Känslor kan vara starka krafter i rörelse

Känslor!

Vad är känslor?
Hur viktiga är de att känna.?
*

Här kommer några av mina upplevelser i kring ämnet känslor

Har fortfarande en lite dålig relation med sömnen

så min koncentrationsförmåga är inte precis i topp.

Men jag ville trots detta "handikapp" gärna besöka min blogg

så hav överseende

med ev. felstavningar, avsaknad av kommatecken
osv.

*

Vi kan missbruka, manipulera och använda känslor i maktsyfte.
(Som barn, kanske det fungerade att gråta

och skrika för att få sin vilja igenom.

Som vuxna kanske manipulerandet , skuldbeläggandet

fungerar för att få sin vilja igenom)

Vi kan acceptera våra känslor

som alldeles naturliga inslag i våra liv.

Går känslorna i ”orkanstyrka och det spöregnar”

ja då kan vi välja att stanna inne

och invänta tills ”ovädret” gått över.,

eller så kan vi ta på oss regnkläder och/eller söka skydd

i någons famn ....
Känslor är som vädret.

De förändras ständigt

*

Minns en dag för ett tag sedan

då mina känslor gick i "orkanstyrkans känslotecken".

För att inte kasta över mina orkanliknande känslor på andra

vände jag mig till min kära skog.

Där ute i det fria skrek jag ut all min ilska och min frustration.

Då plötsligt hör jag en mansröst som försiktigt frågar.

”Hur mår du? Är allt ok?” -

” Ja!” svarade jag

"Nu är det bara finemangfint.

För nu har jag tömt ur mig en hel orkan.”

Mannen log lättad

och frågar mig om det hjälpte att skrika av/ur mig.

På det svarade jag ett klart JA.

”Då ska jag göra som du.

Skrika ut min ilska, min frustration, min sorg, när de hälsar på i mitt inre

i stället för att skrika av/ur mig på mina nära och kära”.

Så pratade vi en stund om känslor och känslors betydelse innan vi skildes åt.

*

Precis som vädret är det bra att låta våra känslor säga sitt

och sen gå vidare.
Det är när vi håller fast

förnekar, sväljer ner, kniper ihop, bjuder hårt motstånd

mot att känna vissa känslor som vi mår dåligt.

Och det är då, i motståndet, som de ”förbjudna” känslorna

kan ändra färg och form

och komma ut som en helt annan känsla än den var från början.

För känslor är starka krafter i rörelse,

en del verkligt starka.

*

Tänk, så mycket energi som vi måste använda oss av

för att gömma undan de "förbjudna" känslorna

Energier som vi bättre skulle behövt till allt möjligt annat

som att leva livet.

När min son dog

så gömde jag undan min sorg

långt, långt ner i ”källaren” i mörkret

Gömd och glömd för eviga tider.

Trodde jag...

Men så började jag plötsligt

bli rädd för allt möjligt.

Livrädd för råttor, möss, getingar, åska

ja för nästan det mesta som gick att vara rädd för.

Det kändes som om rädslorna slagit sig samman

i en enda gigantiskt stor rädsloklump.

Så var det ett långt tag..

Tills en dag

då jag råkade se på TV

när ett för tidigt barn föddes.

Det var som att öppna upp en dammlucka

och all samlad sorg och gråt bara välde fram.

Jag grät och grät

så som jag aldrig någonsin gråtit i hela mitt liv.

Efter detta ”reningsbad”

bara upplöstes rädslorna i tomma intet

för nu, när sorgen fått säga sitt

behövde den inte längre

gå en omväg via rädslorna.

För ut måste sorgen på ett eller annat sätt-

*

Men det handlar inte bara om sorg, ilska, smärta...

utan också om de goa, de varma

de ömsinta, kärleksfulla känslorna

som vi allt för ofta kniper så hårt om

som om vi trodde att vi skulle gå miste om något själva

om vi ger av dem till andra.

Det är nog en hel del som vi människor gömmer

för oss själva och för varandra.
*

Känn vad du känner och du lär känna dig själv!.
*
Jag fick aldrig höra mina föräldrar säga att de älskade mig.
Därför kom de tre små viktiga orden

inte så självklara ur min mun under en tid..
Utan jag fick helt enkelt träna mig på/i att säga dem

så numera går det enkelt och självklart.

" Jag älskar dig! Du är så fin!

Plus att jag lärt mig att säga en massa andra ord med varmt innehåll.

Så menar jag att det fungerar med våra känslor.

Ibland får vi helt enkelt lov att träna oss

i att uttrycka dem.

För många av oss har helt enkelt inte fått lära oss konsten

att uttrycka våra känslor på ett naturligt och självklart sätt.

Utan det har rått stora restrektioner i / om vilka känslor

som var/är OK att känna och att ge utryck för.

*

Om man vill lära sig att tex. snickra

vet ju alla att man behöver träna sig, för att bli bra på det.

Fast

då det gäller känslor

förväntas man kunna allt av sig självt

utan att behöva lära sig
hur man gör

hur man hanterar ilskan, sorgen, smärtan, kärleken...

Att försöka svälja ner de obekväma, de svåra och de ovana känslorna

är ingen bra lösning.

*

”Ju bättre du förstår dig själv och dina känslor, desto bättre förmår du älska livet som det är”
( Baruch Spinoza ).

Nu tycker musketörerna att det är hög tid för MAT.

Hej då och lev väl i känslornas sällskap.

.