När jag ser på TV, läser tidningar, läser bloggar, samtalar med människor osv. som modigt delar med sig av sina erfarenheter i möten med makten, i form av arbetsförmedling, försäkringskassa, det sociala, sjukvården, politiker …… ( vet att det finns enskilda personer inom dessa jobb, som inte förlorat sin medmäsnklighet ur sikte)
Då kan jag inte låta bli att undra, om livet och människorna har reducerats till en enda stor abstraktion och det är ju så klart "enklare" att se livet och människorna så, för då behöver inte empatin och med-känslan tas i bruk.
Då kan jag inte låta bli att undra, om livet och människorna har reducerats till en enda stor abstraktion och det är ju så klart "enklare" att se livet och människorna så, för då behöver inte empatin och med-känslan tas i bruk.
Intellektet är ett bra redskap, är väldigt bra att ha, men utan medverkan av medkänslan och empatin, blir människan och livet oundvikligen nerflyttad till de abstrakta sfärerna, hon blir en känslobefriad varelse där likgiltigheten får inta förarplatsen. Och just likgiltigheten verkar breda ut sig mer och mer i vårt samhälle, lik-giltigheten som är förödande för den mänskliga livs-kärleks-kraften.
När människor tvingas kämpa för det självklara, när hon ihärdigt ska försöka göra sig förstådd, när hon ska försöka förklara sin livs-situation … hur det känns, att krafterna är på upphällningen hur förtvivlat svårt det är att klara av sin livssituation utan hjälp och stöd … för alla dessa "paragrafryttare" som alldeles för ofta verkar smita undan sitt mänskliga ansvar och gömmer sig bakom lagar och regler .... måste bara vara det mest frustrerande och kraftuttömmande man kan uppleva. Egentligen också en mycket sorglig upplevelse att uppleva, detta att se att människor vars arbetsuppgift är att tjäna, hjälpa och stödja människor som behöver deras hjälp, verkar ha gömt undan sina känslor av empati och medkänsla, väldigt långt bort och ersatt dem med "lagen"... de har blivit "lagen" och säg, vem kan föra ett vettigt och givande samtal med "lagen"med någon som ser på dig som om du vore en abstraktion, en o-verklighet. Ditt liv och andras är mer verkligt och viktigare än så.
Vad står ordet människa för … egentligen?. Är ordet bara ett abstrakt begrepp utan innehåll… ser vi på människan som varande en robot utan eget tänkande, utan eget upplevande, en känslobefriad och icket levande varelse. I så fall kan jag förstå varför människor tvingas av "makten" att söka arbete, trots att de är svårt sjuka, tvingas jobba trots att de vårdar sjuka anhöriga, och att de därför ofta inte får den sömn de behöver, att hon får kämpa för varje självklarhet. …Ur den okunskapen, ur det perspektivseendet, kan jag ana varför människor behandlas på ett förfärligt omänskligt sätt, av de, som har som sitt arbete, att just hjälpa och stödja.
När människor tvingas kämpa för det självklara, när hon ihärdigt ska försöka göra sig förstådd, när hon ska försöka förklara sin livs-situation … hur det känns, att krafterna är på upphällningen hur förtvivlat svårt det är att klara av sin livssituation utan hjälp och stöd … för alla dessa "paragrafryttare" som alldeles för ofta verkar smita undan sitt mänskliga ansvar och gömmer sig bakom lagar och regler .... måste bara vara det mest frustrerande och kraftuttömmande man kan uppleva. Egentligen också en mycket sorglig upplevelse att uppleva, detta att se att människor vars arbetsuppgift är att tjäna, hjälpa och stödja människor som behöver deras hjälp, verkar ha gömt undan sina känslor av empati och medkänsla, väldigt långt bort och ersatt dem med "lagen"... de har blivit "lagen" och säg, vem kan föra ett vettigt och givande samtal med "lagen"med någon som ser på dig som om du vore en abstraktion, en o-verklighet. Ditt liv och andras är mer verkligt och viktigare än så.
Vad står ordet människa för … egentligen?. Är ordet bara ett abstrakt begrepp utan innehåll… ser vi på människan som varande en robot utan eget tänkande, utan eget upplevande, en känslobefriad och icket levande varelse. I så fall kan jag förstå varför människor tvingas av "makten" att söka arbete, trots att de är svårt sjuka, tvingas jobba trots att de vårdar sjuka anhöriga, och att de därför ofta inte får den sömn de behöver, att hon får kämpa för varje självklarhet. …Ur den okunskapen, ur det perspektivseendet, kan jag ana varför människor behandlas på ett förfärligt omänskligt sätt, av de, som har som sitt arbete, att just hjälpa och stödja.
men ...OM ordet människa har ett viktigt och värdefullt LIVS innehåll, då fattar jag absolut intet hur de som har som sitt arbete att hjälpa och stödja människor, har mage att bemöta sina medmänniskor i svåra livs situationer, på ett allt för ofta, okänsligt, omänskligt och ohumant sätt.
DU kära medmänniska ...DU barn av Livet .... låt dig inte behandlas och bemötas som något du INTE ÄR .... en abstraktion. - humlina/anna-lena -
DU kära medmänniska ...DU barn av Livet .... låt dig inte behandlas och bemötas som något du INTE ÄR .... en abstraktion. - humlina/anna-lena -
Ha de gott alla med-människor i härliga fågelsångs kvittrande vårtider.
Vad bra skrivet! Ja, tyvärr finns det för mycket av detta i dagens samhälle, inom alldeles för många områden, från "vanliga" människor till myndigheter.
SvaraRaderaHa en skön dag! Kram :)
Gooookväll och Tack du Tanja!!
SvaraRaderaJa så sant och så enormt sorgligt att människor som har nog med svårigheter,lite ork att ta av.... ska tvingas kämpa så hårt mot oförstånd,okunskap,empatilöshet och tvingas ta emot kränkningar av alla möjliga slag,som att inte bli trodda... det är så sorgligt. Tänk så många som ska knäckas, så mångas självförtroenden, självkänslor... som ska tas ifrån människor ... och detta i vårt så kallade utvecklade och välordnade land
GonattKramar till dig Nu ska jag studsa i säng, för tidigt i morgon bitti kommer rörmokaren och ska sätta in en ny varmvattenberedare, då den gamla läcker. Vi har därför bara i korta stunder kunnat sätta på vattnet. Nyttigt, för då märker man hur självklart man tar vattnet.
Ha det gott