torsdag 25 september 2014

Våga ...njuta av livet och av att finnas till ...

Du är skapt för att njuta,
och världen är full av sådant som du kan njuta av
om du inte är för stolt för att glädjas åt det
eller för girig för att bry dig om sådant
som inte går att tjäna något annat på
än ren förtjusning.
( John Ruskin )






onsdag 24 september 2014

människan behöver att någon ser ..


I Umeå finns det en tunnel att passera på väg mot järnvägsstationen. 
I denna vackra tunnel, sitter olika dikter, tanke-ord, skrivna av Sara Lidman. Och då vi var där, spelades det även vacker musik. 
Det kändes som om jag gick in i ett meditativt rum.
Så vackert och så rogivande.

Är det inte så, för oss alla, som Sara Lidman skrivit här ovan  "Skogen utanför fönstret behövde att jag såg den ..." 
 Att vi, alla, behöver att någon ser ... att vi  behöver bli sedda ... att vi alla behöver känna tillhörighet ... att vi behövs.

Träffade en äldre dam, som jag delade en stunds närvaro med.
Det hon tyckte, var det värsta med att bli gammal, var, att inte längre behövas, att ingen, egentligen såg eller frågade efter henne, såg bortom/bakom alla rynkor och "gammelhet".
Att ingen längre hade tid att utbyta tankar, att lyssna, verkligen lyssna. Det var mobiler,datorer och allt vad dagens teknik heter, som stod emellan alla viktiga samtal, menade hon. De allra flesta har så bråttom, så mycket ska hinnas med. Men, jag undrar jag,sa hon, missar de inte själva mötet med livet, när de håller så hög fart.

Dessa förbaskade etiketter som vi så enträget och snabbt klistrar på varandra. "Gammal" Det vet man ju hur gamla är, klart bedömd , så tror många självsäkert, att de vet hela sanningen och behöver då inte ödsla tid på, att ta reda på fakta och lära känna personen i fråga. 
Undra på att människor kan känna ett utanförskap och att rädslan för varandra ökar, när vi tror att vi vet, det som vi inte vet och därför inte kan ha den blekaste aning,  eller den minsta kunskap om/i.  Och saknar vi kunskaper och fakta, gör vi massor av felbedömningar och antagande, som inte har ett dugg med verkligheten att göra

Färggranna hälsningar från ett soligt norr

   

torsdag 18 september 2014

ensamhet ..ett ord ... med .många olika upplevda upplevelser iii



Ensamhet, ett ord med många bottnar i.
Den kan vara allt mellan självvald och påtvingad

Ensamhet ... 
kan ge ro till både kropp och själ
och en möjlighet att lyssna inåt.

Ensamhet ...  
kan också vara tärande och överväldigande 
och  göra människor sjuka.

Ensamhet ...
kan "frysa fast" orden, tankarna och känslorna
i en människa.

Det behövs så lite, för att tina upp det  "fastfrusna"
Ett litet leende, en smekning, en blick som säger:
"Jag ser dig ... du finns till ... du är livs-viktig ... också du"

från ett varmt norr skickar jag - 
Humlina kramar till alla förbipasserande






söndag 14 september 2014

"life is a song ... ..





.... Sing it.!

Livet är livet,
och kan inte vara något annat
än sig själv
ett livs levande liv
men
För människan, är det absolut inte lätt att veta hur man gör
 för att kunna leva livet på det mest levande sättet.
Särskilt inte när "mörkret" omsluter  från alla håll och kanter
och gör sikten urusel
Och extra svårt blir det, om vi inte gett/ger oss tid till att skapa,
 en nära och givande relation med/till oss själva
det levande inom.
( en förbi susande Humlina)
..


fredag 12 september 2014

Kung Karl Johan, finns det gott om i år ....

Karl Johan svampar,  de skjuter verkligen upp som "svampar ur jorden" . Har aldrig varit med om att kunna plocka så mycket som i år.Det måste ha varit precis de ultimata växtförhållande för denna goding till svamp. Det är nästan, men bara nästan, så att jag tycker att de är ett snäpp godare än kantareller
En liten prat-stunds-vila, i bär och svampplocket. För säg .... " vad är det liv, som ej kan ge, en stilla stund att stå och se  "
Livs njutande Nadia
Kenia, i blåbärs-plockar-tagen. När jag ser gänget plocka de blå, tänker jag på Placido med värme,.( han som är död, men som finns inom oss som en varm livsbris) det var nämligen han som lärde ut, hur gänget skulle gå till väga, för att hitta igen och plockar de små smaskiga blå.

Happy, honom har ingen behövt lära, han visste direkt vad det var fråga om
Hösten är så mild och varm, vilket passar de badglada, som bara måste ta sig lite bad-hoppar-dopp, så fort vi passerar "vår" badbäck
Harry, vår så kloke 13-åring
Älgjaktlaget hade bara blivit tilldelade EN älg i år och den har de redan skjutit, vilket för vår del innebär att
skogen är helt ledig. Inga " gröna marsianer" i sikte. Hurraaa! Så härligt!!!
Men oj, så tyst det är  i skogen, knappt ett enda fågelkvitter hörs. Så förutom våra steg och gängets sniffande är det nästan bara tystnaden som talar.
Lite ovant, men också skönt: och lite magiskt.

måndag 1 september 2014

sprungit in iiiiii "väggen"??? Lätt gjort om vi överlåter till "Herr måste" och" Fru borde" att bestämma åt oss ...

.... Trots att  alla varningslampor har blinkat allt vad de bara förmått
under en allt för lång tid.
Blinkat för att  du ska inse, att du behöver stanna av
och bara, för ett litet ynka ögonblick, förmå dig att vända dig om
och sluta kuta in i väggen, om och om igen,
och sluta fly, från det oundvikliga mötet med dig själv
Men, du har  lyckats glömma bort var bromsen sitter
Du har, plötsligt, glömt hur man gör, när man lyssnar, verkligen lyssnar,
när kroppen och själen ihärdigt försöker säga dig något viktigt
Du har glömt att se, verkligen se,
för du är så upptagen med att springa,
så i stället för att bromsa och stanna av, har du bara ökat farten.


Till slut har du sprungit så fort och så länge
så att du  inte längre har någon ork och energi över
till att "se dig om"
För all din kraft, all din energi har gått åt till att "springa runt"
springa fortare, fortare .....
Men du, hur fort du är springer,
så kommer du inte att lyckas
springa ifrån dig själv,
springa ifrån det jobbiga, det svåra, det sorgsna,det smärtsamma ..

Det lite märkliga är
att det är du själv, som sist av alla in-ser hur slut
och hur dåligt du mår.
Först när du  återhämtat dig .... börjar du förstå, få in-sikt... .i och om
"Hur orkade ja? Så totalt slut jag varit..Tänk, att jag inte förstod, att jag inte insåg ...?"

Här har ni en, som tidigare sprungit fort som "rackarn,"
och som varit jätteduktig på att trotsa alla varningssignaler, om och om igen..
Det var så mycket annat som var bra mycket roligare och mer givande,
tyckte jag, då,
- roligare, än att stanna av och känna vissa jobbiga känslor
och att ta hand om gamla urväxta tankar.
Så jag fortsatte springa  ...
Till slut var jag så klart tvungen att "sätta mig ner, hämta andan och våga vända mig om"
och till min stora snopenhet upptäcka,
att det och den jag försökte springa ifrån med allehanda,
och i mitt så  mycket viktigare göromål -
var mig själv
Var mina jobbiga tankar, som jag tänkt för länge, utan att de ledde någon vart.
Var mina sparade sorg och smärtsamma känslor, som jag då, inte tycktes ha tid att lyssna på ...
Otroligt, tycker jag nu, att jag orkade bjuda detta motstånd mot
mig själv, mina känslor, mot att byta ut och släppa taget om alla urväxta tankar.

Inte undra på att vi däckar ihop,
över alla de bördor vi burit på allt för länge,
Bördor, i form av alla "måsten och borden" som vi tillåtit styra allt för länge i våra liv
och därför inte gett oss tid, rum och ork att lyssna på oss själva
lyssna på våra kroppar och på våra själar.
Och utan oss själva,... då blir livet bra tungt och bra mycket svårare att leva  ...


Hjäääälp!!!!!!
Jag känner...känslor!!!??
Men, hur fort vi än försöker springa ifrån våra känslor
springer känslorna precis lika fort efter.
En dag orkar vi inte längre hålla samma tempo
orkar vi inte längre...
springa ifrån oss själva.
Humlina

****************************************'

Så många unga kvinnor som mår dåligt, idag.
Så många och höga krav, som ställs  ..
Så liten plats, att vara och leva en människas liv på.

Åldringsvården, sjukvården, skolan ....
har länge, länge, "skrikit" ut sin förtvivlan och sin  frustration ...
över att de inte hinner och orkar ta hand om de gamla, de sjuka, eleverna.
Bara för att besparingskraven har gått "käpp rätt åt skogen".
Cancersjuka får vänta länge på att få hjälp och behandling.
Många elever, går ut grundskolan, med betyg som inte räcker
för att komma i på gymnasiet.
Gamla ges sömntabletter, får gå tidigt till sängs, för att det inte finns personal så det räcker
Undrar .... Finns där inga styrande som ser, hör, som bryr sig om, som besitter kurage nog att agera ... 
Hör ni verkligen inte vad många sagt ... länge, allt för länge ... högt och tydligt

En människa är alltid en människa
ett levande liv
är ingen robot/maskin.

Humlinas skogstankar för dagen