kärleken skapar livets mirakel .....

Kärleken säger, 
kärleken skapar livets mirakel
Är det inte kärleken som får blomman att slå ut?
Är det inte kärleken som ger oss liv?
Är det inte kärleken som får vattnet att strömma?
Är det inte kärleken som får solen att lysa?
Är det inte kärleken som får jorden att snurra?

Tro på kärleken och upplev livets mirakler.

Kärleken säger, förvänta dig mirakler
Att förvänta sig något är att öppna upp för något.

Se över dina förväntningar.
Varför inte slå på stort och förvänta dig ett underverk?
Det är du så väl värd .. eller hur?

Kärleken säger, mirakler sker när du behöver dem
Välj att ha tillit till att du alltid ger dig själv det du behöver när du bäst behöver det.

ur boken " Kärlekens språk" av Solöga
************************

Tro på dig ... Tro på Livet som bor och verkar inom dig
Norrländska krafthälsningar från Humlina

Happy!! Happy birthday!! Till en stor personlighet, ett mysigt mirakel och en härligt modig,tuff, ödmjuk och underbar dotter ...

Hipp! Hipp! Hurraaaa....  på din alldeles egna dag

Ha den äran!!!Hurraaaaa!!!

På livets ibland" kringelikrokiga" vägar, då man färdas på vägar som man tidigare inte provat på att gå, då kan tvivlet på sig själv och sin förmåga dyka upp, men det hör liksom till och är kanske ett måste inför det oprövade .... men då.... kan du ur ditt inre rika förråd, plocka fram de verktyg du behöver för att klara de nya utmaningar du ställs inför. Mod har du gott om ,liksom en "stor fighting spirit," kärlek och en omtänksam omsorg. Ditt liv är verkligen fyllt med utmaningar, utmaningar som du ofta ställer dig själv inför, vilket gör att du växer så det knakar. Livet är ju till för att levas och det gör DU verkligen. Livet är inte en mall, som du ska försöka infoga dig iii, utan livet är frihet att färdas din egen väg, att följa dina egna drömmar så långt som möjligt, att tänka dina egna tankar i full frihet och att leva ditt liv som dig själv och älska dig själv för att du är just du...ett livsmirakel.... Grattis käraste dotter på din dag

Var redo ....

För nu ni, är burr-kylan sakta men säkert på ingång. ... i alla fall här uppe i norr.
Långkallingarna är på och vinterjackan och tjocktröjan är framtagna. Men, som jag skrivit här på min blogg tidigare, .....så säger jag kaxigt ... hjärtinnerligt välkommen kära vintervita snööö. För det är ju bara så, att om, naturen bestämt sig för, att nu så är det dags för lite vinter, då har vi mänskliga varelser inget att sätta emot och då tycker  i alla fall jag, att ska det ändå vara vinter, då är det snö som gäller, snö som lyser upp i det mörka och som gör landskapet ljusare och dämpar kylan.
De fyrtassade, de kommer garanterat, att "skratta högt" när de första snöflingorna börjar dala ner och jag kommer garanterat att haka på.:)
Ha det världsbäst i livets variationsrika väder-lekar

Dags för en av årets höjdpunkter ..... en ... av ett antal gånger på året .... då jag passar på att synda rejält... :)

Jippiiiiii! Halstrad strömming!!! Ibland är det mysigt värre att synda för en vegetarisk person som mig. Känner absolut ingen skuld och skam. Nixpix!, Bara njuter som ett barn på julafton, av eldens sprak och den speciella lukten av  halstrad strömming och av att avnjuta smaken av strömmingen, lagd på mjuktunnbröd, med skivad potatis. Saligheternas, saligheter... så gudagott!:) :) Tjenixen husse! hälsar Nadia, hon är och kollar upp, så att husse sköter denna så mycket viktiga uppgift ordentligt.

Härligt livssprakande hälsningar med smak av strömming till er alla, från mig

Vad sägs om kaffe, morotskaka + kanel o äppelkubb ... regnet puts väck idag, det måste firas förståss :) .. sen var det dags att ta fram målarpenslar och vitfärg

Ett band från Västerbotten ... det ni

Husse!!??

Vad har du packat ner för gott till oss?

Undrar de fyrtassade och försöker ivrigt se efter vad som ligger nerpackat i ryggsäcken.

Dom vet att det finns till alla.

Efter regnet igår, kikade solen fram igen, fast, i sitt sällskap hade den isiga isvindar.

Tur att" långkallingarna" var på, annars så....

Efter ett tags sök, kurragömma och lite spring, gick vi hem. och efter en välbehövlig vila var det Ladushkas, Nikas och Charlies tur att följa med husse på en joggingrunda.

De hade mött tre hästar i skogen, men alla tre, ja även hussen, hade uppfört sig toppenbra, inget skällande, de visade bara ett nyfiket lugn.

Nika, hon sprang/skuttade vackert över en solbelyst myr, sprang/skuttade som en känguru/hind.

 

Nu för tiden har jag återgått till det vitvita målandet.

Nu är det lampor och ljusstakar som åker på min kreativa förnyelselusta.

Tänk ändå vad lite färg kan göra susen, tycker i alla fall jag.

Den svarta ljusstaken bakom den vita, ligger lite risigt till, ifall den inte skulle vilja bli målad,. Kanske att den tycker att den är fin som den är, men, det är bara så, att jag längtar efter det ljusa, det vita. Bort, bort med det svarta.

Vita livsbejakande hälsningar från norr

Vår magiska trollskog bjuder oss på en överdådig färgprakt ..

Idag regnar det ... ingen endaste" fyrtassare" vill följa med ut., de bara ser på mig, som för att utröna om jag verkligen kan  mena allvar, för att så, efter en stunds tittande, helt sonika vända sig om och bara gå sin väg... till den varma goa sängen och då passar jag på att bänka mig framför datorn en stund.
Det känns helt otroligt att dag efter dag, mötas av denna höstvärme och intet ett endaste myggsurr och intet en endaste huggorm i sikte. Skönt att få vila från dem ett tag, särskilt från blodsugarna.
De gör ett bra sommarjobb, men nu är det ju inte längre sommar, så då är det finfint att de också tar sig lite semester.
Vi stod helt nära en asp i går och plötsligt kom en vindpust och skakade ner nästan vartenda löv från trädet och de dalade i en väldig fart, ner, på oss. Vi såg verkligen färgglatt lövklädda ut. Såg så mysigt ut, så jag halade upp min digitaler för att föreviga detta färggranna lövbad, men tji, fick till svar att ladda batteriet!!
Färgglada hälsningar

 

Ett stort Tack till alla eldsjälar som kämpar för djurens, miljöns och för jordklotets överlevnad ..Det ä just ni som gör stor skillnad

Såg vetenskapens värld om klimatet och det var en del som särskilt fastnade.

*oljeindustrin inte intresserad av klimatåtgärder ... de tjänar ju multum

*politiker inväntar att något annat lands politiker ska ta initiativet i klimatfrågan .... vill inte riskera att förlora ekonomiskt på kort sikt och inte heller riskera att inte bli omvalda, så de väntar och väntar

*vår livsstil ligger i att konsumera, att tillväxt är det enda ekonomiskt gångbara och att ändra på detta tänk är inte det lättaste

*det löser sig nog ... vi kan ändå inget göra
Förnekelsen att det som händer i vår så livsviktiga miljö, nog inte är så farligt,
* tystnaden ett samförstånd, vi hjälper varandra att blunda

*först när vi får "sjukdomsinsikt" kan vi tillsammans göra något

Nog måste det finnas andra tankar att tänka, tankar som i första hand värnar liv och inte prioriterar pengar i första hand, att köpa, köpa, köpa.
Särskilt nu när vi ser  konsekvenserna av vårt slit och släng tänk.
Kan själv tycka att det känns svårt, frustrerande och överväldigande att det är så lite jag kan göra och åstadkomma och ändra på till det bättre för vår  miljö, en miljö som i nuläget inte mår bra alls, en miljö som allt liv är beroende av att den mår bra.
Fast då tvärtänker jag till, att om vi alla gör det lilla vi kan, blir det ändå mycket gjort och om "maktens män och kvinnor" plockade fram lite mod och jävlar anamma och inte bara såg till sitt eget "väl och ve" dåååå.

Läste i aftonbladet att:
"Klimatet ett större hot än kalla kriget"
Då, tänkte jag en tanke, som jag också tänkt som barn.
Tänk, om jordklotet varit tomt på träd, blommor, fåglar ..... osv,
när vi människor började bebo jordklotet.
Skulle vi då ha uppskattat och sett, verkligen sett när alla
blommor, träd, fåglar, insekter .. ...började dyka upp
Skulle vi då ha lett mot varandra av lycka, när vi fick höra den första fågelsången
och för första gången kunna se och känna dofterna av de första blommorna?
Skulle vi???
Jag undrar jag....
Tar vi naturen så självklar, att vi inte ens tänker en tanke på att vara varsam om den
ser vi bara de ting som går att tjäna pengar på, ser vi enbart, som Kalle Ankas farbror Joakim endast dollartecknet i djuren, växterna .....
Men, säg vad vore vi utan naturen
utan all fågelsång, utan djuren, utan all växlighet, utan friskt vatten .....säg.

Som tur är finns det många passionerade eldsjälar som kämpat/kämpar så hårt
och intensivt för att rädda
utrotningshotade djur, växter, vår  miljö
Hundar i nöd, vatten i nöd, fåglar i nöd,  luften i nöd, jorden i nöd ....
En nöd som människan orsakat i sin jakt på ännu mer prylar, på att äga, på att tjäna ännu mer pengar ..
Som om pengar kunde sjunga, dofta, känna... osv.

Vill med denna video hedra alla eldsjälar, alla passionerade kämpar
för allt ni uträttar/uträttat, för att ni står/ställt er på livets sida
och för att ni vägrar att blunda och se bort,
inför allt det svåra som pågår i vår värld
och för att ni tror på livets möjligheter. Tack!!
*********************************************
Passar också på att önskar dig, min trofaste fågelskådarkille ett stort Grattis på din dag.
Minns när du började ta mig med på upptäcksfärder i skog o mark
och visa mig på fåglarnas liv och leverne, oj så magiskt det kändes
Minns också så väl när jag såg min första Lappuggla, så pirrigt att möta sagans mytomspunna varelse i verkligheten.
Du visade mig på en värld som jag inte kände på djupet och en helt ny och outforskad värld öppnande sig inför mina förundrade ögon, vilken magi.

Många varv runt vår jord har du färdats, men det syns inte ett smack.
Du ser precis ut som dagen då jag först såg dig. Jorå!
Pilgrimsfalken har du, tillsammans med andra eldsjälar, hjälpt att överleva,
när den nästintill höll på att helt försvinna, på grund av alla miljögifter.
Tack till er alla för att vi ännu får njuta av luftens mästerflygare.

En fin livsdag... i livets tecken ... önskar jag er alla ...alla dagar

Var rädda om er och varandra .....
för livet, det går verkligen i kortkort.
Påminner mig då och då, om att säga de där go-orden som man växer så fint av,
till min partner, till "ungarna", till någon jag möter, även en främling ..
Att ge den där kramen som jag så gärna velat ge
men som på något märkligt sätt bara inte blivit av
det har visst varit så mycket annat viktigt ...??!!! ?!!!
som om något kunde vara viktigare än människor
( allt liv är viktigt  .. att krama, säga mysorden till )
alla de människor vi har runtomkring oss.
Att möta en främling med ett leende ... ett vänligt ord
kan betyda oerhört mycket, både för den som ger och den som tar emot.
för tänk. personen du ler mot och säger ett vänligt ord till
kanske inte mött ett endaste litet leende eller ett vänligt ord på mycket länge.

Nu, dansar löven runt i en färgglad och yster hejdå  dans
nöjda över allt de åstadkommit under sitt liv
i trygg vetskap om att de snart är tillbaka igen.

Ha det gott alla livsvandrande livsmirakel

Ett barn som hånas ... lär sig blyghet ... och blyg har jag varit ..

Ett barn

Ett barn som kritiseras
lär sig att fördöma

Ett barn som får stryk
lär sig att slåss

Ett barn som hånas
lär sig blyghet

Ett barn som utsätts för ironi
får dåligt samvete

Men ett barn som får uppmuntran
lär sig förtroende

Ett barn som möts av tolerans
lär sig tålamod

Ett barn som får uppleva rent spel
lär sig rättvisa

Ett barn som får känna vänskap
lär sig vänlighet

Ett barn som får känna trygghet
lär sig tilltro

Ett barn som blir omtyckt och kramat
lär sig att känna kärlek i världen

Dorothy Law Holte

 **********************

"Ett barn som hånas, lär sig blyghet"
Blyg har jag varit, länge i mitt liv
tills blygheten blev ett hinder, en broms, ett fängelse...
Ett fängelse som hindrade mig från att ta plats i livet och tillåta mig att uttrycka mitt vara.
Då började jag gå på alla möjliga och omöjliga kurser, föredrag ....
allt för att träna mig i att släppa på min blyghet.
Hemskt, hemskare, hemskast, kändes det många gånger när vi satt i ring och jag väntade på min tur
att presentera mig och berätta varför jag gick just denna kurs.
Hade ända från barndomstiden, samlat på mig så många ord och känslor, så att  jag i början hade svårt att få fram dom.
De bara stockade sig, för orden var för många för att kunna ta sig genom min inre dörr.

I förra onsdagen var jag och gjorde en gastroskopi, otäckt kan tyckas, men det positiva med den var att gömda känslor, som jag ända sedan jag var lill-liten stoppat in i min inre garderob, som till slut inte kunde ta emot fler, bara inte rymdes en enda till. Det var då gastroskopin blev  den bägare som fick "garderobsdörren" att flyga upp med dunder och brak..
Har vetat med mitt intellekt att jag varit utsatt som barn, men känslorna omkring detta trauma (och fler smärtsamma upplevelser), de har fått tiga still.
Så det som kan verka negativt och svårt, just då, kan, om man vänder på det, bli till något bra, något frigörande.

Kravet att ge sina barn en Lycklig barndom, är en dröm, som kostar många barn och vuxna, just lyckligheten.
Vi vet precis hur en bra förälder ska vara (tror vi), hur en lycklig barndom ska se ut, vilket kan skapa en stor press för många, för när/om man inte mäktar med att leva upp till de omöjligt ställda kraven, kan många  känna sig misslyckade.
Barn förväntas, på något förunderligt sätt, att växa upp i någon slags "bullerby anda", men så ser inte det verkliga livet ut för någon och när så verkligheten visar på att det i" Bullerbyn" inte alltid går i "lyckans tecken" Det är  då kan man välja att tiga och blunda hårt, eller så se verkligheten i ögonen, se den, som den ser ut och lämna "bilden av den perfekta "familjelyckligheten" bakom  och ta tag i verkligheten.

Att inte få prata om det svåra, det obegripliga, att ingen lyssnar .... det är många gånger värre än det smärtsamma, som jag och andra utsatts för.

Många viktiga möten har jag haft i livet, möten där människor delat sina livsöden med mig.
Ett av dom var en kvinna som blivit utsatt av sin pappa som barn.
Hennes pappa som var hennes hjälte, idol, allt... Inte kunde hon delge detta svek för någon, knappt ens för sig själv. I stället opererade hon bort sin livmoder, vilket var hennes sätt att hantera smärtan, förtvivlan och sorgen.

Ett annat möte var med en ung tjej, en tjej som blivit  utsatt av sin morfar, vilket dröjde länge, ända upp i sena  tonåren, innan hon fick hjälp att minnas och att orka ta sig igenom smärtan. Denna flicka blev under en period fysiskt sjuk av alla sina tillbakahållna känslor.

De som "ger sig på" barn, är mycket skickliga på att förlägga ansvaret för sina handlingar på barnet.
Det kan låta " för din skull, vill visa min kärlek och/eller så hotar förövaren att göra tex mamman, syskon ... illa, om barnet så mycket som berättar.
Det är ett enormt ansvar som läggs på barnet, som de tvingas bära i sitt inre.
Tigandet, att vägra se det som finns att se, är ett svek mot alla de barn som är utsatta, för misshandel, psykisk som fysiskt och/eller utsatta för sexuella övergrepp.

Våra barn borde vara allas vårt ansvar .....

En paradiskänsla kan se och upplevas olika för oss alla ..

Det vi upplever som ett paradisiskt kan vara helt olika , se olika ut, kännas på olika sätt för oss alla, beroende på var vi befinner oss i vår inre utveckling, vart vår längtan är riktad och vilka våra behov är

För några kan det vara en plats, en plats som väcker upp deras känslor och får dom att känna sig så härligt ett med sig själva.

För andra kan det vara att slippa smärta och äntligen få en natts sömn.
Mötte en kvinna  vars kropp led av reumatism, med ständig molande tandvärkskänsla och ständigt sömnlösa nätter, som följd. Då jag frågade henne vad hon skulle uppleva som ett paradis på jorden, svarade hon: "Att för en vecka få känna hur det känns att vara utan smärta och få sova en hel natt i sträck.

Andra bär på en intensiv längtan efter ett barn ,en längtan som de kämpat länge för att försöka besanna, utan resultat. För dom vore paradiset ... ett barn

Många bär på en stark längtan efter att möta just henne eller honom. Att älska och bli älskade.

Paradiset,kan för mig vara att gå ut i moder natur och möta den nya dagen med gänget och se deras stora livsglädje. Sätta mig på en stubbe och förundras över att jag finns till, vilket är ett mirakel i sig, över fåglarnas glada kvitter och tänka på hur långt många av dem flugit för att komma just hit. Förundras över  livet, som så generöst ger plats åt allt och alla, ger plats till allas våra drömmar.
Att veta att våra barn har det fint i livet.
Tror att jag har flera paradis, när jag tänker efter
För ett är helt säkert:  vi ryms allt och alla, djur människor, växter ... i livets stora omfamning ... om vi vill

 

Trot eller ej ... men... vi är .... var och en ...

Du är en diamant
   i universums
        krona.
- Carolina Gårdheim -
ur boken " Du är en stjärna"
 

Just Du ... är en stjärna ..

                                  Du har

                           din alldeles egen
                                   fan club
                          - hela universum
                           följer dina steg
                               och hurrar
                                varhelst
                              du går fram
                               Hurra!
- Carolina Gårdheim ur boken " Du är en stjärna"

Tears of the earth ...

 Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,
Jorden vi ärvde och lunden den gröna.
Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill
Låt dem få leva, de är ju så sköna.

Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm,
Leka tittut mellan blommande grenar.
Låt fåglar flyga och sjunga för oss sin psalm,
Låt fiskar simma bland bryggor och stenar.

Sluta att utrota skogarnas alla djur!
Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!
Låt sista älven som brusar I vår natur
Brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,
Jorden vi ärvde och lunden den gröna.
Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill
Låt dem få leva, de är ju så sköna.
- Evert Taube -
****************************
Ibland kan jag inte låta bli att undra i vilket skick vi kommer att lämna över
allas vår moder jord
allas vårt jordklot
allas vår himmelska bostad ute i världs rymden
som färdas ute iii vintergatan bland galaxer och stjärnhopar
...  till allas våra barn, barnbarn ...
Lånar man en övernattningsstuga i tex fjällen, är det en självklarhet att lämna den i fint skick efter sig.
Man fyller på med ved, städar... osv Allt för att nästa trötta vandrare ska känna andras respekt,
omsorg/ omtänksamhet och inte behöva börja med att städa upp efter andra och inte behöva börja med att hugga ved, bara för, att andra eldat upp allt.
Men.. hur gör vi med vår gemensamma och lånade bostad... jordklotet?
Städar vi upp efter oss av respekt, omsorg och omtänksamhet till de som kommer efter oss???

Spegel, spegel, på väggen där....

Barrträden speglar sig i vattenspegeln.
Tänk, om de skulle vägra gå med på att de är så de ser ut och är.
"Nähä då. Jisses vad ni då hittar på! Jag är minsann trädet med de mjuka löven och därför kan det bara inte vara jag som har de vassa barren, så det så."
 .....

Vi, människor, vi speglar oss hela tiden i varandra.
Vi, var och en håller upp speglar för varandra, för att vi ska kunna se, upptäcka, bli medvetna om våra omedvetna sidor, sidor som vi ännu inte vet om att de är våra, utan är helt säkra på att andra rår om.

Kommer ihåg en kvinna som menade att ingen tyckte om henne, Inte kunde tycka om henne.
När vi satt ett gäng och pratade, kom hon alltid in med nedvärderande och  spjutspetsvassa arga ord ... Till slut blev någon i gänget trött på hennes påhopp och sa till henne att sluta med sina elakheter. Då rusade kvinnan upp från sin plats och skrek och grät.... "Det är ju det jag säger, ingen tycker om mig, ingen kan tycka om mig."
Hon såg verkligen till, att det hon tyckte, kände, tänkte och upplevde, om sig själv, besannades.

Projektioner, kalls det visst, när vi kastar över vårt eget osorterade skräp/avfall på andra och projektioner finns det alldeles för gott om.
Det är en lite märklig moment-22 känsla, när man får ta emot något som man inte rår om, något som någon projicerat över på en och sen ska man stå där och försöka förklara..." Ja, men, det där tycker inte jag, det har jag inte sagt, det är inte mitt...."
Men vad man än säger, så får man ta emot ännu fler egenskaper, som inte har det minsta med en själv att göra ... för den projicerande personen har redan bestämt en gång för alla ...
allt beror på just dig.
Personer som  projicerar över sitt eget "avfall" på dig, gör det för han/hon har, enligt sig själv, inget med saker och ting att gör, utan  ställer  sig själv helt utanför skeendet och tar inget ansvar för sin egen delaktighet... det är andras fel, andra som är elaka, som inte förstår....Ibland kan det bero på att en del personer har så usel självkänsla, så dåligt självförtroende  att de tror, att inget de säger eller gör har någon betydelse eller ens märks.

När du är "kvinna... mamma... dotter ...man ...barn ....till åren kommen ... osv Sååå,  vips vet allt för många HUR du är och BÖR vara och leva. och det utan att ens känna personerna i fråga och  utan att ens idas fråga/ta reda på fakta från källan/personen själv.

Ett har jag börjat förstå, och det är, att vi ser bara det som vi är medvetna om och just därför är jag helt övertygad om att självkännedom är den viktigaste uppgift vi har framför oss.
Att läsa boken om oss själva. Vem.. är jag? Vad... är jag?
Spännande! och lite kusligt på samma gång.

Det hade jag inte den blekaste aning om.... att

.....  kantareller är "fullproppade" med naturliga D-vitaminer

Det stod också att kantareller är den näst rikaste D-vitamin källa efter fiskleverolja.

All denna information hittade jag på Google.

Naturen är verkligen vårt skafferi och vårt apotek

Att sörja och gråta ... är också att leva ... och just NU sörjer och gråter jag...... så många avsked

... för i måndags tog vi farväl av vår ängel Kenzo,
Vår fantastiska mirakelhund.
Otroligare hund har jag aldrig tidigare mött.
Vilken livsvilja och vilken livsglädje och vilken klokskap som rymdes i hans lilla kropp, men nu var tiden inne för honom att ge sig iväg på nya äventyrligheter, dit vi inte längre kan slå följe.
Han spred så mycket kärleksfullt  ljus omkring sig till oss alla, ett ljus som kommer att fortsätta lysa klart, fast hans kropp nu har kämpat färdigt.
 Hoppas och tror att hans bästisar Paqui, King och Placido, tar emot honom med glada och öppna famnar och guidar honom vidare bland universums stjärnrymder. Ett är jag då helt säker på och det är att   vi snart kommer  att få  se den allra klaraste och mest ljusstarka stjärna bland stjärnor att tindra på himlavalvet, och då vet vi, garanterat, att det är Kenzo  som blinkar till oss alla.
Tack käraste Kenzo för att jag fått vara din vän och att du varit min.
Tack för allt du lärt mig om livet, om mig själv, om själens stora kraft och förmåga att övervinna det till synes omöjliga.
Tack för allt du lärt mig om trofasthet, om tillit, om mod och om kärlekens ljus.
Med kärlek din matte Anna-Lena

Jag vill bara va en gammal man - Mikael Wiehe

Åldersnojan breder ut sig, men, vi ÄR inte vår ålder.
Vår ålder avgör på intet vis vem/vad vi är.

Har ibland inte kunnat låta bli att undra:

När okunskapens ridåer ska falla och avslöja sanningen om människan.
Kroppen, den åldras, den skrynklar sig och orkar inte lika mycket som förr, men, vi har en insida OCKSÅ. En insida med en alldeles egen vilja, med egna tankar och egna känslor av alla de slag, som dansar runt i en slags livsdans och när insidan får komma till tals, då håller vi oss unga även fast kroppen skrynklar sig

Har mött så många människor som varit unga på utsidan, men gamla på insidan och tvärtom, gamla på utsidan, men unga på insidan. Vi stirrar oss så totalt blinda på det yttre och verkar inte förstå, att vi är livs levande liv och inga robotar. Allas våra kroppar kommer att åldras hur mycket vi än vägrar erkänna detta faktum och hur mycket vi än kämpar emot, så kommer de inte att hjälpa. Är det månne därför som många äldre, många gånger, behandlas respektlöst. Som om man tycks tycka, att man inte behöver bry sig om att lyssna till/på. Kanske för att vi inte vill bli påminda om att vi själva en dag också kommer att få etiketten "gammal" påklistrad på oss .

Bättre då att blunda och låtsas som det bara händer andra, men inte oss själva.
I ett samhälle behövs ALLA åldrar.  Glöm inte att en gammal människa också har varit ett barn, en tonåring, en ungdom.

Fylld med drömmar och längtan .Viktigt att kunna se bakom/bortom ytan, se att där inne bor det en  livs levande människa med känslor, tankar, upplevelser, erfarenheter och inte ett tomt skal Och när vi ser och känner igen livet bortom ytan, kommer vi inte att kunna låta bli att behandla varandra med respekt. Tror i alla fall jag..

Läste att kända kvinnliga TV journalister och programledare, inte längre är/blir efterfrågade när de passerat de 50. ????? Hur tänker de egentligen, de som anställer människor, det är ju ändå inte ytan som ska göra jobbet. Tänk så mycket erfarenheter och kunskaper många hunnit skaffa sig genom åren, som inte tas tillvara, bara för att tanken tänks. Du är för gammal.! Vem är det som tar sig rätt att avgöra och bestämma.

Du är för gammal för att jobba, för att uppleva livet, för närhet, för sex, för äventyrligheter, för att hålla nyfikenheten vid liv. Livet är viktigt att leva medans det pågår.
Tänk ni alla som sätter människor i åldersfack, jag lovar på heder och samvete att, en dag har åren ilat även för er.

I åratal har vi läst om hur illa bemötta många äldre människor blir, äldre som behöver samhällets hjälp och stöd. Många, många, har slitit oerhört hårt i hela sina liv för att hjälpa till att bygga upp detta vårt samhälle och så blir de inte ens mänskligt bemötta när deras kroppar blivit utslitna.

*Läste i expressen om en tjej... Erica... som protesterade mot behandlingen av de äldre och sa " De är äldre människor och inte maskiner" Som "tack" fick hon sluta sitt arbete ???!!! 
Bravo dig Erica! Världen behöver människor som dig, människor som vågar och vill "ta ton" när de ser att människor far illa. TACK från hjärtat!!

*Vi har alla läst och hört om personal, som gång på gång slagit larm om katastrofala arbetsvillkor, men det vanligaste svaret har blivit ... Pengarna räcker inte till. Pengarna räcker inte till!! så vi måste spara på de gamla. (sjukvården, barnomsorgen... osv)
 Vaaa!! Hör ni så dumt. I en familj får man prioritera, då pengarna inte räcker till allt man vill, och första prioritet har så klart människorna i familjen, de går alltid först.

Människan har upptäckt, uppfunnit, skapat oerhört många viktiga saker. Teknikuppfinningarna har bara rasslat fram. Nu tror jag att det är dags/hög tid att upptäcka själva människan, att "gå på upptäcktsfärd" in-ut-i människan. Vad/vem är hon, egentligen. Det är verkligen hög tid för människan att bli uppfunnen, upptäckt, sedd och känd. Människan behöver sättas i fokus, för säg; Hur skulle vårt samhälle, vår värld se ut utan människor. Det är ju människorna

som besitter den kreativa förmågan, att tänka, känna, handla, och uppfinna. Och det är människorna som är ett samhälles stora rikedom och kraft.

Tänk en sådan uppfinning som mobilen, den är fantastisk, bara på ett litet ögonblick kan man nå människor överallt i världen. Men då det gäller människan själv, hennes liv och leverne, där går vi bet.

För säg: 
Hur kan det komma sig, att människan fortfarande krigar, förintar och förstör, så som hon alltid gjort
Hur kan det komma sig att allt för många av våra äldre (och ungdomar, sjuka, barn) inte möts av respektfullt lyssnande, inte möts av mänsklig omsorg och värme?
Hur kan de styrande styra, utan att ta reda på hur verkligheten ser ut för oändligt många människor?
Hur kan de låta bli att göra något åt den verklighet som många lever i, fast de blivit informerade om och om igen.
Brist på pengar, säger ni. I detta vårt samhälle vördas pengar, makt, saker, ära, de har första prioritet, värderas högst. I stället borde det vara själva livet som vördas och värderas högst.

Du min kära kropp och trofastaste kompis. Dig ger jag rätt att åldras på ditt eget sätt och i din egen takt. Ger dig rätt att leva fullt ut efter dina förutsättningar. Japp!!

Just as You Are. ~ A sweet, relaxing Songdrops song by Bryant Oden

Att lära sig att laga mat, lära sig ett nytt språk, lära sig att köra bil ........
kan vara nog så knepigt ... men..... det är absolut "ingenting" mot för att lära sig att man är bra som man är, att man inte behöver kämpa halvt ihjäl sig för att bli, se ut som någon/något annan för att duga, för att kunna unna sig att älska också sig själv och kunna ta emot kärlek från andra.
" Just as you are" .... släpp taget och våga ta emot dig själv så som du är.... just nu.

Hurra! Hurra! Grattis på din dag

Grattis! Grattis sonen!
Hurra! Hurra!! På din dag. 

Minns precis som igår, dagen då du kom med flyget och jag rusade ut på landningsbanan och personalen försökte stoppa mig och sa att det var förbjudet att vistas där. "Förstår ni inte!" svarade jag glädjestrålande,  medan jag fortsatte springa  fort, så fort. "Jag ska ju möta min son." Då, log dom.
När jag äntligen, fick se dig , så log du så stort, när du såg mig, din blivande mamma, för första gången., nästan som om du kände igen mig. Vilken ofattbar lycka ... Du, vår son, hade äntligen kommit hem och jag hade äntligen blivit mamma.
Så stort.... så magiskt.

I fyra låååånga år väntade och längtade vi efter dig.
Du växte inte i min mage, men i mitt hjärta bar jag dig.

Massor med Grattiskramar

Paddling mot pärleporten ;)

Kära Glädje ... säg vad gjorde vi utan dig... ett är då helt säkert ... att nog blev livet betydligt glädjefattigare att leva utan din närvaro

En liten flicka frågade mig för ett tag sedan varför jag skrattade som jag gjorde, så drog hon ihop ansiktet för att försöka förtydliga vad hon menade.
Kunde inte låta bli att först le och avge ett litet skratt, innan jag svarade, för jag visste exakt vad hon menade.
Det är nämligen så, att jag skrattar/leeeer med hela mig, ansiktet blir till en enda radda med leende- skrattrynkor, jag ser nästan. ut som en välanvänd tvättbräda i hela ansiktet, eller varför inte en murkla.
Skulle velat.... fast bara ibland.... lett/skrattat bara med munnen/läpparna, för det ser så vackert ut, och kanske att rynkorna inte blivit riktigt så många, men se det går inte min kropp med på, nähä bevars, det är så att varendaste del av mig, absolut  ska  delta i leendet-glädjen-skratten.
Och nu, när åren ilat, bär mitt ansikte tydliga spår av väldigt många leenden och glada skratt ... också den stilla glädjen som inte syns utanpå finns där, jag går ju inte omkring och ler/storskrattar för jämnan... fast ofta :) blir det.  För som jag skrivit nån gång, så har glädjen varit en mycket trofast kompis och följeslagare, som troget vandrat vid min sida under min livsvandring, en vandring,som emellanåt (för mig som för andra) gått genom de mörka delarna av livet, men som också fört mig  genom de  ljusare vägavsnitten .När ledsenheten och mörkret gått vid min sida, så har glädjen varit där och stöttat och peppat.
Skraj för glädjen är jag inte, livet blir så mycket roligare och lättare att leva av ett leende och ett skratt.

Har skaffat en skrinda och skaklar, som jag tänkt att mina "draghundar" ska få lära sig  att dra.
Blir någon huggormsbiten, är det bara att åka i skrindan, för bära någon av dem är inte att tänka på,särskilt inte när bara jag själv är ute på vandring i skog o mark.

Solskenshälsningar

en meditativ vandring i naturens sanslöst vackra och härligt rogivande konstgalleri ....

 Är inte naturen generös, så säg .... bara njuta och låta sig väl smaka av de mycket vackra och c-vitamin rika hjortronen

 Ängsull ..

 Ljungen blommar för fullt i olika rosalila färger och doftade så härligt av nyslungad honung

 Florina och Rona, vandrade lugnt och meditativt( i alla fall en liten bit), medan andra ....

körde  i lite snabbare tempo ... för Charlie, hon påstod, att hon precis kunde höra hur naturen kallade på henne

Var inte rädd, Susanne Häll *** I kärlekens fotspår följer alltid sanningen med (humlina)****

"Sanningen är den tryggaste platsen i en relation."

( Kathlyn & Gay Hendricks ur boken " Den medvetna kärleken")

"Om man talar sanning har man ett förhållande
Om man inte gör det är man bara intrasslad med varandra."

Ulf Lundell - Gå upp på klippan

" Jag vill färdas så långt jag kan.
Jag vill nå glädjen som finns i min själ 
och ändra de gränser jag känner nu
och uppleva hur mitt inre mognar och växer till.
Jag vill leva, finnas till "vara"
och höra sanningarna inom mig."

Det stora livsäventyret kan ta sin börjarn.... så fort vi plockar fram modet inom oss och börjar lyssna, verkligen lyssna, till vad själen har att säga.

”Om jag vänder blicken och hörseln mot min själ i fast beslutsamhet att lyssna till den, börjar själen tala.


Att lyssna till själen kan bli ett sätt att leva. Det borde det bli. Själen har nämligen ett evighetsperspektiv på livet. När man lyssnar till sin själ och gör sina val utifrån detta, märker man förr eller senare att livet lägger sig i sådana fåror att man mår bra. Då är det inre och det yttre livet i balans. Då lever man sitt eget liv och inte någon annans.

Men att lyssna till själen är inte lätt. Vår omgivning vill oftast att vi ska leva som alla andra: konventionellt. Man ska inte sticka ut eller göra djärva livsval. Att lyssna till själen leder förr eller senare till konflikter med arbetsgivare, make eller maka, någon vän, byråkrater, samhället eller kyrkan. Själen nöjer sig aldrig med det vedertagna bara för att bevara en känsla av trygghet. Själen är redo att avstå från den trygghet man får av att göra som andra förväntar sig. Att lyssna på själen förutsätter därför ett sällsynt mod.

Modet behövs för att motarbeta rädslan. Min egen själ har några gånger ställt mig inför valsituationer av den kalibern att min första reaktion har varit ren och skär fasa. Min skilsmässa, valet att lämna en trygg arbetsplats och beslutet att förverkliga en våghalsig dröm har varit sådana tillfällen. Det är skrämmande att kliva ut i en terräng som saknar stigar. Det är skrämmande att kasta sig ut i en fors där man vet att man kommer att få sina törnar.

En människas liv förändras bara om hon förändrar sitt beteende. Goda föresatser ändrar ingenting men kan i bästa fall utgöra första stadiet på vägen mot förändring. Själen kallar oss alla till ett djupare, modigare, rikare och sannare liv.”

(TOMMY HELLSTEN i boken ”Du är mer än du anar”)

Jag tror att människor vill ha vackra vingar .....

Jag tror att mänskor vill ha vackra vingar
för att flyga till varann

Jag tror att mänskor vill ha vackra hjärtan
för att ge dem till varann.
- Åsa Jinder-

Livsvackra hälsningar från norr

vi är inte det ena eller det andra ... vi är inte vi och dom ....

vi är ..... alla .... människligt liv i utveckling, i växande ... boendes på exakt samma planet ...som
färdas där ute någonstans i universums oändligheter ... och precis där ute bland stjärnehopar och planeter ..., har vi vårt hem, vår liv-moder.
Jordlotet, en cell bland alla andra celler, som samspelar i ett gigantiskt livs skådespel.

************************
När jag kört fast i en känsla och/eller det har uppstått kaos i "tankekön" då försöker jag se det hela från lite håll och det kan jag göra på lite olika sätt:
skicka kort till någon/några som har det tufft
ger mig ut med musketörgänget på en långtur
eller baka
eller som här ovan, gå in på youtub och kika på vårt klot, det ger onekligen lite perspektiv på tillvaron
eller så tar jag ett bastubad .... eller
bara det att flytta mig själv en bit bort från "stormens öga" kan göra att jag kan se  "problemet" och  livet ur ett annat perspektiv ... oftast.

iiiiiiiii ...

 när-kontakt med Livet ....
när-kontakt med våra barn, våra partners, våra vänner, med naturen, med oss själva ..... eller  .... når vi inte fram ... de når inte fram .... kanske, kanske, är det så  att vi inte är inkopplade på varandras "nätverk"

för säg, hur ska något/någon kunna fungera utan en kraft??

(dagens funderingar under tidig skogsvandring)

kärleken behöver sin frihet för att kunna leva och vara sig själv = kärleksfull

Kärleken tvingar sig aldrig på
Kärleken är den fria viljan
Kärleken uppmuntrar oss till självständighet i tanke, ord och handling
Kärleken är ...

jag ger er en REN .....

Du har gåvan världen väntat på.
Ge din gåva till världen - världen behöver den.
Din gåva är att upptäcka dina egna förmågor och att känna tilltro till dem.
Renen visade mig att alla har olika gåvor och att alla behövs lika mycket.
Det spelar ingen roll vad din gåva är, den behövs.
Med gåva menas tex. helande,clairvoyans, teater, musik, odlande, hantverk, kultur m.m.
( Hämtat ur " Djurens språk" av Solöga)

Nuuuuu, grönskar det i dalens famn ....ta livet i handen och gå ut och låt dig beröras av den framvällande livskraften, för nu ni, är den efterlängtade vååååååren här

Skööööna majkramar från en humlina som tänker "supa sig full" av all den livskraft
som nu omger oss  ... bara öppna mina slutna händer, slänga alla mina försvar och rädslor rakt in i majbrasan och bara unna mig att ta emot och njuta till fullo av  all skönhet som naturen/livet nu så frikostigt bjudern oss alla på. " Det ska va`gött att leva..."

Sommarlängtan ....Husselängtan

Naturens enorma livskraft, har väckts ur sin vintersömn/ur sitt fastfrusna tillstånd. Nu är det fullt ös som gäller.

Nu har livskrafterna verkligen släppts fria i naturen ... nu är det fullt ös som gäller.
Förändringarnas och ljusets tid är här.
Varje dag bjuder naturen  på något helt nytt, så jag har öppnat
mina sinnen på vid gavel och låter naturen presentera sig själv för mig, så som den är.
Förminskarglasögenen har jag lämnat, för vem är jag att tro mig om att kunna styra över naturkrafterna, tro mig om att veta hur naturen ska uttrycka och visa sig för att passa in iii mitt begränsade tankesinne/passa mig.

" Hela världen är en rad av underverk
men vi är så vana vid dem
att vi kallar dem vardagsting.
( H.C Andersen )

Vänd dig om ....

Vänd inte livet ryggen, utan vänd dig om och våga se åt livets håll
Vi människor förminskar Livet  i brist på respekt, omsorg och uppmärksamhet, men, inte går StorLivet att förminska, bara för att vi tar på oss förminskarglasögonen.
I generationer har människan omgett sig med död, trott att dödandet, förintandet och mördandet är lösningen på allt, när ska hon se och förstå att livet aldrig någonsin går att ta död på ..
Det krigas, mördas, våldtas ... det är inte klokt så den intelligentaste varelsen på vår jord beter sig för att hon i okunskap vänt och vänder livet ryggen. Vi får varje dag se i tidningar och på TV, hur människoliv plågas, torteras, mobbas, skändas och dödas, de utsatta barnen, kvinnorna, civilbefolkning....  Det gäller i krig, i vår vardag, i kontakt med maktutövare av alla de slag.
Makten, den styr och ställer med oss alla, för makt vill ha mer och mer makt, den får aldrig nog.
En dag kommer "fotfolket" att resa sig upp och kasta av sig "lydighetsoket" och säga ifrån.. "NU...har vi  fått nog"  Många röster har redan samlats, för ljusare tider är på väg. De som utsatts för näthat, har modigt ställt sig upp och sagt .. "det är nog, vi låter oss inte behandlas hur som helst." och också människor som blivit respektlöst behandlade av arbetsförmedling, försäkringskassa, sjukvård ......har börjat ställa upp på livets sida, och när vi ställer oss på LIVETS sida, blir det omöjligare och omöjligare att gå med på att bara se på när liv skändas i brist på respekt.
Att tro på sig själv, sin egen kraft och förmåga, kan förändra mycket i vår värld.

Vårhälsningar från en förbiflygande Humlina
Nu ni, går snösmältningen i turbofart och flyttfåglarna kommer inflygande en efter en. Snart kommer de stora flockarna och vi har införskaffat fågelfrön för att ta emot alla hungrande. En fluga springer på mitt köksfönster, vårens budbärare, som glatt talar om att våren är på ingång.
Ha det gott alla livsvandrare

Tjohooooooo!!

Så fort man vet vem man är
kan ingenting stoppa en.
(Stedman Graham)

Ju mer ....

... jag ser av dem som representerar folket, desto mer beundrar jag mina hundar.( A.De Lamartine)

När någon ger, helt villkorslöst, utan minsta krav på återbetalning.... då först är vi fria att verkligen ta emot

En båt ska användas
för att ta sig över floden
men sedan ska man inte bära den med sig
 på ryggen för all framtid i missriktad tacksamhet.
(Buddhistiskt ordspråk)

Paqui ... himmel vad du fattas mig ..

Vår kloka och  busiga glädjespridande lilla prinsessa har lämnat oss.
Saknar henne så outsägligt mycket, men i smärtan och sorgen finns det ändå plats för  en stilla glädje över att jag fick den stora gåvan av att dela en stunds liv med denna härligt personliga tjej. Oändligt många vackra och glada fotspår har hon lämnat efter sig.

Tack älskade  Paqui för din stund på jorden.

Det finns en del i våra liv som skrämmer.. döden, åldrandet, sexualiteten, liiivet, det outforskade i oss själva... Skulle vi våga sätta ord på det svåra och skrämmande, blev det kanske inte lika laddat och skrämmande att tala om

Döden är ett av de där störtsvåra ämnen som skrämmer, som är så stooort och svårt  att tala om, men, ju mindre vi vågar prata och sätta ord på det som känns skrämmande... desto mer skrämmer det oss.

To all women ... To all my sisters.... in the whole wide world .....

Big Hugs to you all  on the womens day

Best Love Songs of All Time (Part 2)

Kärlek, denna så livsviktiga kraft, som allt liv söker så intensivt efter, som verkligen är vårt livselexir
Saknar vi denna kärlekskraftpåfyllnad måste vi  fylla oss med någon annan  kraft, för någon slags kraft är vi tvunga att ha för att över-leva här på jorden
Idag lider världen brist på kärlek ... många är tecknen på detta.
Har vi tex brist på magnesium, så kan vi må dåligt på olika sätt, fysiskt eller psykiskt och då förstår vi att vi behöver tillföra ämnet vi lider brist på för att må bättre
Sak samma med kärleken, att inte bli sedda, hörda, bejakade ...av oss själva och/eller andra under en tid, kan göra oss människor deppiga, handlingsförlamade, vi kan tappa tron på oss själva, inte tror att vi är värda att bli älskade som de vi är .. ....

Går man in på youtub, så är musikutbudet gigantiskt just på kärleksfronten, vilket signalerar vartåt människans längtan går.
***********************
Texten härunder är hämtad UR Boken
""Upptäck och skydda dig mot energitjuvar - På en timme"

Viktiga frågor att tänka igenom och ta ställning till.
• Hur kan jag förverkliga min längtan efter närhet och kärlek?
• Vågar jag själv visa kärlek utan rädsla för att bli avvisad och få separationsångest?
• Lever jag i ömsesidiga relationer där det är en växelverkan mellan att ge och ta?
• Umgås jag med människor som visar mig kärlek eller som har ett maktbeteende?
• Underkastar jag mig för att få kärlek?
• Tar jag på mig skulden för att få kärlek?
• Anklagar jag mig själv om min partner kränker mig?
• Spenderar jag tid med dem som tar min energi utan att ge något tillbaka?
• Kan jag lämna dem som tar min energi för att få tid och kraft för dem som ger mig energi?
• Inser jag att allt går att förändra och att jag kan tänka i nya banor?
• Om jag är öppen och uppmärksam litar jag då på att livet för mig framåt?
• Kan jag ta emot när något gott kommer till mig?

Snöstorm och Johan Olsson tog hem guldet på fem-milen Hurra!

 Här har det snöstormat för fullt. Snöstormarna slet och drog i träden och  i oss fyrfotingar och tvåfotingar. Men det kändes på samma gång lite småmysigt att få känna och uppleva naturens stora, starka kraftfullhet

 När jag ser det hela från livets perspektiv, då blir det bara helt omöjligt, att låta bli att njuta av alla konstverk som snöblåsten åstadkommit och att lyssna till stormens vinande. Liten kände jag mig allt, inför tanken på hur lite vi människor har att sätta mot, när naturen tar till orda och visar upp en annan sida av sig själv. Tänkte också, wow!... även i oss människor bor  denna naturkraft ....

Johan Olsson tog hem guldet på fem-milen!!!.Vilken otrolig bragd, vilken kille och vilken spännande underhållning han bjöd oss tittare på. Mats och jag var rejält nervösa under hela loppet. Tänk, han gick upp och drog redan vid 1,5 mil och höll hela loppet, helt sanslöst bra. Som ni ser var intresset inte lika stort hos våra musketörer