måndag 30 augusti 2010

Vi är så vana att granska och kritisera våra kroppar och att dela upp den i godkända och icket godkända delar

Visa din kropp hur mycket du uppskattar och respekterar den. Din kropp har kritiserats, dömts och avvisats av dig i åratal. Den svarar snabbt på din kärlek och energi. Du kommer att känna dig lättare och full av energi. Du kommer att bli förvånad över vilka resultat du kan skapa när du älskar din kropp.(S.Gawain)

***********************************************************
Vi är så vana att granska och kritisera våra kroppar och att dela upp den i godkända och icket godkända delar. Vår kärlek till våra kroppar är inte villkorslös, långt därifrån, den får ständigt underbetyg och kritiseras friskt... OM jag bara ....då kanske. Och ändå kämpar kroppen på och utför de mest avancerade arbetuppgifter åt oss dygnet runt. Hjärtat slår minut för minut i massor av år. Hjärnan utför ett avancerat tänkande och sorteringsarbete. Njurarna/njuren renar våra kroppar från slaggprodukter...dygnet runt. och matsmältningssystemet utför ett helt fantastiskt och avancerat arbete .. för oss. Våra kroppar fungerar som den mest förfinade och mest avancerade uppfinning som någon någonsin uppfunnit.
Som jag nämt tidigare så har jag märkt att man oftast uppskattar kroppen först när något inte längre fungerar i den... när det börjar gnissla i "maskineriet"..då börjar man lägga märke till att man har en hårt arbetande kropp.

Kroppen försöker kommunicera med oss allt vad den kan och på alla möjliga sätt, men inte många av oss är villiga att lyssna till vad den vill förmedla, särskilt inte om det den försöker säga är sådant vi inte vill höra talas om och särskilt inte om det innebär att göra förändringar i vår livsstil, i våra liv, i vårt tänkande.....
Jag själv, var under en lång tid, mycket ovillig att lyssna till min kropps signaler ...mina ord lät allt för ofta.... sen ska bara.

Men dåtid, det var då det...en dåtid som visserligen är befolkad med en massa minnen, men då är inte nu, och framtiden, den har ju ännu inte hänt. Alltså återstår ett nu. Hur mår och känner jag...just nu? Vad behöver kroppen...just nu ... för att kunna sköta det den är satt att sköta...just nu?

Emellanåt tar jag små tackstunder för att inte glömma bort vad jag lärt mig genom Livet om kroppen och dess fantastiska egenskaper.
Sen kan man undra ... till vem/vad ... vi tillåter och överlåter att avgöra vilken tillfällig trend som ska få bestämma över våra kroppars utseende och avgöra...du duger...du duger inte. Tänk, så många som tjänar storkovan på vårt missnöje över hur vi ser ut....utanpå.
**
Tack mina ben för att ni tar mig ut till min kära natur och att jag kan uttrycka min glädje genom att dansa och skutta

Tack mina händer och armar som möjliggör att jag kan krama om, att varsamt och ömt stryka en kind , att jag kan skriva och ge uttryck för alla möjliga och omöjliga tankar

Tack mitt hjärta för att du ännu slår, trots att jag ofta har avvisat dig och vägrat lyssna till din finstämda klokhet.

Tack min hjärna för att du bearbetar och sorterar all information och på så sätt gör livet inom och "utom" begripligare och lite mer fattbart.

Tack min fantastiska kropp för allt du uträttat och uträttar för att jag ska må bra...fast... det har tagit sin tid för mig att förstå att du inte var/är min fiende utan tvärtom...min trofastastaste vän.

Utanpå ser du inte ut som någon Marilyn M eller någon av de andra berömdheterna precis.( och varför skulle du se ut som någon annan än dig själv?)..men i ditt inre... där är du vacker som bara rackarn med alla dina celler, organ, DNA..... Ja, man kan nästan säga att du ser ut som ett universum i miniatyr, så vacker och så intelligent. Tack!!
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
"Jag vill uppmuntra var och en
att bejaka sin originalitet
ha förtroende för sin skapnad
att ta emot sig själv som en gåva
och ge sig själv i kärlek. (M.Melin)


:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

söndag 29 augusti 2010

Låt mig få tända ett ljus......

...för dig..och dig...ja för alla dig...och mig...

Ett gammalt och slitet pottskåp fick ett alldeles nytt ... och vitt uttryck

Ett auktionsfynd. Fick det billigt eftersom ingen såg skönheten som var dold bakom en massa grälla färger. Och se, med lite vit färg så synliggjordes det ärrade skåpets skönhet...tycker jag. Höll till i rummet med mitt målande, för dit in kunde jag sätta för kompostgaller så inga fyrfotingar skulle kunna ta sig in för att kolla vad matte höll på med. Men, vi har en Charlie som är expert på att öppna just galler... och jag hade droppat lite vitfärg här och där på skyddspappret, som jag trots min stora skaparglöd inte glömt att täcka golvet med... men se det visste inte hon, vårt lilla yrväder, att man bara inte går omkring i målarfärg och sen lämnar små vita tassavtryck efter sig på golvet!!!

Tavelramarna fick också de några vita penseldrag i bara farten...ska det skapas så ska det...

Regn, rusk och gråhet, har varit på besök ... födelen med det är, att det är fritt fram att göra upp en mysvarm brasa och tända mängder av ljus. Allt för att hålla gråheten borta från mina inre rum.
Tända ljus, har en lite magisk och fridefull inverkan på mig... .

.....så även dofterna från ett bullbak som sprider sig i hela huset, väcker myspysiga känslor till liv. Lite mörka blev allt bullarna, men vad gör det...för goda som rackarn blev de. PROV smaskade i mig fyra på raken...:)

tisdag 17 augusti 2010

Carry Me, Carrie

Sååå glad, så glad, är jag att jag känner mig så glader, upprymd, kreativ och i kontakt med mig själv...i alla fall idag..Efter månader av oro och vånda över vår lilla kära fyrfota vän, valde jag att gå in nån slags "vilobubbla" för att klara av att hantera allt med och ikring min hund. Nu provas en ny medicin och jag har fått råd och stöd av ytterliggare en veterinär, vilket känns kanon och betydligt mindre ensamt. Värsta känslan att känna är ...TVIVEL ... Tvivel över vilka beslut som har behövts och behöver fattas och hur och vad jag kunnat/ kan göra för att han ska må bättre, fast, det värsta och otrevligaste .. TVIVLET .. har varit tvivlet över min egen förmåga. Ja fy sjuttsingen vad tvivel sakta men säkert dränerar och tar och tär på både krafter och energier.Tills man in-ser vad som sker i det tysta.....

Här ännu en en låt med vars hjälp jag förmått skaka fram lite livsenergier.

Creedence Clearwater Revival - Jambalaya

Här en annan gammal goding ....färgen torkar så mycket snabbare när jag dansar runt

Dr Hook-Turn on the world

Musik och målning hör absolut ihop, så jag låter musiken fylla både mig och huset.... känner mig som en Picasso...minst

... jag ska måla hela världen ....vit


Jag målar....och målar..
Köpte en antik vit färg för att måla soffan, men risken finns att fler möbler åker på att bli vitmålade vare sig de vill eller ej. Det finns nämligen gott om färg kvar och det vore väl synd att spara .... och ute lyser solen så varm och go, medan jag står härinne och målar trallalala. Nämen hörnini, varför låta sig stressas av att solen lyser och värmer och av att hösten sakta men säkert är på väg hitåt och att det minsta man kan begära är väl ändå att passa på att njuta av solen allt vad man bara kan ... innan den sticker på semester .. och tänk .. egentligen, så mycket jag har kvar att dona med utomhus ... se på rackarn, vad fort gräset vuxit..borde nog klippas....fast det örat hör inte jag på....för jag målar och målar...trallilallaaa. och M är i fjällen och fiskar...och kanonkul har jag...hmm, tror att jag ska måla om stolarna.....också...
Min skaparkraft har vaknat till liv...jippiiiii
Målande kraftkramar till er alla

lördag 14 augusti 2010

Love - John Lennon

Kärlek är den kraft

som allt är uppbyggt av
som allt lever,växer och andas av
Ja allt!
även du och jag
och fåglarna på himlen
och alla månar, solar och planeter
och alla träd och blommor…..
Inte undra på att kärleken besjungs
och har besjungits i alla tider över hela världen
och tillägnats en oändlig mängd av ord
Men vad kärlek egentligen ÄR
Vad kärlekens innersta väsen ÄR
Det kan nog ingen egentligen säga
endast uppleva.
(Humlina)

onsdag 11 augusti 2010

i en djup oändlig skog ....


Ovetandes om den stora fara som väntar framför dem, vandrar de 10 musketörerna tryggt fram, på väg mot sin älskade badbäck....

För se... här ligger den svarta faran...i alla fall min. För tänk er, om någon/några skulle bli ormbiten/ormbitna mitt inne i skogen??? Cortisonet bär jag alltid med mig, men den är inget botemedel
Ormar gör ju ingen förnär om man bara låter bli att inkräkta på deras revir. Men, det vet förstås inte två ivrigt nyfikna terriertjejer... som bara måste kolla upp allt som rör sig och då så klart måste de andra också dit.

Vacker är du...på ditt sätt ...det kan jag inte förneka
En humla som vänt sin runda och mulliga bak åt vårt håll
Visst är hon/han himla humle söt

Har ni sett vilken ståtlig kantarell
Här stämmer verkligen bilden och verkligheten överens
För så här brukar de se ut i sagoböcker, tavlor mm. och så här ser de ut i verkliga livet
Fattar precis gulgrävarna som drabbades av den sk. guldfebern. Man blir helt knas när man ser de små gula solarna dyka upp här och där . I år lyser det mycket gult i skogarna
Vårt eget magiska och trollska Niagara fall.
Det dånar och brusar rejält av de framrusande vattenmassorna:))
Allt, precis allt kommer till nytta och glädje i naturen.
Liv föder liv i oändliga livscykler

Har ni sett...trädet har pyntat och gjort fint för alla ev. besökare. Ser nästan ut som en näverkorg fylld med blomster

Djurens klättervägg... jomenvisst!
Härlig dotter och härlig svärson, tar en vattenpaus i värmen. Det tar på att vara ute på kantarell-jakt. Kenia ser till att de inte ramlar i vattnet

Placido...vaktposten, som snabbt meddelar om "fienden"
närmar sig kantarellplatesen
Skogens guld .... se så de glimmar

söndag 8 augusti 2010

Do Not Call Me Stranger

Okunskap är rädslans allra bästa vän och vapendragare