söndag 21 augusti 2016

Happy ... vår kloka, intelligenta och glada Hundrondellare




Blomsterkransar, en, av flera symboler för midsommar.
MEN, att sätta på sig en ... på huvudet .... det tyckte Happy var i löjligaste laget. Till slut gick han i alla fall, om än lite motvilligt med på att ha den runt halsen. Blev ju riktigt fint det med. Där du Happy, lärde du oss att tänka utanför "boxen"

Happy är som sagts intelligent. 
Tidigare var han var en baddare på att smaska i sig de flesta musketör-kompisarnas " skitar" Man kan nästan säga att han var besatt, vilket inte verkar särskilt  intelligent alls Men.Men...

Att skälla och bråka på honom, insåg vi båda, inte var någon bra lösning alls. Så jag tog bajspåsar i handen och gjorde mig beredd på snabba ryck. "Nej", hade jag tydligt signalerat varje gång en "korv" var på väg att slinka in i munnen på honom. Så det visste han vad det ordet stod för. 
Då, i början när "besattheten" var som störst, brukade han försiktigt, så försiktigt smygkika åt mitt håll, för att vara helt säker på,att jag inget såg.
Men, där hade han helt fel. för jag såg, tydligt, vad som var på gång Så precis som en gasell, studsade jag i full fart iväg till platsen där han stod samtidigt som jag viftade med svartpåsen i högsta hugg och ropade... "den där korven är min.!!" 
Han stannade!!!! Och så vände han sig om och gick till en annan "korv" 
Helt säker på att han snabbt skulle sluka den,var jag, men han bara stod där som förstelnad, som en fågelhund som markerar sitt bytet för husse/matte. Duktiga och smarta  Happy, han hade fattat galoppen. Han ville bara visa mig var den åtråvärda och i sitt tycke mumsiga "korven" låg. Tänk så klokt, han hade fattat varför jag så ivrigt viftade med svartpåsen
Visst har han haft sina återfall, men för det mesta, verkar han nu tycka att det är kul att hjälpa både husse och matte i "korvsökeriet"
I rastgården, kan det vara svårt för oss tvåbenta att hitta igen "hundkorvarna" Där hittar han och visar oss.
Är inte det intelligent så säg.