Var rädda om er och era kroppar, ..
För tänk, man kan till och med äta surstömming på julen om man nu skulle vilja det. De jultraditioner vi nu försöker leva upp till är en gång skapade av våra förfäder och kan förändras och skapas om av oss om vi vill.... för det är ju så att vi lever på helt andra sätt än förr...för vi lever ju just nu. .Mycket roligare att umgås också med oss själva om vi inte stressar halvt ihjäl oss Onsdagskramar av det mjuka innerliga slaget
onsdag 2 december 2009
You Raise Me Up
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fina tankar!
SvaraRaderaÄlskar dock gamla traditioner på jul! Ger sån samhörighet och trygghetskänsla... då kan man pusta ut!
God morgon! Nu har jag fått läsa dina inlägg igen utan att datorn jäklas. Åh, så mycket fint, tänkvärt och underbara bilder det finns att hämta hos dig. Aj aj, att du ramlade och att din tå inte blev så glad över det, hoppas den mår bättre nu. Vilken modig dotter du har! Iii, fallskärm, får svindel bar ajag tänker på det! Du verkar också ha naturen nära dig där du bor, som ger dig inre ro och kraft. Själv brukar jag tänka mig att jag går in i ett träd, inuti trädet, och är så där stark som orkar stå emot de flesta stormar och låter mig suga in solens strålar och kraft som trädens grenar. Älven med sina kraftfylla strömmar ger mig styrka och att bara sitta i skogen påminner om att ta det lugnt, träden ska ju ingenstans heller. Precis som du skriver, varför ska det stressas så förfärligt? Ha nu en skön dag, härligt att ni har fått snö också! Bamsekram!
SvaraRaderaTack goa smörboll...du är så himla generös med de purpurfärgade orden..de känns som sammet i mina öron och för modet.. att våga skriva vidare. Mysigt känns det om något av det jag skriver kan vara dig till nytta.
SvaraRaderaJa naturen är min kraftkälla och min lärobok. Tex. när jag sitter och ser på sjön inne i skogen..kan jag se, att hur mycket det än stormar är det alltid lugnt under ytan. Den stilla punkten i mitt inre försöker jag nå fram till.
Ja visst är dottern modig som vågar utmana sin höjrädsla på de verkligt höga höjderna. Vilja skulle jag...men våga..neeeej.
Ja, vi bor alldeles bredvid skogen.
Bakat "bagarstugans" saffranskaka, har inte hunnit smaka den ännu, har precis tagit den ur ugnen...baka är det enda jag kan göra idag..min kropp känner sig totalt mörbultad efter fallet, tur ändå att jag har två "krockkuddar" som dämpat fallet en del :)
Mjukvarma kramar och tack för att du finns och tack för ditt mod att du inte ger upp trots dina "svåra livsklättringar på de verkligt höga höjderna" Du är en härlig kämpe, jag tror inte att jag skulle mäktat med din svåra uppgift Kraaaaaam - Humlina -
Tack du Daniel!
SvaraRaderaJag älskar också julen, julstämningen, ljusen, samvaron...men jul kan innebära så mycket mer än all stress och press som det faktiskt är för många för att försöka behålla alla jultraditioner Och då tycker då jag.. för min del i alla fall...att då vill jag se över vad jag kan förändra för att skapa just en jul med julstämmning iiii. Ha det gott och njut livet
- Humlina -