Tröstkramar.. Vad hände? Förstår att någon av musketörerna lämnat flocken.. Då är det många som är ledsna :( Det blir många pärletårar.. Kram en gång till/Raya
Oj, vad ledsamt att läsa! :( Skickar också en bunt med tröstgivande kramar... Sådana här gånger är inte ord tillräckliga, så jag sätter mig bara bredvid och finns till... Kram!
Nej, åh nej så känner jag i mitt hjärta är så rädd för den dagen Watson går. Orkar inte lyssna och titta på A pets prayer för då gråter jag ihjäl mig. -Bilden högst upp är så underbar att det inte är sant. Nu hoppas jag att min kommentar kommer in lätt. Kram Maggan http://livsglimtar.wordpress.com
Solskensstrålande Hej ... Raya, Smörboll och Maggan! Nä, det är inte lätt med avsked och särskilt inte när man är den som ska fatta beslut om liv och död för någon man håller mycket kär. Det är vår kloke, humoristiske,kärleksfulle ..... Placido, som vi tagit avsked av. Hans binjurar började producera alldeles för mycket cortison, för det fick han en medicin Vetoryl, som skulle hålla cortison nivåerna på rätt nivå, men, då blev han ännu sämre. Sista dagarna raglade han, kunde inte alls hålla balansen och blev väldigt orolig och hans sista kväll var han bara så ledsen. Livrädd för veterinärer var han och har alltid varit, så det kändes hemskt att tvinga honom att ta alla prover, som var tvunget för att hålla koll på hans värden. Sista dagarna var tuffa, låg på nätterna och försökte tänka, vad som var för Placidos bästa. Det var som att välja mellan pest och kolera ... medicineringen tålde han inte (många hundar klarar den) och utan medicinen skulle han inte klara sig särskilt länge. Vår veterinär var fantastisk, hon kom ut till bilen och gav honom en lugnande spruta som han somnade av, sen bar M in honom till mottagningen där han fick den sista sprutan. Känner mig lyckligt lottad som fått glädjen att lära känna Placido, så ädel och omtänksam. Han hade fått möta många svårigheter under sina första tre år, fått möta människors allra mörkaste sida, så när han flyttade hem, till oss, var det som om han trodde att han kommit till paradiset. Han var så lycklig över att få springa, springa, långt och fort och friiiii, lycklig och tacksam över att ha ett eget hem,vilket han ofta visade oss på olika sätt. Alla som adopterat en hemlös hund vet att jag inte lägger mänskliga värderingar på en hund .... det är bara fakta. Skogen är fullproppad med Placido, överallt har han lämnat sina glada, finurliga, humoristiska, omtänksamma ..... tassavtryck Kramisar till er och tack för era ord. När man sörjer känns det fint när någon sträcker ut en ordhand med medkänsla i Tack!
Tröstkramar.. Vad hände? Förstår att någon av musketörerna lämnat flocken.. Då är det många som är ledsna :( Det blir många pärletårar.. Kram en gång till/Raya
SvaraRaderaOj, vad ledsamt att läsa! :( Skickar också en bunt med tröstgivande kramar... Sådana här gånger är inte ord tillräckliga, så jag sätter mig bara bredvid och finns till... Kram!
SvaraRaderaNej, åh nej så känner jag i mitt hjärta är så rädd för den dagen Watson går.
SvaraRaderaOrkar inte lyssna och titta på A pets prayer för då gråter jag ihjäl mig.
-Bilden högst upp är så underbar att det inte är sant. Nu hoppas jag att min kommentar kommer in lätt.
Kram Maggan http://livsglimtar.wordpress.com
Solskensstrålande Hej ... Raya, Smörboll och Maggan!
SvaraRaderaNä, det är inte lätt med avsked och särskilt inte när man är den som ska fatta beslut om liv och död för någon man håller mycket kär. Det är vår kloke, humoristiske,kärleksfulle ..... Placido, som vi tagit avsked av. Hans binjurar började producera alldeles för mycket cortison, för det fick han en medicin Vetoryl, som skulle hålla cortison nivåerna på rätt nivå, men, då blev han ännu sämre. Sista dagarna raglade han, kunde inte alls hålla balansen och blev väldigt orolig och hans sista kväll var han bara så ledsen. Livrädd för veterinärer var han och har alltid varit, så det kändes hemskt att tvinga honom att ta alla prover, som var tvunget för att hålla koll på hans värden. Sista dagarna var tuffa, låg på nätterna och försökte tänka, vad som var för Placidos bästa. Det var som att välja mellan pest och kolera ... medicineringen tålde han inte (många hundar klarar den) och utan medicinen skulle han inte klara sig särskilt länge. Vår veterinär var fantastisk, hon kom ut till bilen och gav honom en lugnande spruta som han somnade av, sen bar M in honom till mottagningen där han fick den sista sprutan. Känner mig lyckligt lottad som fått glädjen att lära känna Placido, så ädel och omtänksam. Han hade fått möta många svårigheter under sina första tre år, fått möta människors allra mörkaste sida, så när han flyttade hem, till oss, var det som om han trodde att han kommit till paradiset. Han var så lycklig över att få springa, springa, långt och fort och friiiii, lycklig och tacksam över att ha ett eget hem,vilket han ofta visade oss på olika sätt. Alla som adopterat en hemlös hund vet att jag inte lägger mänskliga värderingar på en hund .... det är bara fakta.
Skogen är fullproppad med Placido, överallt har han lämnat sina glada, finurliga, humoristiska, omtänksamma ..... tassavtryck
Kramisar till er och tack för era ord. När man sörjer känns det fint när någon sträcker ut en ordhand med medkänsla i Tack!