Så länge som vi tror
att utsidan är det enda
som existerar
som är viktig
bara för att den syns mest.
Dåå kommer vi inte att se
verkligen se varandra
se att där in-ut-i finns
den verkliga verkligheten
se att där in-ut-i ryms
att utsidan är det enda
som existerar
som är viktig
bara för att den syns mest.
Dåå kommer vi inte att se
verkligen se varandra
se att där in-ut-i finns
den verkliga verkligheten
se att där in-ut-i ryms
en hel oändlighet
av
tankar
känslor
livsupplevelser
livserfarenheter
längtan
drömmar ....
Det är dit in vi behöver gå
för att möta varandra
av
tankar
känslor
livsupplevelser
livserfarenheter
längtan
drömmar ....
Det är dit in vi behöver gå
för att möta varandra
- Humlina -
Är det kärlek jag ser i ögonen på hunden med jordgubbarna? Vilken underbar bild. Och fast det är utsidan jag ser så anar jag insidan när jag ser blicken och ögonen.
SvaraRaderaDet tar lite tid att verkligen se varandra, inuti. Det är bra med en påminelse i form av en vacker dikt!
Du skriver så underbart att jag blir rörd och kärleken i hundens ögon är total, så vacker hund.
SvaraRaderaSkalet som vi bär som en yttre post för oss själva och vårt inre är bara just ett skal.
Men du, visst är det svårt ibland att vara en hel människa när man inte mår bra, när orken inte finns för en själv då blir känslan för andra också påverkad.
Framförallt toleransnivån sjunker till en för mig usel nivå och det har jag nog haft svårast för under hela min sjuk resa. Jag har alltid haft lätt att överse med andras tillkortakommanden och egenheter i livet, men se den konsten försvann som en avlöning desto sjukare jag blev. Känner du ingen den symptomen eller var den personlig för mig?
Jag håller på att bli frisk, men mentalt får jag nog tugga några varv till för att hitta mig själv, har så mycket ilska i mig som jag inte vet hur jag ska få ur mig. Var du sån? Och framförallt var kommer ilskan ifrån?
Många frågor blev det ...
Kram fantasiska mänska
Maggan Livsglimtar
God morgon! Visdomsorden från dig är alltid så härliga att läsa och tacksamt tar vi emot dem från dig! :)
SvaraRaderaIbland vägrar människor låta en ta del av deras inre liv, som om det finns en mur och det ytliga istället får all plats. Så mycket yta att det ibland verkar som om de själva glömt vad som finns inombords. Kanske krävs det mod att blotta det som finns, kanske är man rädd för att bli dömd för den människa man är. När det oftast istället ger motsatt effekt, att andra också tar av maskerna. "Se på mig då, jag är ju också bara människa." Ytan förändras med tiden och har man då ingen kontakt med insidan tror jag det kan bli väldigt svårt att hantera förändringarna.
Ju mer tiden gått desto mer har jag kommit i kontakt med människan jag. Så mycket av kraven på mig själv och andra har släppt ju mer jag insatt att vi bara är människor. Det ryms så mycket i oss, det goda och det mindre goda är bara mänskligt. Inte för att det alltid är så lätt att tänka så, men jag försöker påminna mig om det... "Det är mänskligt och bottnar i något annat."
Ja, världen vorde nog bra mycket vackrare om människor ville se det som finns inom oss och acceptera varandra som vi är. Alla är vi trots allt lika, trots olika yttre. Alla har vi drömmar, sorger och erfarenheter, hur ytan än må se ut.
Vilka fina nya bilder du har satt in! Blir ju så kär i dina hundar!
Ha nu en härlig dag!
Innerliga Kramar!:)
Tack för era ord med så mycket tänkvärt innehåll iii...tack för att ni delat med er av er själva, av tankar och erfarenheter .Har läst Smörbollens inlägg och blev så berörd av det jag läste...så jag återkommer senare med mina ord till er.
SvaraRaderaKram till er tre A..citrus..och du smörboll