Sköööna kramars helg

Alberto har haft ett sår i mungipan
som varit svårläkt
Har då smörjt honom med en salva
som han inte diggat
ett endaste dugg.
Tviii!! Tviiii!!!
Så han sprang helt enkelt och
gömde sig så fort han såg
att det var salvadags.
Och han var mycket, mycket finurlig
ibland gömde han sig på så svåra ställen
att det var riktigt knepigt att hitta igen honom
När detta ändå inte fungerade
tog han helt enkelt
och gömde tuben med salva
under sitt fårskinn
Nu har han och jag kommit överrens
om en kompromiss
han går till sin plats
och i gengäld får han en extra, extra god
godbit av mig

Längtar efter snövita vidder...




Polarullens år...



Känner nästan igen mig i det åldriga
trädet bakom Charlie
Åren, de har ristat sina spår i det yttre
i årsringarna finns allt lagrat
som man upplevt
genom livets alla åldrar
grenarna, allt det man lärt och vuxit av


:) Lite väl glest med grenar hmm.



Det pirrar, ilar och far i kroppen
av spänning, när man får äran att möta
denna härligt magiska, slaguggla.


Nadia, hon är kanonintresserad av lilla
stora King, för han är den enda killen
i musketörgänget som inte är kastrerad.
och det där med storlek
har hon ingen koll på överhuvudtaget
utan hon fortsätter
ihärdigt och gladeligen att flörta med honom.
Att King är en mycket liten herr
minst av alla.
och hon själv störst i gänget
det ignorerar och struntar hon fullständigt i
King själv
ja han bara fnyser åt hennes inviter
och trippar smått förnärmad därifrån
är hon för påstridig och inte lyssnar
när han tydligt visar
att han inte är det allra minsta intresserad
då kan han komma till mig och be om lite backup
För han själv
har nämligen bara ögonen för
två andra skönheter i storlek mindre

ÖNSKAR

ER ALLA

EN MJUK

OCH INNERIGT

SKÖÖÖN

ALLA HELGONs HELG

Mikael Wiehe Hela Mitt Liv

"Oavsett hur mycket kärlek vi ger
finns det ingen som kan älska oss tillräckligt mycket
om vi inte älskar oss själva
Om vi umgås med människor som inte
känner någon kärlek till sig själva,
spelar det ingen roll
hur mycket vi älskar dem -
det kommer inte att vara tillräckligt
eftersom de inte ger den vidare till sig själva.
- Lpouise L. Hay -

Dela bädd med en ängel

Är inlagd på sjukhus.. för några år sedan
.Jag ligger på/i en sexsal
Klockan är ca fem på morgonen
och jag har just varit på toa som låg längst ner i korridoren
På mig har jag landstingets vita skjorta

och ett mycket sömndrucket fejs.
Öppnar sakta dörren in till min sal

för att inte riskera att väcka mina sovkamrater

Då får mina halvt o-väckta ögon,

till min stora förvåning

syn på en liten, liten farbror som intagit min säng !!??

Han sitter där med sina små smala ben

dinglande utanför sängkanten

medan hans vita hår pekar morgontrött åt alla håll och kanter,

mest pekar det rakt upp.
Han tittar på mig med en slags hänförelse i blicken

men säger icket ett ord

och ännu större blir hans ögon

av en slags hänförelse och förundran, då jag säger:
”Nu har farbror allt lagt sig fel säng.

Här sover ju jag”
Han sitter alldeles blickstilla

men säger fortfarande inte ett ord

men, hans ögonen börjar nu anta ett mycket drömmande sken

och han ser på mig som vore jag från en annan planet.
Jag tar ännu en gång till orda

och försöker verkligen få honom att förstå

att han hoppat i alldeles fel säng ..att det faktiskt är min säng han ligger i..
Då hör jag plötsligt glada skratt

och en röst på andra sidan rummet som förkunnar.

”Du får mer än gärna krypa ner och dela säng med mig!”

Hahahahaha!!”

Jag hade gått in i helt fel sexsal

in till herrarnas.

Jisses vad vi skrattade.
Och den lilla farbrorn då?

Jo, han hade trott att han var död

och att han var i himlen

och att jag var en ängel som tänkte krypa ner

och dela säng med honom.

Så då förstår ni varför han aldrig sa ett ord

För ingen människa kan väl komma på något vettigt

att säga, när man just blivit erbjuden att dela bädd

med en livs levande ängel

Så jag gav honom en riktigt öm och varm "änglakram" innan jag

vände åter till mina sovkompisar i sexsalen bredvid.

Så roligt och tokigt det kan bli ibland.
Jag måste erkänna att jag är "riktigt bra" på att ”göra bort mig”

Skickar en stor famn med värme och glöd

Så mysigt! Så underbart häääärligt!
Det har dalat ner små härliga snöflingor nu på morgonen.
(bilden är från förra årets första advent)
och solen lyser.
Längtar så innerligt och ihärdigt efter snö
massor av snö
som med sin vita vihet
kommer att hjälpa till att lysa upp i landskapet
och ersätta detta ogenomträngliga
och klibbiga mörker som nu härskar
med ljus och åter ljus
Detta klibbmörker som gör att många känner sig lika mörka som mörkret.
Jag har tänt ljus och brasa. Spelat upplyftande musik
Allt för att inte låta mörkret krypa in och bosätta sig i mitt inre landskap.
Tänk ändå vad ljuset är härligt och upplyftande
och
så alldeles nödvändigt för vårt välbefinnande
och tänk
så klart man ser på det mesta.

Tänder en värmade brasa till er alla
och särskilt till er som känner er frusna "till kropp och själ"
och som nattens sömn svikit och lämnat i sticket
och till er som oroas för er egen hälsa
eller för någon nära och käras
och/eller oroas för familjens ekonomi
i dessa, för så många svåra tider
Denna nya dag börjar inte på samma sätt för oss alla
långt därifrån.
Många är det i världen
och vårt avlånga land
som har fått kämpa sig igenom
en lång natt
med värk
oro
ensamhet
ångest
osv.
Livet kan vara tufft att leva emellanåt
Därför tänder jag denna värmande brasa/eld
till oss alla
livets vandrare

Cat Stevens- I can't keep it in

Älskar du mig, respekterar du dig själv
och ger mig ingenting av rädsla
eller för att vara till lags.
(Bertil Martinsson ur "Konsten att älska andra")

Känslor kan vara starka krafter i rörelse

Känslor!

Vad är känslor?
Hur viktiga är de att känna.?
*

Här kommer några av mina upplevelser i kring ämnet känslor

Har fortfarande en lite dålig relation med sömnen

så min koncentrationsförmåga är inte precis i topp.

Men jag ville trots detta "handikapp" gärna besöka min blogg

så hav överseende

med ev. felstavningar, avsaknad av kommatecken
osv.

*

Vi kan missbruka, manipulera och använda känslor i maktsyfte.
(Som barn, kanske det fungerade att gråta

och skrika för att få sin vilja igenom.

Som vuxna kanske manipulerandet , skuldbeläggandet

fungerar för att få sin vilja igenom)

Vi kan acceptera våra känslor

som alldeles naturliga inslag i våra liv.

Går känslorna i ”orkanstyrka och det spöregnar”

ja då kan vi välja att stanna inne

och invänta tills ”ovädret” gått över.,

eller så kan vi ta på oss regnkläder och/eller söka skydd

i någons famn ....
Känslor är som vädret.

De förändras ständigt

*

Minns en dag för ett tag sedan

då mina känslor gick i "orkanstyrkans känslotecken".

För att inte kasta över mina orkanliknande känslor på andra

vände jag mig till min kära skog.

Där ute i det fria skrek jag ut all min ilska och min frustration.

Då plötsligt hör jag en mansröst som försiktigt frågar.

”Hur mår du? Är allt ok?” -

” Ja!” svarade jag

"Nu är det bara finemangfint.

För nu har jag tömt ur mig en hel orkan.”

Mannen log lättad

och frågar mig om det hjälpte att skrika av/ur mig.

På det svarade jag ett klart JA.

”Då ska jag göra som du.

Skrika ut min ilska, min frustration, min sorg, när de hälsar på i mitt inre

i stället för att skrika av/ur mig på mina nära och kära”.

Så pratade vi en stund om känslor och känslors betydelse innan vi skildes åt.

*

Precis som vädret är det bra att låta våra känslor säga sitt

och sen gå vidare.
Det är när vi håller fast

förnekar, sväljer ner, kniper ihop, bjuder hårt motstånd

mot att känna vissa känslor som vi mår dåligt.

Och det är då, i motståndet, som de ”förbjudna” känslorna

kan ändra färg och form

och komma ut som en helt annan känsla än den var från början.

För känslor är starka krafter i rörelse,

en del verkligt starka.

*

Tänk, så mycket energi som vi måste använda oss av

för att gömma undan de "förbjudna" känslorna

Energier som vi bättre skulle behövt till allt möjligt annat

som att leva livet.

När min son dog

så gömde jag undan min sorg

långt, långt ner i ”källaren” i mörkret

Gömd och glömd för eviga tider.

Trodde jag...

Men så började jag plötsligt

bli rädd för allt möjligt.

Livrädd för råttor, möss, getingar, åska

ja för nästan det mesta som gick att vara rädd för.

Det kändes som om rädslorna slagit sig samman

i en enda gigantiskt stor rädsloklump.

Så var det ett långt tag..

Tills en dag

då jag råkade se på TV

när ett för tidigt barn föddes.

Det var som att öppna upp en dammlucka

och all samlad sorg och gråt bara välde fram.

Jag grät och grät

så som jag aldrig någonsin gråtit i hela mitt liv.

Efter detta ”reningsbad”

bara upplöstes rädslorna i tomma intet

för nu, när sorgen fått säga sitt

behövde den inte längre

gå en omväg via rädslorna.

För ut måste sorgen på ett eller annat sätt-

*

Men det handlar inte bara om sorg, ilska, smärta...

utan också om de goa, de varma

de ömsinta, kärleksfulla känslorna

som vi allt för ofta kniper så hårt om

som om vi trodde att vi skulle gå miste om något själva

om vi ger av dem till andra.

Det är nog en hel del som vi människor gömmer

för oss själva och för varandra.
*

Känn vad du känner och du lär känna dig själv!.
*
Jag fick aldrig höra mina föräldrar säga att de älskade mig.
Därför kom de tre små viktiga orden

inte så självklara ur min mun under en tid..
Utan jag fick helt enkelt träna mig på/i att säga dem

så numera går det enkelt och självklart.

" Jag älskar dig! Du är så fin!

Plus att jag lärt mig att säga en massa andra ord med varmt innehåll.

Så menar jag att det fungerar med våra känslor.

Ibland får vi helt enkelt lov att träna oss

i att uttrycka dem.

För många av oss har helt enkelt inte fått lära oss konsten

att uttrycka våra känslor på ett naturligt och självklart sätt.

Utan det har rått stora restrektioner i / om vilka känslor

som var/är OK att känna och att ge utryck för.

*

Om man vill lära sig att tex. snickra

vet ju alla att man behöver träna sig, för att bli bra på det.

Fast

då det gäller känslor

förväntas man kunna allt av sig självt

utan att behöva lära sig
hur man gör

hur man hanterar ilskan, sorgen, smärtan, kärleken...

Att försöka svälja ner de obekväma, de svåra och de ovana känslorna

är ingen bra lösning.

*

”Ju bättre du förstår dig själv och dina känslor, desto bättre förmår du älska livet som det är”
( Baruch Spinoza ).

Nu tycker musketörerna att det är hög tid för MAT.

Hej då och lev väl i känslornas sällskap.

.

Bjørn Eidsvåg og Lisa Nilsson - Eg Ser

Det absolut svåraste som finns är att släppa taget om någon/något. som känns och är viktigt för en.
Särskilt svårt känns det att släppa taget om barnen och inse att deras liv är just deras att leva så som de själva väljer att leva det. .Ibland kan man känna det som om man skulle vilja ge dom ett "facit ", så att de skulle kunna "tjuvkika på det "rätta svaret" och därmed förhoppningsvis på ett enklare sätt skulle kunna undvika " mörkret och andra svårigheter" Men, mitt förnuftiga jag, vet allt för väl att livets "läxor" kan man bara lära sig själv.. Det man kan är att fungera som en slags "matstation" där de kan hämta och fylla på med extra "näring" som de kan hämta kraft ur på sina vidare färder på livets kringelikrokiga vägar, Som ju emellanåt kan vara nog så svårnavigerade även för en van livsvandrare.

Förändring och förnyelse, är Livets signum ....

Hej alla ute i vintergatans stora ”spacerymder.”

I sommar har jag suttit  på min stubbe i skogen

och som tjuren Ferdinand luktat på alla sommardofter
Lyssnat till tystnadens alla  ljud
och väntat på min själ.
Nåja, tillbringat hela sommaren på min stubbe har jag förstås inte gjort,
men ibland springer man så fort fram i livet att man inte ens hinner med/ikapp sig själv.
Denna sommar hade jag lovat mig själv .. mig själv.

När min mor lämnade sin kropp i februari i år, väcktes allehanda tankar och känslor till liv

Det var då och därför jag gav mig själv löftet; att i sommar skulle jag minsann vänta på min själ och försöka sakta farten i alla fall till ”30 km i timmen”

Så jag sa:
"Hej där du Humlina! Du lilla" teskedsgumme väsen"!

 Vem är du? Vad känner du?

Vad vill du göra med resten av ditt liv? Vad längtar du efter?
Vad är viktigt för dig? Vad gör dig glad, ledsen, deppig, stark? "
Och vet ni, jag stannade så länge att jag, nästan, hann lyssna till svaren.
En hel del insikter har dunsat ner till mitt medvetande
En del lite sorgsna, en del glada, en del arga,
men alla stärkande på var och ens sätt.
Tänk, att det fanns (och finns) så många outforskade platser i mitt inre.
"Platser" jag inte hade en aning om att jag bar omkring på .
Karta och kompass hade inte varit dumt att ha haft med sig.

 Företagare, gör ju en gång om året inventeringar i sina företag. Vad finns på lager? Vad behöver nyinvesteras  osv.?  Det tycker jag är en fiffig idè  att ta efter, också då det gäller våra kroppar, själar och sinne. För visst behöver då jag nyinvestera i både tanke, ord och handling.  Åtminstone,  en gång per år. Min kropp har signalerat då och då att jag kört för hårt med den. Att jag ibland glömt att ge den lite ledigt och dessutom har jag haft mage att kräva en massa övertid  av den. Då brukade kroppen protestera högljutt och  nästan alltid har den fått stort och starkt stöd av känslorna,  som då målat upp livet i  grått och svart.

Allt för ofta har jag hört mig säga till min kropp och själ.  ”Inte nu!  Sen! Har inte tid just nuuu! Ska bara fixa en del först.”

Men...men.. i sommar har jag alltså   gett mig själv tid att lyssna, att inventera och nyinvestera i i min inre databas…i mitt  inre företag. (Det räcker mer än väl att min hårddisk ”kaputtat/.gått i väggen”  Den kan man byta ut.) Men människan är ingen maskin, utan är i allra högsta grad ett livs levande väsen och därför icke utbytbar.

Vi lyssnar ofta på andra människor, vad som sägs i TV, skrivs i tidningarna osv. men lyssna på, till oss själva? Näää, vad är det för flum? Det kan man väl inte göra?

Jo man kan! Dessutom är det viktigt, ja rent av livsviktigt ibland att verkligen lyssna, noga, på vad kroppen och själen har att säga oss.


Vi, musketörerna och jag har "bott" mycket i naturen
i sommar.

Vi har följt  fåglarnas slit med sina bobyggen
Vi har sett dem flyga förbi med näbbar proppade med mat
till sina hungriga små.
Vi har sett fågelungarnas första flygturer
Vi har sett rovfåglar dyka ner och ta några av "våra" ungar
De ska ju ha mat till sina ungar de också .. jovisst .. jag vet..
men .. varför precis mitt framför mina ögon??
Varför just "mina fågelungar"??
Vi har sett blommorna gå från knopp till att slå ut i fagraste blom,
till glädje inte bara för mig utan också för en mängd insekter.

Naturen har jag sett och upplevt med ”nya” och ännu öppnare sinnen än förut.

Har gett ögonen en möjlighet att se allt de velat se.. öronen en möjlighet att höra allt de velat höra och känslorna en möjlighet att uttrycka och känna allt de velat känna.

Nu håller lövträden på att byta klädedräkter, från grönt
till gult och orange.

Livets kretslopp går sin eviga rundtur

från ett stadium till ett annat.

Förändring och förnyelse är livets signum.

Vi kan försöka kämpa emot hur mycket som helst, men till absolut ingen nytta.

För livet är så mycket starkare än vad vi är.

Jag hann aldrig hålla dig i min famn..och tiden den har gått och gått.. men i mitt hjärta är du för evigt kvar

Du min lille son som jag aldrig hann hålla i min famn.

Aldrig hann amma

jag som hade så mycket mjölk till dig ..

Kunde bara stå där med näsan hårt, så hårt tryckt mot rutan

till det rum där du låg i din kuvös.

Jag skulle inte få vara där hos dig, sa expertisen.!!??

Jag skulle skyddas mot sorgen .!!??

Så jag smög tyst, så tyst

som om jag vore en brottsling

till dig..

för det var ju där hos dig jag ville vara.

Fick en stor bukett röda rosor samma dag som du föddes

och precis i det ögonblick som du lämnade din lilla kropp..

vissnade en ros.

Då visste jag att du lämnat mig.

När läkaren kom in i mitt rum sa jag till honom

”Jag vet redan vad du har kommit för att säga mig”

Många var det som försökte tiga bort dig

som om du inte fanns/funnits till,.

för det att mista ett barn

är så enormt smärtsamt.
Men det har du.

Du har funnits till.

och finns ännu i mitt hjärtas innersta rum

där du lämnat små vackra guldskimrande

fotspår av ljus efter dig.,

Du…

mitt hjärtas ljusbarn.
Idag är det din födelsedag.

Viktigt att följa och gå i sin egen livs-takt..

och inte försöka följa och gå i andras eller tidens

livs-takt

För då kan man springa halvt ihjäl sig

eller..

panga i den så berömda väggen

För särskilt tiden har då så jädrans bråttom att oj

Det snöade nämligen här i går!!???

Jooo, det är dagens sanning.

Och då vet man plötsligt att NU

är det snart

vinter

advent

jul!!??

Hur i all sin dar har detta gått till

det undrar jag

som inte ens hann besöka hela sommaren

och inte hann jag heller ta ett ordentligt FARVÄL

Sommaren känns för mig så otroligt obearbetad och ofärdig

Fast å andra sidan blir man lika snopen varje år

när snön påminner om att vintern

REDAN är på G

Skickade efter några julklappar i går!!

Jag älskar julen

förberedelserna

lukterna

förväntanskänslorna

allt kan hända

Dottern fyller år 1 december

vilket för oss har betytt startskottet för julen

och att bara det roliga har återstått eftersom stostädet oftast varit undanstökat

Försöker att hålla samma tradition vid liv fast hon numera

flyttat hemmifrån.

I år har vi julen hos oss

Följ din egen livs-fart-takt ......

Celtic Thunder - Appalachian Round Up

Smittande glaaaatoner ....

Aldrig att jag vill låta som hon...aldrig

Befinner mig i ett varuhus
och har just ställt mig i kö
vid kassan för att betala
min cd-skiva,
då jag bakom mig i kön
hör en kvinna som med hög
och mycket irriterad röst
skjuta skarpt med ord-kopisten mot sin man.
” Att du då aldrig kan sätta på dig baskern ordentligt.
Huuuur ...
många gånger
har jag inte försökt tala om för dig hur den ska sitta.
Gå genast in i provhytten
och sätt för en gångs skull på dig baskern rätt.”

Jag får ståpäls av obehag
och sympati -ilskan har svårt att tiga still
Känner starkt med mannen
som inför oss alla
"tvingas" utstå denna förödmjukelse
att bli tillrättavisad som ett barn inför oss alla
Ingen ska behöva ta emot oförskämdheter/ohövligheter
och nervärderande kommentarer
särskilt inte inför publik.
ingen..
inte heller barn.
Min sympati med mannen gör
att jag vänder mig om och säger till honom.
”Vet du.. Jag tycker att du är jättefin.”
Frun försöker ihärdigt få kontroll över mannen igen och säger:
”Kom nu!
Genast !
Vi ska gå till porslinsavdelningen.”
Då sträcker mannen på sig i hela sin längd
och deklarerar med mycket klar och bestämd röst.
” Jag tänker inte följa med dig.
Gå du!
Jag går till Claes Olssons”

Bravo mannen!!
Att du ställde upp på dig själv
och satt en tydlig gräns
för hur du ville bli bemött/behandlad
Det kanske var precis vad din fru behövde höra
och kanske längtade efter..
att du en dag skull våga säga ifrån
av respekt både för dig själv och för henne.


När jag kom hem letade jag fram boken ”Mammaupproret”
Som handlar om kvinnor som ”mammar” sina män.
Bläddrar på skoj mig fram till testet för att kolla upp
om jag ” mammar ”M = är en Wendy?
Eller om jag är en Tinker
= en kvinna som vill vara kamrat med sin man och
samtidigt vill utveckla sin egen personlighet.
Säkert är jag lite av båda.




Här kommer testet som kan visa på om man hamnat i ”Wendyfällan” =
mammar våra män.
Och/eller hur mycket av en Tinker det ryms inom oss.
Hämtat ur boken "Mammauppropet" av Dan Kiley utgiven 1986

Betrakta det här testet som ett tillfälle att få en överblick över ert beteende
inte som ett sätt att diagnostisera ett sjukdomstillstånd.
Avsikten med testet är att stimulera till uppriktig självkännedom. (Dan Kiley)”


* Poängsätt med någon av siffrorna 0-1-2 för varje fråga ni svarar på. Räkna ihop.

*När han vill ha uppmärksamhet av mig så får han det
men det verkar aldrig som om jag får samma uppmärksamhet tillbaka

*Jag får vara försiktig med vad jag säger så att han inte blir stött
Han kan aldrig låta mig vinna en diskussion

*Jag är svartsjuk på hans vänner. De är viktigare för honom än vad jag är

*Det känns som om han inte unnar mig frihet att göra vad jag vill

*Jag blir arg när något som vi planerat ändras

* Jag ger min mamma skulden för många av mina problem

* När han inte förstår sig på mig tänker jag: Vad har gjort för att förtjäna detta?

*Jag skulle vilja krama om min pappa (eller, om han är död, så brukade jag vilja det)men det skulle kännas (skulle ha känts) konstigt om jag försökte

* När vi grälar påminner jag honom i detalj om något galet som han gjort för länge sedan

*Jag skulle vilja att vårt förhållande var bättre, men det är inget som jag kan göra något åt

*När han kommer hem sent brukar jag fråga ut honom om var han hållit hus

* Jag har väldigt svårt för att bestämma mig. Jag är beroende av att mina vänner hjälper mig göra det

* Jag klagar för honom över att han inte delar mina känslor

* Jag tycker nästan aldrig om sex

* När jag funderar på att bryta upp från vårt förhållande tänker jag att jag inte skulle kunna klara mig utan honom (eller att han inte skulle kunna klara sig utan mig)

* När han klagar över städningen eller maten känner jag mig skyldig

* Jag brukar förklara för honom hur hans föräldrar (eller hans barndom) är orsaken till hans problem

*Jag brukar be vänner och släktingar om ursäkt för hans uppträdande

* Det händer väldigt lätt att han sårar mig




Här under kan se efter om ni är mer en Tinker eller mer en Wendy

· 0-7 Ni är troligen en Tinker. Kanske är ni litet envis av er, men ni står främmande för tråkighet och monotoni som livsattityd. Ni är herre över ert eget liv, och ni förväntar er att människorna i er närhet skall behärska sina liv på samma sätt. Ni söker hela tiden efter nya sätt att uttrycka er frihet på. Ni inser att man inte kan hålla ett kärleksförhållande vid liv utan spontanitet – man måste ha rätt att säga precis vad man tycker. En Tinker kan känna av Wendy-dilemmat i viss utsträckning, men hon slutar aldrig att växa.

· 8-25 Troligen är ni en Wendy som håller på att utvecklas till en Tinker. Eftersom ni håller på att lösa era problem märks det på er att ni håller på att förändra er livsinställning. Visst tvivlar ni ibland, men tvivlet är inte förlamande. Er frihetslängtan är smittande. Hela tiden strävar ni efter förändring, ofta till priset av förvirring och oro. Ni är på väg i positiv riktning, men kom bara ihåg att förändring vanligtvis kräver att man tar ett steg bakåt innan man kan ta två steg framåt

· 26-40 Troligen sitter ni fast eller är mycket nära att fastna i Wendy-fällan. Det är mycket möjligt att Wendy-dilemmat har förlamat er. Ni är fylld av tvivel på er själv och låter lätt människorna som ni tycker att ni måste vara till lags ta kommandot över er. Ni känner er underlägsen många andra människor och låter andra bestämma över ert öde. Att ni är så rädd och osäker gör att ni anpassar ert liv till vad ni tror andra önskar. Ni blir lätt rädd, och ni känner av besvikelser starkt – även om ni kanske låtsas att ni inte gör det. Även vardagligt och i och för sig normalt split och kiv ger er mycket oro och ängslan.


Kom ihåg att ni inte kan börja förvandlingen till en Tinker innan ni känner och förstår Wendy djupt därinne.

Kuckelikuuuu! Frukosttaijm....

Jag ser allt att ni äter ....


.. åh jag me ..

....hallååå där...vi är också hungriga...

Idag har vi "bara njutit och varit"

.

Dagens affirmation:

"Jag sätter värde på den tid jag ägnar åt att vara.

.

.
.

En frostbiten dag i naturens sköna famn

Storskogen fick klara sig utan oss idag eftersom
älgjakten är återuppstånden igen efter en kort vila
Det blev björnberget som fick ta emot oss i stället.
En lite mer skottsäker plats ...i alla fall kändes det så.

Rona passar på att smaka på Nadias öra i all vänskaplighet

medan Kenia gör allt för att komma på bild

Tittut! Här är jag..igeen. Visst ser du mig matte?

Nadia visar Placido att hon tycker att han är jättefin!

Och vem syns i bakgrunden om inte...Keniaaaa

med ett bus-smile på läpparna

Visst small det??!!

Tyckte precis att jag hörde ett skott.

Uj! Uj! Det är allt bra brant.

Undras om matte törs klättra ända hit upp?

Bäst vi väntar på henne

Inte vet då jag vad ni letar efter..mig kanske

Men hörninini, så liten är jag väl ändå inte

Var sjuttsingen har alla blåbär tagit vägen??

Du och jag Rona. Mmm. Du och jag Nadia.

Vi är allt det "bästaste" av vänner.

Florina och Paqui lyssnar på vår vän kråkans glada

hälsnings krax. Hon brukar ofta flyga med oss en bit på vägen

Livet känns allt bra gott att leva

Kenzo, King och Florina poserar vant

Skickliga bergsklättrare i farten.

Matte har inte en chans att hänga med

United Angel / Chillout Moods Enya - Celtic Rain

Dagens affirmation:
" Idag lyssnar jag till och uppfyller mina egna behov"

Från oss alla...till er alla..From all of us..to all of you

...we wish you a very loving and beautiful day ...

Sömnen sprang bort i nattens mörker

Kunde inte somna fast dagen gått mot natt.

'

Har haft svårt att sova sen vi började piffa till det här hemma

Trängt ihop oss, nästan alla i ett rum har vi gjort

Men..så kom äntligen den mycket efterlängtade sömnen

och hälsade på i två hela nätter

och livsenergierna började återigen vakna till liv

och började sprätta runt i en gla-snoa

Oj så härligt!!

Och Musketörerna deltog ivrigt i min glädje

så vi skyndade oss ut på ivriga fötter för att fira

ut på en lång härlig tur till vår kära skog.

Jahaja...så i går

när kvällen påminde mig om att det var sängdags

kände jag mig så glader

där jag låg i min säng

och stormyste lite småfnittrigt

över att jag kände mig så oerhört

fullproppad med sprutande livsenergi

-bara för att min kära kropp fått

sin välbehövliga sömn

Men se..då tog kreativiteten det som ett tecken på

att det var okey att börja tankeskapa

Sååå.. sömnen tog ett hastigt farväl

och lämnade mig helt i sticket åt tankarnas

vilda framfart.

'

"Hmm!

Undras om jag ska flytta sovrumslampan till mitt arbetsrum

Blir nog snyggt med de vita gardinerna.

I morgon är det Ronas tur med lite extra övningar i -stanna

I morgon ska jag laga till något riktigt gott-

kokta rödbetor är mumsigt, kanske jag gör rödbetsbiffar..

Kanske bäst att skicka efter julklappar i år

med tanke på "flininfluensan"

I morrn ska jag baka! Kulekuligt värre"

'

Och tankarna de gick och gick

och inte fick jag stopp på dom

hur hårt jag än tryckte på bromsen

och hur många

"jag är alldeles lugn..jag är fullständigt avslappnad"

jag än körde.

Sömnen var och förblev borta

Så idag är jag trötter

Det blir musketörerna som får allra första tjing på mig

och sängen.

Försöker ta småsiestor lite då och då.

Jag som längtat efter att baka idag

'

Sens moral:

Man får inte vara för glader när det är dags för sängen

För..då lurar man sömnen att tro att de är dager.

I kväll ska jag ta ett allvarligt snack med sömnen

Kan ni se mig - Placido?

Livet o kärleken kan ibland vara rysligt svåra att upptäcka

särskilt innan man vet åt vilket håll man ska kika

och vad det är man ska hålla utkik efter

(tryck på bilden så blir den större)

Gräva på djupet

När du ställer dig själv de djupa frågorna

öppnar du upp nya sätt att förhålla dig till världen

Det är som en frisk fläkt

Det gör livet mera glädjefyllt

Livet handlar inte om att veta

utan om att förundras.

- Fred Alan Wolf -

Är det verkligen alldeles, alldeles sant

att om man gräver riktigt, riktigt djupt

så kommer man att hitta en stor skatt

och att den skatten man då hittar

ÄR sig själv???!!

Coooolt!!

Men du!!
Tänk om man inte känner igen sig själv längre då?!

Jag menar man kanske har legat gömd där inne en himla massa tid

Gu!!! Vad konstigt.

Du Placido!!!

Har du hittat något av dig själv

därinne ännu?????

The Little Mermaid Series - Sing a New Song

jag är redo för livets överraskningar

Peter LeMarc : Du är bra

Tack " En dag i taget" -blogg för tipset på denna fina låt..

Om inte du tror på dig..vem ska dååå...

Tro på din egen kraft och förmåga.

Tro på dig!

Tro på Livet som bor in-ut-ii dig.

För..Om inte du...vem ska dååå?

Du är bra!.

Du är fin!.

Du är speciell.!

För DU är DU..

En underbart unik personlighet.

Låt ingen få dig att tro något annat

inte ens du själv.

Är det nästan inte dags

att uppdatarera vårt livsvärde

och sluta mobba oss själva och varandra

Många av oss har säkert får höra som barn

att vi gjorde oss bäst

och förtjänade kärlek som mest

när vi gjorde som de vuxna sa

och var tysta, snälla, lydiga

och lät bli att finnas till som oss själva

de vi var.

Men det var/är gårdagens "kunskap"

som vi nu sakta men säkert börjar förstå

inte längre är en sann och verklig "kunskap"

För säg, hur ska det gå till

att leva ett rikt liv

ett liv i kärlek, glädje,tillit....

om vi inte ens får lov att finnas till som de vi är

inte får lov att uttrycka vårt eget jag/vara

oss själva

inte ens för oss själva ...

vårt inre stränga jag

som inte glömt de gamla inprogrammerade "kunskaperna".

Kanske att det behövs lite mer av "civil olydnad"

och mod

att våga gå emot

våra inre "föräldrar våra inre vuxna"

som försöker hålla oss kvar i "tro inte.."

Men visst ska vi tro att vi är någon

och börja plocka fram vårt verkligt unika jag

som bara längtat och längtar efter att bli efterfrågad

sedd

hörd

och känd av oss.

"Släpp fångarna loss det är LIV.. som pågår"

Önskar er en skön lördag i frihetens tecken .

Och Du ...Glöm inte att "Du är bra"

Yanni - Tango

Varför inte fira höstens intåg med en härligt värmande tango.
Får jag lov?

Stilla flyter Livets flod

Molnen är som Livet.
De ändrar färg och form från stund till annan
precis som våra känslor.

Hösten är här och med sig har den både frost och kyla
som biter mina kinder och öron röda och tvingar mig
att vända tillbaka hem för att hämta vinterjacka och luva.
Men färgrannt är det.
Det sprakar som av eld i alla möjliga gula och orangeröda toner
Kan inte annat än stanna en stund i en slags vördnad
inför naturen och livets storslagenhet
Låter mig villigt översköljas av all denna otroliga färgglädje
som försätter mig i ett slags meditativt lugn.
Naturen ger frikostigt av sig själv och jag tar mer än gärna emot.


Stilla flyter livets flod
Gör sig redo för den analkande vintern
Gör sig redo för ett nytt kretslopp i vilande frusenhet och meditativ väntan

Allt Gott Fint och Vackert önskar jag ER Alla