Förändring och förnyelse, är Livets signum ....

Hej alla ute i vintergatans stora ”spacerymder.”

I sommar har jag suttit  på min stubbe i skogen

och som tjuren Ferdinand luktat på alla sommardofter
Lyssnat till tystnadens alla  ljud
och väntat på min själ.
Nåja, tillbringat hela sommaren på min stubbe har jag förstås inte gjort,
men ibland springer man så fort fram i livet att man inte ens hinner med/ikapp sig själv.
Denna sommar hade jag lovat mig själv .. mig själv.

När min mor lämnade sin kropp i februari i år, väcktes allehanda tankar och känslor till liv

Det var då och därför jag gav mig själv löftet; att i sommar skulle jag minsann vänta på min själ och försöka sakta farten i alla fall till ”30 km i timmen”

Så jag sa:
"Hej där du Humlina! Du lilla" teskedsgumme väsen"!

 Vem är du? Vad känner du?

Vad vill du göra med resten av ditt liv? Vad längtar du efter?
Vad är viktigt för dig? Vad gör dig glad, ledsen, deppig, stark? "
Och vet ni, jag stannade så länge att jag, nästan, hann lyssna till svaren.
En hel del insikter har dunsat ner till mitt medvetande
En del lite sorgsna, en del glada, en del arga,
men alla stärkande på var och ens sätt.
Tänk, att det fanns (och finns) så många outforskade platser i mitt inre.
"Platser" jag inte hade en aning om att jag bar omkring på .
Karta och kompass hade inte varit dumt att ha haft med sig.

 Företagare, gör ju en gång om året inventeringar i sina företag. Vad finns på lager? Vad behöver nyinvesteras  osv.?  Det tycker jag är en fiffig idè  att ta efter, också då det gäller våra kroppar, själar och sinne. För visst behöver då jag nyinvestera i både tanke, ord och handling.  Åtminstone,  en gång per år. Min kropp har signalerat då och då att jag kört för hårt med den. Att jag ibland glömt att ge den lite ledigt och dessutom har jag haft mage att kräva en massa övertid  av den. Då brukade kroppen protestera högljutt och  nästan alltid har den fått stort och starkt stöd av känslorna,  som då målat upp livet i  grått och svart.

Allt för ofta har jag hört mig säga till min kropp och själ.  ”Inte nu!  Sen! Har inte tid just nuuu! Ska bara fixa en del först.”

Men...men.. i sommar har jag alltså   gett mig själv tid att lyssna, att inventera och nyinvestera i i min inre databas…i mitt  inre företag. (Det räcker mer än väl att min hårddisk ”kaputtat/.gått i väggen”  Den kan man byta ut.) Men människan är ingen maskin, utan är i allra högsta grad ett livs levande väsen och därför icke utbytbar.

Vi lyssnar ofta på andra människor, vad som sägs i TV, skrivs i tidningarna osv. men lyssna på, till oss själva? Näää, vad är det för flum? Det kan man väl inte göra?

Jo man kan! Dessutom är det viktigt, ja rent av livsviktigt ibland att verkligen lyssna, noga, på vad kroppen och själen har att säga oss.


Vi, musketörerna och jag har "bott" mycket i naturen
i sommar.

Vi har följt  fåglarnas slit med sina bobyggen
Vi har sett dem flyga förbi med näbbar proppade med mat
till sina hungriga små.
Vi har sett fågelungarnas första flygturer
Vi har sett rovfåglar dyka ner och ta några av "våra" ungar
De ska ju ha mat till sina ungar de också .. jovisst .. jag vet..
men .. varför precis mitt framför mina ögon??
Varför just "mina fågelungar"??
Vi har sett blommorna gå från knopp till att slå ut i fagraste blom,
till glädje inte bara för mig utan också för en mängd insekter.

Naturen har jag sett och upplevt med ”nya” och ännu öppnare sinnen än förut.

Har gett ögonen en möjlighet att se allt de velat se.. öronen en möjlighet att höra allt de velat höra och känslorna en möjlighet att uttrycka och känna allt de velat känna.

Nu håller lövträden på att byta klädedräkter, från grönt
till gult och orange.

Livets kretslopp går sin eviga rundtur

från ett stadium till ett annat.

Förändring och förnyelse är livets signum.

Vi kan försöka kämpa emot hur mycket som helst, men till absolut ingen nytta.

För livet är så mycket starkare än vad vi är.