och känner igen livet bortom ytan, kommer vi inte att kunna låta bli att behandla varandra med respekt. Tror i alla fall jag..

Läste att kända kvinnliga TV journalister och programledare, inte längre är/blir efterfrågade när de passerat de 50. ????? Hur tänker de egentligen, de som anställer människor, det är ju ändå inte ytan som ska göra jobbet. Tänk så mycket erfarenheter och kunskaper många hunnit skaffa sig genom åren, som inte tas tillvara, bara för att tanken tänks. Du är för gammal.! Vem är det som tar sig rätt att avgöra och bestämma.

Du är för gammal för att jobba, för att uppleva livet, för närhet, för sex, för äventyrligheter, för att hålla nyfikenheten vid liv. Livet är viktigt att leva medans det pågår.
Tänk ni alla som sätter människor i åldersfack, jag lovar på heder och samvete att, en dag har åren ilat även för er.

I åratal har vi läst om hur illa bemötta många äldre människor blir, äldre som behöver samhällets hjälp och stöd. Många, många, har slitit oerhört hårt i hela sina liv för att hjälpa till att bygga upp detta vårt samhälle och så blir de inte ens mänskligt bemötta när deras kroppar blivit utslitna.

*Läste i expressen om en tjej... Erica... som protesterade mot behandlingen av de äldre och sa " De är äldre människor och inte maskiner" Som "tack" fick hon sluta sitt arbete ???!!! 
Bravo dig Erica! Världen behöver människor som dig, människor som vågar och vill "ta ton" när de ser att människor far illa. TACK från hjärtat!!

*Vi har alla läst och hört om personal, som gång på gång slagit larm om katastrofala arbetsvillkor, men det vanligaste svaret har blivit ... Pengarna räcker inte till. Pengarna räcker inte till!! så vi måste spara på de gamla. (sjukvården, barnomsorgen... osv)
 Vaaa!! Hör ni så dumt. I en familj får man prioritera, då pengarna inte räcker till allt man vill, och första prioritet har så klart människorna i familjen, de går alltid först.

Människan har upptäckt, uppfunnit, skapat oerhört många viktiga saker. Teknikuppfinningarna har bara rasslat fram. Nu tror jag att det är dags/hög tid att upptäcka själva människan, att "gå på upptäcktsfärd" in-ut-i människan. Vad/vem är hon, egentligen. Det är verkligen hög tid för människan att bli uppfunnen, upptäckt, sedd och känd. Människan behöver sättas i fokus, för säg; Hur skulle vårt samhälle, vår värld se ut utan människor. Det är ju människorna

som besitter den kreativa förmågan, att tänka, känna, handla, och uppfinna. Och det är människorna som är ett samhälles stora rikedom och kraft.

Tänk en sådan uppfinning som mobilen, den är fantastisk, bara på ett litet ögonblick kan man nå människor överallt i världen. Men då det gäller människan själv, hennes liv och leverne, där går vi bet.

För säg: 
Hur kan det komma sig, att människan fortfarande krigar, förintar och förstör, så som hon alltid gjort
Hur kan det komma sig att allt för många av våra äldre (och ungdomar, sjuka, barn) inte möts av respektfullt lyssnande, inte möts av mänsklig omsorg och värme?
Hur kan de styrande styra, utan att ta reda på hur verkligheten ser ut för oändligt många människor?
Hur kan de låta bli att göra något åt den verklighet som många lever i, fast de blivit informerade om och om igen.
Brist på pengar, säger ni. I detta vårt samhälle vördas pengar, makt, saker, ära, de har första prioritet, värderas högst. I stället borde det vara själva livet som vördas och värderas högst.

Du min kära kropp och trofastaste kompis. Dig ger jag rätt att åldras på ditt eget sätt och i din egen takt. Ger dig rätt att leva fullt ut efter dina förutsättningar. Japp!!

Just as You Are. ~ A sweet, relaxing Songdrops song by Bryant Oden

Att lära sig att laga mat, lära sig ett nytt språk, lära sig att köra bil ........
kan vara nog så knepigt ... men..... det är absolut "ingenting" mot för att lära sig att man är bra som man är, att man inte behöver kämpa halvt ihjäl sig för att bli, se ut som någon/något annan för att duga, för att kunna unna sig att älska också sig själv och kunna ta emot kärlek från andra.
" Just as you are" .... släpp taget och våga ta emot dig själv så som du är.... just nu.