" Vreden är kärlekens språk när något man älskar skändas."

Det ljusnar i horizonten.
Hoppets låga har tänts -humlina-









Orden härunder är hämtade från boken
" Årsbarn med Plejaderna" av Rolf Edberg

Vreden är kärlekens språk när något man älskar skändas

Ingenting på ett virvlande klot kan finnas för någon enskild, någon samfällighet eller generation att fritt förfoga över, inte den bärande myllan eller de strömmande vattnen, inte skogar eller annat liv. Allt är ett lån till varje generation att gemensamt förvalta. Det är en gammal visdom.

Gå omkring på ett klot utan att ana varför man satts där, än mindre varför man fått medvetandets stora och svårhanterliga gåva.

Nu finns vi där, och bara vi själva kan ge oss uppgifter som ger gästspelet innehåll.

Några elementära uppgifter syns utmanande lätta att formulera: vårda den himlakropp på vilken vi satts så att den förblir ett hemvist för livet, fortsatt sökande för att få veta mera, ständigt mera om det kosmos vilket vi är en del.

Uppgifterna är heller inte omöjliga att omsätta i handling.

Medvetandet har givit oss makten att utplåna oss själva men också makten att rädda oss från utplåningen. Vi kan bygga kärnvapen, vi kan skrota dem. Vi kan starta kärnreaktorer som krystar högaktivt avfall som vi ännu inte förmår oskadliggöra, vi kan också stänga dem. Vi fyller luften med sura svavel – och kväve gaser och stjälper gifter i vattnen, vi har redan teknologier som kan hindra den värsta nedsmutsningen, om vi beslutar oss för att använda dem.

Som en del av klotets livsmassa behöver jag andas luft. Men jag måste inte andas förgiftad luft. Jag behöver spola kroppens vävnader och vener med vatten. Men jag måste inte dricka smutsat och infekterat vatten.

Om vi håller fast vid vad som är väsentligt för levandet och inte låter oss bombaderas till utmattning av pseudo -händelser är allt i grunden oerhört enkelt.

Kanske är det just därför vi gjort allt så krångligt. Det enkla tycks alltid svårt.

…. Vad som fodras är väl att se oss själva mindre som individer än som droppar i livets huvudström, fungerande i en helhet.

- ur ”Årsbarn med Plejaderna” av Rolf Edberg -
***************************************

Var på Fyslab i måndags för en koll ....EDTA.... i väntetiderna, började jag läsa denna, i mitt tycke vackra och hoppfulla bok. 

Ett är jag då helt säker på .....Människan är inget offer, hon är i allra högsta grad en kraft att räkna med... en kraft som verkligen behövs i livet i världen.