Min kompis Sigge (en slöjstjärt) har simmat ut i det stora kärlekshavet.Till åren blev han, så gamla brukar de inte bli, sa hon på djuraffären
men han blev
Varje dag hade vi våra samtal ... på samma plats .... i hörnet på akvariet ....där stod vi på varsin sida av glaset och förde våra "gapande" samtal, samtal, som helt och hållet blev på hans fisk villkor. Kom det någon ny, någon han inte kände igen, då simmade han lugnt iväg och gömde sig. En gång hade han av misstag fått i sig alldeles för mycket mat ... hittade honom på morgonen flytandes på vattenytan. ... helt övertygad om att han var sten död, var jag .... med en mage som var uppblåst som en ballong. Kunde bara inte stå och se honom flyta omkring och se så död ut, utan att försöka göra något, så jag chansade, att det kanske kunde bero på överflödet av mat dagen innan
Så jag började helt enkelt massera honom på magen, försiktigt, så försikigt . Wow och Jisses, säger jag bara, han började plötsligt få liv i sin lilla "döda" kropp och satte igång med tidernas absolut största pruttkalas ... gröna pruttar i massor.... trodde aldrig att han skulle sluta, men det gjorde han ....till slut ... Snacka om lättnadens lycka ... han simmade iväg som vore det taget från en tecknad Disneyfilm.... störtdök, utförde avancerade fiskhopp och simmade runt i akvariet som en blixt. Inte var det säskilt svårt för mig att till fullo förstå hans lycka, för vem skulle inte ha känt sig överlycklig över att ha fått släppa taget om ett så gigantiskt tryck
Sörjer min "samtalsvän"... det gör jag
inte för att vi förstod så mycket av vad vi sa till varandra
men det var inte det som var det viktiga,utan det viktiga, det som betydde något var samförståndet och det ömsesidiga gillandet
Tack du Sigge ... min härlige fisk- vän .... för att du visat mig att man visst kan kommunicera och bli vän med en fisk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar