tisdag 20 oktober 2009

Jag hann aldrig hålla dig i min famn..och tiden den har gått och gått.. men i mitt hjärta är du för evigt kvar


Du min lille son som jag aldrig hann hålla i min famn.
Aldrig hann amma
jag som hade så mycket mjölk till dig ..
Kunde bara stå där med näsan hårt, så hårt tryckt mot rutan
till det rum där du låg i din kuvös.
Jag skulle inte få vara där hos dig, sa expertisen.!!??
Jag skulle skyddas mot sorgen .!!??
Så jag smög tyst, så tyst
som om jag vore en brottsling
till dig..
för det var ju där hos dig jag ville vara.
Fick en stor bukett röda rosor samma dag som du föddes
och precis i det ögonblick som du lämnade din lilla kropp..
vissnade en ros.
Då visste jag att du lämnat mig.
När läkaren kom in i mitt rum sa jag till honom
”Jag vet redan vad du har kommit för att säga mig”
Många var det som försökte tiga bort dig
som om du inte fanns/funnits till,.
för det att mista ett barn
är så enormt smärtsamt.
Men det har du.
Du har funnits till.
och finns ännu i mitt hjärtas innersta rum
där du lämnat små vackra guldskimrande
fotspår av ljus efter dig.,
Du…
mitt hjärtas ljusbarn.
Idag är det din födelsedag.

3 kommentarer:

  1. Nu gråter jag med dig och visst finns han din lilla grabb.
    Jag vill sända kärlek och värme till dig och stryka under att han den lilla är med dig mest hela tiden fast han vände om.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Du skriver fantastiskt fint om din stora sorg.
    Häromdagen läste jag några ord i en dödsannons, som verkligen fångade mig. Det stod:
    "Han har inte gått bort, han har bara gått lite i förväg".

    Du får tänka så. Och tack för din kommentar, dig skulle jag verkligen vilja känna närmare.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Tack från hjärtat ni goa kraftänglar - Imse och Livsglimtar!! Det betydde mycket för mig att ni tog emot min upplevelse och gav mig feedback.
    Detta är första gången jag "pratar" om mina upplevelser som har med min son att göra. Och vet ni, det kändes så fint inombords att få säga det "högt" och att dessutom få gåvan att ta emot era omtänksamma och kärleksfulla ord. de värmde verkligen.
    Det skedde något betydelsefullt inom mig som jag ännu inte kan sätta ord på. Så än en gång Tack för att ni finns och för att ni tog er tid att bemöta mig där jag just då befann mig. Stora innerligt varma kramar

    SvaraRadera