O, vilken skön känsla -
den oförklarligt behagliga upplevelsen
att känna sig trygg tillsammans
med någon - att varken behöva väga
sina tankar eller mäta sina ord
bara låta dem fritt flöda fram.
(Dinah Maria Mulock Craik -1820-1887)
Har fortfarande ont i arm och revben efter mitt fall.
Blir lite sparsamma besök på bloggen. Halleluja på er alla
och ha det kanonfint Kram
tisdag 8 december 2009
Leonard Cohen - Hallelujah
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skickar en kram fylld med helande kraft till din stackars kropp som blivit så mörbultad. Var försiktigt nu! *KRAM*
SvaraRaderaVilken härlig omtanke, kramen med helande kraft behöver jag verkligen.
SvaraRaderaTur att jag har lite extra hull på kroppen plus mina "krockkuddar" som fungerar som ypperliga stötdämpare. I söndags skulle jag busa med gänget och ta en brant uppförsbacke i "ett enda språng" Jag kom nästan ända upp och vände mig om och ropade "yeah! jag fixade backen" Dåå, precis då, flög jag helt handlöst nedför branten. Så korkat, men inte helt ovanligt gjort av en liten teskedsgumma som gillar att testa sina gränser:) :)
Den dagen då jag snubblade på en hund,hade jag ett flertal tomtar i min famn som också de flög över golvet, en del miste armar, ben...men de får också inta sin viktiga plats i mitt jullandskap också som en påminnelse om att inget, ingen är perfek, att allt o alla får plats i livets stora famn...det är bara människor som bygger stängsel...
Stora kramar till dig
- Humlina -
Hehe, förlåt om jag fnissar lite, låter så roligt med dina "krockkuddar", tur du har dem vännen! Mina krockkuddar är väl mer som kuddar i ett dockhus i storleken, skyddar inte så mycket om jag ramlar. :) Stackars din arma kropp, hoppas den nu får återhämta sig. Stackars dina små tomtar också, men så fint tänkt av dig att de ändå får finnas kvar som en påminnelse om livet och om oss människor. Jag tänkte genast på mitt och makens egenfotade tackfoto för när vi vigdes. Maken hade ett jättestort munsår som lyste upp fotot, men vi orkade faktist inte ta ett nytt foto, jag var ju sjuk även då, och skickade faktist det fotot. Tänkte att det får påminns oss och förhoppningsvis andra att man behöver inte vara perfekt, vi är inte perfekta, de är inte perfekta, men det finns ändå plats för kärlek och omtanke, det är viktigast. Jaja, nu svävade jag ut, men det var det jag tänkte på! Sköt om dig nu och gå försiktigt! Kramar!
SvaraRaderaMen vilken otur! Hoppas det onda går över snart. Cohens låt har jag nog lyssnat på hundra miljoner gånger genom åren!
SvaraRaderaFina bakgrunder till bloggen finns här:
http://eleques2.blogspot.com/
Kram