måndag 30 augusti 2010

Vi är så vana att granska och kritisera våra kroppar och att dela upp den i godkända och icket godkända delar

Visa din kropp hur mycket du uppskattar och respekterar den. Din kropp har kritiserats, dömts och avvisats av dig i åratal. Den svarar snabbt på din kärlek och energi. Du kommer att känna dig lättare och full av energi. Du kommer att bli förvånad över vilka resultat du kan skapa när du älskar din kropp.(S.Gawain)

***********************************************************
Vi är så vana att granska och kritisera våra kroppar och att dela upp den i godkända och icket godkända delar. Vår kärlek till våra kroppar är inte villkorslös, långt därifrån, den får ständigt underbetyg och kritiseras friskt... OM jag bara ....då kanske. Och ändå kämpar kroppen på och utför de mest avancerade arbetuppgifter åt oss dygnet runt. Hjärtat slår minut för minut i massor av år. Hjärnan utför ett avancerat tänkande och sorteringsarbete. Njurarna/njuren renar våra kroppar från slaggprodukter...dygnet runt. och matsmältningssystemet utför ett helt fantastiskt och avancerat arbete .. för oss. Våra kroppar fungerar som den mest förfinade och mest avancerade uppfinning som någon någonsin uppfunnit.
Som jag nämt tidigare så har jag märkt att man oftast uppskattar kroppen först när något inte längre fungerar i den... när det börjar gnissla i "maskineriet"..då börjar man lägga märke till att man har en hårt arbetande kropp.

Kroppen försöker kommunicera med oss allt vad den kan och på alla möjliga sätt, men inte många av oss är villiga att lyssna till vad den vill förmedla, särskilt inte om det den försöker säga är sådant vi inte vill höra talas om och särskilt inte om det innebär att göra förändringar i vår livsstil, i våra liv, i vårt tänkande.....
Jag själv, var under en lång tid, mycket ovillig att lyssna till min kropps signaler ...mina ord lät allt för ofta.... sen ska bara.

Men dåtid, det var då det...en dåtid som visserligen är befolkad med en massa minnen, men då är inte nu, och framtiden, den har ju ännu inte hänt. Alltså återstår ett nu. Hur mår och känner jag...just nu? Vad behöver kroppen...just nu ... för att kunna sköta det den är satt att sköta...just nu?

Emellanåt tar jag små tackstunder för att inte glömma bort vad jag lärt mig genom Livet om kroppen och dess fantastiska egenskaper.
Sen kan man undra ... till vem/vad ... vi tillåter och överlåter att avgöra vilken tillfällig trend som ska få bestämma över våra kroppars utseende och avgöra...du duger...du duger inte. Tänk, så många som tjänar storkovan på vårt missnöje över hur vi ser ut....utanpå.
**
Tack mina ben för att ni tar mig ut till min kära natur och att jag kan uttrycka min glädje genom att dansa och skutta

Tack mina händer och armar som möjliggör att jag kan krama om, att varsamt och ömt stryka en kind , att jag kan skriva och ge uttryck för alla möjliga och omöjliga tankar

Tack mitt hjärta för att du ännu slår, trots att jag ofta har avvisat dig och vägrat lyssna till din finstämda klokhet.

Tack min hjärna för att du bearbetar och sorterar all information och på så sätt gör livet inom och "utom" begripligare och lite mer fattbart.

Tack min fantastiska kropp för allt du uträttat och uträttar för att jag ska må bra...fast... det har tagit sin tid för mig att förstå att du inte var/är min fiende utan tvärtom...min trofastastaste vän.

Utanpå ser du inte ut som någon Marilyn M eller någon av de andra berömdheterna precis.( och varför skulle du se ut som någon annan än dig själv?)..men i ditt inre... där är du vacker som bara rackarn med alla dina celler, organ, DNA..... Ja, man kan nästan säga att du ser ut som ett universum i miniatyr, så vacker och så intelligent. Tack!!
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
"Jag vill uppmuntra var och en
att bejaka sin originalitet
ha förtroende för sin skapnad
att ta emot sig själv som en gåva
och ge sig själv i kärlek. (M.Melin)


:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

4 kommentarer:

  1. Så bra skrivet! Gillade den sista raden om universum i miniatyr, så har jag aldrig tänkt, men så häftigt! :)

    Jag försöker också bli mer medveten om allt min kropp faktist gör för mig och inte bara se det negativa. Min kropp är min kropp och dess primära uppgift är att finnas till för mig, för att jag ska kunna ta mig från A till B, för att jag ska kunna fungera helt enkelt. Ingen har egentligen rätt att ha negativa åsikter eller nervärdera dess yta, inte heller jag.

    Jättefina foton i ditt förra inlägg. Ser så mysigt och lugnt ut hos er. Vi har lite samma smak i inredning. Bullarna såg ju farligt goda ut! :)

    Nu ska jag gå och äta middag! Sköt om dig! Kramar!

    SvaraRadera
  2. Klok, klok, klok, klok ,klok!!!

    Jag hämtar inspiration att vara tacksam för min kropp här och nu. Men tyvärr måste jag fundera på saken. Jag har lättare att vara tacksam för sånt som varit. Att min kropp gjorde mig duktig i min idrott (för länge, länge sen), att min kropp en gång i tiden var rätt smal och snygg (det förstod jag absolut inte då) och det största av allt att min kropp har fött mig två underbara barn - det kommer jag alltid att vara mest tacksam för.

    Sköt om dig! Kram,
    Å

    SvaraRadera
  3. Smörboll
    Ja visst är det en svindlande tanke att vi inom oss bär ett universum, det är nästan för mäktigt för att ta in Jag tänker som så...kan vi tänka negativa, begränsande och nedsättande tankar om oss själva, om våra kroppar, om livet, då måste det väl ändå gå att tänka uppbyggande livstankar...klart det tar sin lilla tid då kroppen är något som vi lärt oss ... på många olika sätt... bla. genom religionen.att den är "syndig, oren..."osv och att vi därför bör göra vårt bäst genom att späka, förneka, förtrycka, nedvärdera....den på alla sätt vi bara kan. Men hur ska man kunna uttrycka sitt vara, sin existens utan en kropp?? Nä, nog tycker jag att det är dags att expandera vår syn på oss själva, på livet och inte längre nöja oss med att kika genom ett litet nyckelhål på oss själva...på det levande livet. Det finns så otroligt mycket mer att utforska.
    Ja bullar blev farligt goda...inte många finns kvar :))Höstsoliga jättekramar

    SvaraRadera
  4. Å sa...
    Ja du, att föda barn är ett av livets stora underverk,tänk att det i mötet mellan ett ägg och en spermie kommer att växa fram ett litet människobarn,. Helt otroligt! Såg en film som visade vilket hårt jobb spermierna hade för att ta sig fram till ägget, oändligt många var dom i början och många "faror" mötte de på sin väg men bara ett nådde ända fram. Tänke på laxarnas vandring.
    Ja men du..nog gör din kropp fortfarande ett bra jobb till dig.
    Själv kan jag någon gång då och då sakna mitt vackra tjocka hår och min getingmidja...men oftast är jag bara så glad att jag lever,vilket inte varit en självklarhet.
    Att glädjas över sin kropp är absolut inte lätt..så mänga tabun har omgärdat och stängslat in den....du ska minsann inte tro att du är något. Så att se kroppen som det underverk den faktiskt är, kräver nog att man övervinner en starkt motstånd både inom och "utom" .
    Varm kram humlina

    SvaraRadera