Det absolut svåraste i livet är att försöka skapa en öppen,ärlig, tillitsfull, nära och kärleksfull relation med/till sig själv, till det levande livet. Så många hinder att passera, så många känslor att vidröra och känna. Ett är jag helt säker på, att om vi skulle se och höra någon annan behandla ett barn eller en vuxen så som vi så ofta behandlar oss själva, skulle de flesta av oss med all säkerhet känna oss mycket uppbragta och illa till mods. Men den mobbing och hjärntvätt vi utsätter oss själva för, den får fortgå i det tysta utan att vi ingriper. Kanske vi inte ens längre är medvetna om hur vi behandlar och bemöter oss själva, kanske att det blivit till en vana att tysta ner vår egen röst ,tysta ner oss själva ....
Det är som om vi ska pressa in oss själva och varandra i en slags mall, en trång mall där vi alla ska passa/pressas in i
och nåde den som faller utanför, inte passar in iii mallen
En mall för hur en riktig kvinna/man ska och bör vara och se ut
(tänk bara på sexualiteten….voj, voj så mycket press och prestation ....så mycket undran i frågespalterna om de duger, om de gör rätt osv.)
hur en god moder/fader bör och ska vara
känna känslor, visst, men bara de sk. godkända
och helst bara prata om dem, inte visa dem ….. ilska, sorg, smärta,gråt ångest…. farligt, farligt
Vi verkar tro att vi måste vara så förbaskat duktiga, snälla, lyckade för att duga
så vi helt glömmer bort att lyssna till vår egen inre röst
en liten nerhyssjad röst som försiktigt försöker påminna oss om att vi verkar ha glömt bort hur det kändes att leva och bara vara
då...innan prestationskraven och duktighetskraven gjort sitt intåg/intrång
Mitt i alla dessa krav och förväntningar
sitter det ett litet längtansfullt barn i vårt inre
som kanske ville/vill något helt annat med livet
En mall för hur en riktig kvinna/man ska och bör vara och se ut
(tänk bara på sexualiteten….voj, voj så mycket press och prestation ....så mycket undran i frågespalterna om de duger, om de gör rätt osv.)
hur en god moder/fader bör och ska vara
känna känslor, visst, men bara de sk. godkända
och helst bara prata om dem, inte visa dem ….. ilska, sorg, smärta,gråt ångest…. farligt, farligt
Vi verkar tro att vi måste vara så förbaskat duktiga, snälla, lyckade för att duga
så vi helt glömmer bort att lyssna till vår egen inre röst
en liten nerhyssjad röst som försiktigt försöker påminna oss om att vi verkar ha glömt bort hur det kändes att leva och bara vara
då...innan prestationskraven och duktighetskraven gjort sitt intåg/intrång
Mitt i alla dessa krav och förväntningar
sitter det ett litet längtansfullt barn i vårt inre
som kanske ville/vill något helt annat med livet
och med sig själv än att bara prestera, vara lydig och duktig för att
att bli älskat. passa in och bli accepterat
att bli älskat. passa in och bli accepterat
Vi alla är underbara, unika och härliga livsavtryck ..... beviset för livets existens
**************************************************
Mina morgontidiga skogsvandrartankar
Önskar er alla en fin och innerlig livsdag
Det var riktigt kloka morgontidiga skogsvandrartankar. Jättefin låt till också, med bra text.
SvaraRaderaJag blir illa berörd när jag alltför ofta ser att föräldrar ställer enorma krav på sina barn, krav att prestera, vara duktig, vara bättre än andra, smartare, snabbare i utvecklingen. Du får bara uppmuntran för det du gör, inte för den du är. Detta bär barnen då med sig hela livet, men om de har tur kanske de förmår att stoppa prestations-tankarna någon gång, tungt ok att bära ett helt liv. Det är inte bara det presterande livet som är betydelsefullt.
Ja den där mobbande rösten är man nog så van att höra att man knappt tänker på den, den bara fortsätter mala tills den dagen man säger att det får räcka och börjar jobba med att säga andra saker till sig själv.
Hoppas du har det bra där du är och att alla fyrfotingar också mår bra. Jag har inte skrivit mycket eller kommenterat den senaste tiden, men läst allt.
Kram :)
Hej Smörboll!
SvaraRaderaMånga har det jobbigt nu, de gamla tankemönstren håller inte längre, leder inte till den förändring i våra liv så som vi önskar och vill, och de nya tankarna som förhoppningsvis kommer att leda oss att handla nytt, skrämmer, för det är ju nytt, aldrig tidigare provats.
Har pratat med en del människor sista tiden om alla krav vi ställer på oss själva och varandra, särskilt då kvinnor, och det vi jämt kommer fram till är att vi är urdåliga på att lyssna på/till vår egen röst, oss själva. att vi lyssnar mer till hur vi borde vara, vad vi borde klara, hur vi förväntas leva våra liv för att vara en lyckad och duglig människa/kvinna.En massa krav som vi bombarderar och bombaderas av, utan att vi kommer på tanken att ställa frågan..orkar, vill, förmår jag leva upp till alla.
Skulle vi överlåta till andra att ta över styret i våra liv, då blev det andras liv vi levde och inte våra egna
Läste i tidningen om en undersökning som gjorts som visade på att mammor känner sig mycket pressade av att hämta sina barn tidigare från dagis... "man ville inte vara en sämre mamma" Läste också en gång för ett tag sedan att männens stressnivå sjönk när de kom hem från jobben, medans kvinnornas ökade
Det är gigantiska krav som ställs, frågan är....är vi villiga att leva upp till dem alla.
I stället för att piska oss själva till utmattningens gränser och mobba oss själva när vi inte orkar/förmår leva upp till våra egna och också andras krav, är det nödvändigt att vi börja lära oss att lyssna på oss själva. Vi är ju inga robotar utan livs levande liv
Jodå, jag har det oftast bra, ibland åker också jag ner i tvivlets,rädslornas .... bergodalbanemörker.
Mitt hudprov visade på en förändring, så nu väntar jag på kallelsen från hud. De ska frysa förändringen med flytande kväve.
Önskar dig en härlig dag vårdoftande kramar till dig
Så bra du skriver! Ja det är enormt med pressen i dag, önskar fler kunde stanna upp och välja en annan väg.
SvaraRaderaVad tråkigt att hudprovet visade på förändring, en sådan sak kan nog orsaka stor oro. Hoppas du nu snabbt får komma till hud och att allt ska gå bra. Du får uppdatera om du orkar och vill, vill veta hur du har det och hur det går. Håller tummarna i alla fall! Hoppas gubben din har hittat hem från Norge och kan hålla dig i handen om du behöver det.
Skickar dig massor med varma kramar!
Goooomorgon Smörboll!
SvaraRaderaNä, då. hudförändringarna är ännu inte farliga, det är därför de ska "frysas" bort...innan det blir något av dom.
Jorå, M är hemma från skidtävlingarna i Oslo, det hade varit en fantastisk upplevelse och en härlig stämmning och oootroligt mycket människor
Hos mig sjunger fåglarna ut sina kärleksarior så det står härliga till och Hacke trummar för fullt ut sitt revir på telefonstolparna. Det börjar bli hög stämmning i vår natur och energinivåerna stiger med varje nyanländ fågel.Bara att låta sig fyllas av all extra livskraft. Kram Humlina