torsdag 30 juni 2011
Robert Broberg - Bättre vara ute på hal is å ha de´ glatt än att gå i le...
Sommarhotta kramar från ett sydländskt varmt norrland
Vi siestar ... smaskar glass ... fikar med vänner ... och smaskar i oss ännu mer glass ... kort sagt... vi njuter livet ....
måndag 27 juni 2011
uuuuuuuuut med lek-lusten och strunta i allt vad ålders-gränser heter
En midsommar i leklustens tecken.
Inte vill jag missunna mig leken bara för att åren går/gått. Det finns så många "osynliga" gränser som blir "synliggjorda" så fort man så att säga "bryter" mot dem..... åldersgränser är en. Undras varför en del människor så villigt "bygger så många och höga rädslo staket" Är det månne för att hindra glädjen och livslusten från att " klättra över" och påminna om vad man gömt och glömt.
torsdag 23 juni 2011
Björn Ulvaeus & Benny Andersson - Att Finnas Till
Det vackraste i livet är just livet
Det finaste i livet är att leva
Var rädda om er och varandra
Livsvarma kramar Humlina
onsdag 15 juni 2011
A Pets Prayer
Placido!!! Du fattas oss så oändligt mycket!!!!
Det gör så förtvivlat ont att ta farväl.
måndag 13 juni 2011
söndag 12 juni 2011
Min kompis ...Sigge fisk ... har simmat ut i det stora kärlekshavet
Min kompis Sigge (en slöjstjärt) har simmat ut i det stora kärlekshavet.
Till åren blev han, så gamla brukar de inte bli, sa hon på djuraffären
men han blev
Varje dag hade vi våra samtal ... på samma plats .... i hörnet på akvariet ....där stod vi på varsin sida av glaset och förde våra "gapande" samtal, samtal, som helt och hållet blev på hans fisk villkor. Kom det någon ny, någon han inte kände igen, då simmade han lugnt iväg och gömde sig. En gång hade han av misstag fått i sig alldeles för mycket mat ... hittade honom på morgonen flytandes på vattenytan. ... helt övertygad om att han var sten död, var jag .... med en mage som var uppblåst som en ballong. Kunde bara inte stå och se honom flyta omkring och se så död ut, utan att försöka göra något, så jag chansade, att det kanske kunde bero på överflödet av mat dagen innan
Så jag började helt enkelt massera honom på magen, försiktigt, så försikigt . Wow och Jisses, säger jag bara, han började plötsligt få liv i sin lilla "döda" kropp och satte igång med tidernas absolut största pruttkalas ... gröna pruttar i massor.... trodde aldrig att han skulle sluta, men det gjorde han ....till slut ... Snacka om lättnadens lycka ... han simmade iväg som vore det taget från en tecknad Disneyfilm.... störtdök, utförde avancerade fiskhopp och simmade runt i akvariet som en blixt. Inte var det säskilt svårt för mig att till fullo förstå hans lycka, för vem skulle inte ha känt sig överlycklig över att ha fått släppa taget om ett så gigantiskt tryck
Sörjer min "samtalsvän"... det gör jag
inte för att vi förstod så mycket av vad vi sa till varandra
men det var inte det som var det viktiga,utan det viktiga, det som betydde något var samförståndet och det ömsesidiga gillandet
Tack du Sigge ... min härlige fisk- vän .... för att du visat mig att man visst kan kommunicera och bli vän med en fisk
lördag 11 juni 2011
The Lion King - Circle Of Life (Swedish) HD
Kärleken rör sig
på lätta vingar
Den väger ingenting
och ändå har den en
en sådan kraft
(Anne Swärd)
....dagen idag är inte densamma som dagen igår....
Liksom Gud var dag ger oss solen
Ger Han oss också ett ögonblick
då det är möjligt att ändra allt som gör oss olyckliga.
Var dag försöker vi låtsas
att vi inte märker detta ögonblick
som om det inte existerar,
som om dagen i dag är densamma som dagen i går,
och kommer att vara densamma i morgon.
Men den som verkligen lägger märke till dagen i dag
kommer att upptäcka det magiska ögonblicket.
Det kan ligga dolt i den stund
vi stoppar nyckeln i låset på morgonen,
i stillheten strax efter middagen,
i tusen och en ting
som tycks oss likadana.
Detta ögonblick finns
- ett ögonblick då stjärnornas samlade kraft
strömmar ned till oss och lär oss utföra mirakel.
(ur ”Floden Piedra satte jag mig ner och grät av P. Coelho)
Ger Han oss också ett ögonblick
då det är möjligt att ändra allt som gör oss olyckliga.
Var dag försöker vi låtsas
att vi inte märker detta ögonblick
som om det inte existerar,
som om dagen i dag är densamma som dagen i går,
och kommer att vara densamma i morgon.
Men den som verkligen lägger märke till dagen i dag
kommer att upptäcka det magiska ögonblicket.
Det kan ligga dolt i den stund
vi stoppar nyckeln i låset på morgonen,
i stillheten strax efter middagen,
i tusen och en ting
som tycks oss likadana.
Detta ögonblick finns
- ett ögonblick då stjärnornas samlade kraft
strömmar ned till oss och lär oss utföra mirakel.
(ur ”Floden Piedra satte jag mig ner och grät av P. Coelho)
fredag 10 juni 2011
Lasse Tennander-Alla är vi barn i början
Hittade några ord som jag skrivit ner nån gång under mina tidiga "mammaår" från boken. "Mor och dotter" som handlade om att kärleksfullt släppa taget. Läste också "Mor och son" av samma författare. Att bli förälder/mamma, innebär inte bara att bli just mamma till ett barn, utan med i moderskapet, följer också generationers samlade åsikter och samlade tankar om hur en GOD MODER bör vara. Och det är alla dessa samlade "kunskaper" och alla samlade "krav" som många gånger hjälpt/hjälper till att göra moderskapet svårare och mer skuldtyngt än det behövde/behöver vara. Roller är bara helt omöjliga att leva upp till, så de är lika bra att bara försöka vara sig själv så mycket som det bara går och helt strunta i allt vad "rollspel" heter , för dessa handlar ju egentligen bara om hur andra tyckt och tycker, hur "den goda modern bör vara" och har inget med verkligheten att göra.
********************************************
Den inställning som säger
"Jag vill göra dig lycklig, göra livet lätt för dig.
Jag vill skydda dig för varje spår av lidande och motgång", är fruktansvärd.
Det verkar så ömsint, men är i själva verket grymt.
Den verkligt varmhjärtade modern låter sin dotter bli en hel människa,
låter henne lida såväl som glädjas. Hon påminner flickan som växer upp
om att man då och då måste känna sorg och vemod
och att denna djupa nedstämdhet inte bör döljas av leenden
som inte är äkta eller oberörda miner.
(Evelyn Bassoff "Mor och dotter" om att kärleksfullt släppa taget)
***********************************************
Solskenglittrande varmkramar
torsdag 9 juni 2011
På en bänk mötte jag rädslans ensamhet i en gammal dams gestalt
Ibland, när jag lyssnar på mitt hjärtas röst, kan jag handla på ett sätt som förvånar mig själv
Hade varit på mitt vanliga läkarbesök och under tiden som jag väntade på att min skjuts skulle dyka upp, letade jag efter någonstans att sitta.. På väg till några bänkar som stod alldeles tomma vid en liten damm, mötte jag ett and par och såg att hannen hade problem med att gå. Han satte sig ofta ner för att vila och då väntade honan tålmodigt på att han ska orka gå igen. En bit bort fanns ett matställe och fik, så jag beslutade mig för att gå dit för att se om de möjligen hade något ätbart till änderna.
När jag så kommer ut har en av bänkarna bänkats av en mycket blek och mager gammal dam. Det lyste ensamhet och rädsla lång väg om henne och mina ben de började gå som av sig själva, bort till den gamla damen på bänken
Vi börjar små språka om and paret , sen går samtalet över och in på livet och dödens område. Hon berättar att hennes bror just dött i cancer och att hon själv bar på en liknande cancer och att hon om en lien stund skulle träffa sin läkare för att få besked om den spridit sig eller ej. Rädd, så ofantligt rädd, kände hon sig inför detta dödsmonster som härjade i hennes kropp. Eftersom jag själv mött döden öga mot öga vid två tillfällen, så hade jag inget emot att prata om döden. Så vi pratade om hennes rädsla för att dö, om rädslor överhuvudtaget, och om hennes stora rädsla för livet … att leva. Det finns så oändligt mycket, outsagd klokskap i människor att lyssna till, när de väl börjar tala och om någon finns där villig att lyssna och ta emot orden och känslorna. Det ligger en så stor och befriande kraft i detta att ... våga .... sätta ord på det svåra och obegripliga. Vi delade en bit liv och en stunds närhet... jag gav henne av mina erfarenheter och hon gav mig av sina .Det blev ett starkt möte som satte djupa spår inom mig. Varje gång jag passerar bänken vid lassa, tänker jag på henne, denna härligt kloka gamla dam, som inte förstått/förstod hur rik hon var på livs kunskaper som ett långt levt liv lärt/gett. Så kramade vi om varandra och gick så åt varsitt håll. Tacksam och ödmjuk, kände jag mig, över att ha fått vara med om ett så be-rik-ande medmänskligt möte.
Hade varit på mitt vanliga läkarbesök och under tiden som jag väntade på att min skjuts skulle dyka upp, letade jag efter någonstans att sitta.. På väg till några bänkar som stod alldeles tomma vid en liten damm, mötte jag ett and par och såg att hannen hade problem med att gå. Han satte sig ofta ner för att vila och då väntade honan tålmodigt på att han ska orka gå igen. En bit bort fanns ett matställe och fik, så jag beslutade mig för att gå dit för att se om de möjligen hade något ätbart till änderna.
När jag så kommer ut har en av bänkarna bänkats av en mycket blek och mager gammal dam. Det lyste ensamhet och rädsla lång väg om henne och mina ben de började gå som av sig själva, bort till den gamla damen på bänken
Vi börjar små språka om and paret , sen går samtalet över och in på livet och dödens område. Hon berättar att hennes bror just dött i cancer och att hon själv bar på en liknande cancer och att hon om en lien stund skulle träffa sin läkare för att få besked om den spridit sig eller ej. Rädd, så ofantligt rädd, kände hon sig inför detta dödsmonster som härjade i hennes kropp. Eftersom jag själv mött döden öga mot öga vid två tillfällen, så hade jag inget emot att prata om döden. Så vi pratade om hennes rädsla för att dö, om rädslor överhuvudtaget, och om hennes stora rädsla för livet … att leva. Det finns så oändligt mycket, outsagd klokskap i människor att lyssna till, när de väl börjar tala och om någon finns där villig att lyssna och ta emot orden och känslorna. Det ligger en så stor och befriande kraft i detta att ... våga .... sätta ord på det svåra och obegripliga. Vi delade en bit liv och en stunds närhet... jag gav henne av mina erfarenheter och hon gav mig av sina .Det blev ett starkt möte som satte djupa spår inom mig. Varje gång jag passerar bänken vid lassa, tänker jag på henne, denna härligt kloka gamla dam, som inte förstått/förstod hur rik hon var på livs kunskaper som ett långt levt liv lärt/gett. Så kramade vi om varandra och gick så åt varsitt håll. Tacksam och ödmjuk, kände jag mig, över att ha fått vara med om ett så be-rik-ande medmänskligt möte.
Lyssnandet ... är livsviktigt ... det har jag börjat fatta ... för om vi inte lyssnar... kan vi rentav missa oss själva på vägen någonstans.
onsdag 8 juni 2011
Vangelis - Glorianna
Plötsligt!.
Bara så där ... som en blixt från en klar himmel.
Kan jag känna sån glädje över att finnas till,
känna glädje inför naturens oerhörda livskraft som nu slår ut i full blom
Glädje, också över årstidernas växlingar som gör att jag nu kan glädjas extra mycket över naturens överflöd efter en kall och snörik vinter
Denna mäktiga sång tillägnar jag Livet ... tillägnar jag oss alla.
Livets vägar kan många gånger kännas mycket svåra och otillgängliga att färdas på
och ingen kompass till hands som säger varåt vi ska,
vad allt handlar om, men modigt fortsätter vi ändå vår färd mot ljuset.
Ljuset, som ibland bara är som en liten ljusglimt i fjärran
och/eller som en ljusglimt/sol.stråle som plötsligt tittar fram mellan de "tätbevuxna träden"
Och plötsligt känns det inte lika svårt att fortsätta vår livs vandring,
fast vi fortfarande inte vet vart vi är på väg, vi bara går vidare, nu med lite lättare steg.
Glorianna alla kämpande livsvandrare ... ni är så mycket mer.... kan så mycket mer... än ni ger er själva en chans att förstå/greppa.
Livsdoftande kramar från Humlina, som idag är glad att finnas till... bara så där
Bara så där ... som en blixt från en klar himmel.
Kan jag känna sån glädje över att finnas till,
känna glädje inför naturens oerhörda livskraft som nu slår ut i full blom
Glädje, också över årstidernas växlingar som gör att jag nu kan glädjas extra mycket över naturens överflöd efter en kall och snörik vinter
Denna mäktiga sång tillägnar jag Livet ... tillägnar jag oss alla.
Livets vägar kan många gånger kännas mycket svåra och otillgängliga att färdas på
och ingen kompass till hands som säger varåt vi ska,
vad allt handlar om, men modigt fortsätter vi ändå vår färd mot ljuset.
Ljuset, som ibland bara är som en liten ljusglimt i fjärran
och/eller som en ljusglimt/sol.stråle som plötsligt tittar fram mellan de "tätbevuxna träden"
Och plötsligt känns det inte lika svårt att fortsätta vår livs vandring,
fast vi fortfarande inte vet vart vi är på väg, vi bara går vidare, nu med lite lättare steg.
Glorianna alla kämpande livsvandrare ... ni är så mycket mer.... kan så mycket mer... än ni ger er själva en chans att förstå/greppa.
Livsdoftande kramar från Humlina, som idag är glad att finnas till... bara så där
tisdag 7 juni 2011
Min stolthet ... körsbärsbusken
Först blommar blommorna
sen är det bladens tur att "blomma" men först kommer alltså en kaskad av vita doftande skönheter ....
... allt för att blommorna ska få fritt spelrum för att kunna locka till sig insekter
(och människor)
För när insekterna ser denna så oerhört sagolikt vackra vita skönhet, ja då, bara måste de så klart kolla in läget, för vem kan måstå en så bedövande vacker frestelse
Själv sitter jag på en stor sten som står alldeles bredvid körbärsbusken och njuter som tjuren Ferdinad och luktar på alla blommorna och kikar på alla insekter.... då ni känns livet lite extra mysigt att leva
Det tog flera år innan körsbärsbusken började känna sig så pass hemma i vår träd-gård att den till slut bestämde sig för att slå rot och boa in sig
På vår tomt "växer" det nämligen mycket sten, så av den anledningen har vi bestämt oss för att än så länge låta naturens träd-gård
få säga sitt ett tag..... rönn, tall, gran är föresten mycket vackra och ståtliga träd. Rönnen den uttrycker sitt vara med att blomma rikkligt och väldoftande ... åsså.... heter det ju "träd-gård"
Var sak har sin tid, en dag vaknar säkert trädgårdstiderna till liv hos oss också
men än så länge, är det den vilda naturen som gäller, plus 11 musketörer, plus fota och en massa annat
Nåja, jag har allt ett litet grönsaksland
som jag är mäkta stolt över. Efter ett perfekt tips, som passade mig ypperligt, på Go`kväll, satte jag ivrigt igång med att införskaffa "såkragar" och jord. Så här löd tipset: Lägg tidningspapper så det täcker markbiten du ska så på .... sen kompostjord och ihopkrattade löv och annat....på det en bra jord .... så sååå det man vill ha. Jag satte även potatis och den gav en riklig skörd. Fiffigt, inga jädrans stenar att gräva upp, inget ogräs att plocka, bara så och till slut skörda. Fantastiskt!!!
Väldoftande blomvackra hälsningar från norr
sen är det bladens tur att "blomma" men först kommer alltså en kaskad av vita doftande skönheter ....
... allt för att blommorna ska få fritt spelrum för att kunna locka till sig insekter
(och människor)
För när insekterna ser denna så oerhört sagolikt vackra vita skönhet, ja då, bara måste de så klart kolla in läget, för vem kan måstå en så bedövande vacker frestelse
Själv sitter jag på en stor sten som står alldeles bredvid körbärsbusken och njuter som tjuren Ferdinad och luktar på alla blommorna och kikar på alla insekter.... då ni känns livet lite extra mysigt att leva
Det tog flera år innan körsbärsbusken började känna sig så pass hemma i vår träd-gård att den till slut bestämde sig för att slå rot och boa in sig
På vår tomt "växer" det nämligen mycket sten, så av den anledningen har vi bestämt oss för att än så länge låta naturens träd-gård
få säga sitt ett tag..... rönn, tall, gran är föresten mycket vackra och ståtliga träd. Rönnen den uttrycker sitt vara med att blomma rikkligt och väldoftande ... åsså.... heter det ju "träd-gård"
Var sak har sin tid, en dag vaknar säkert trädgårdstiderna till liv hos oss också
men än så länge, är det den vilda naturen som gäller, plus 11 musketörer, plus fota och en massa annat
Nåja, jag har allt ett litet grönsaksland
som jag är mäkta stolt över. Efter ett perfekt tips, som passade mig ypperligt, på Go`kväll, satte jag ivrigt igång med att införskaffa "såkragar" och jord. Så här löd tipset: Lägg tidningspapper så det täcker markbiten du ska så på .... sen kompostjord och ihopkrattade löv och annat....på det en bra jord .... så sååå det man vill ha. Jag satte även potatis och den gav en riklig skörd. Fiffigt, inga jädrans stenar att gräva upp, inget ogräs att plocka, bara så och till slut skörda. Fantastiskt!!!
Väldoftande blomvackra hälsningar från norr
Hurra!! Läkare och sköterskor protesterar "vi orkar inte mer" Bravo!!!
Idag lyfter jag på hatten för alla sköterskor och läkare i hela Sverige som gör upprop : "Vi orkar inte mer. Vi är överbelastade och underbemannade." (läst i Aftonbladet) Det ställs stora krav på all sjukvårdspersonal, utan att de får de resurser som behövs för att klara av att leva upp till allas våra högt ställda krav ... särskilt politikernas och maktens alla män och kvinnor. Sjukvårdens protester mot alla överkrav har "viskats" fram ett tag, nu äntligen ställer ni er upp och säger så det hörs ..."Vi orkar inte mer" Är det inte så det måste gå till, att all sjukvårdspersonal själva, måste våga och vilja ta saken i egna händer och ryta ett högt och tydligt "Nu får det vara nog" .... innan ni pangar i väggen. Politikerna de kör med sitt folk, som om vi vore något slags slavarbetare. Vi läser då och då om hur försäkringskassan till och med struntar i läkarnas ord och sjukskrivningar??!!. Någonstans har kraven fått gå för långt och det drabbar inte enbart sjukvårdspersonalen utan även patienterna ... att sätta gränser för de styrande verkar vara en livs-nödvändighet. Bravo alla läkare och sköterskor som låter era röster ljuda. Ert arbete är ett av de viktigaste som finns.
Det finns en annan grupp som det också ställs orimliga krav på, utan att de får de resurser som de behöver för att klara av att leva upp till alla krav ...att utföra ett av världens viktigaste jobb ..... undervisa våra barn ... vår framtid... som ju skapas nu. Hörni...överlåt inte till maktens alla män och kvinnor att överrösa er med ännu fler krav, utan att ge er de verktyg som ni behöver för att klara av att ge våra barn och ungdomar det de har rätt till... en bra skola
Någonstans har kraven fått skena iväg även här inom skolans väggar och det blir våra barn och ungdomar som i slutändan får betala det högsta priset, viket visat sig i att många elever inte klarat av att leva upp till läroplanens målsättning .
Ni lärare har dessutom alldeles för dåligt betalt för det utomordentliga viktiga arbete ni utför. Barnen är vår så viktiga framtid,som vi lägger grunden till NU, därför borde det vara en självklarhet för oss alla att ställa oss på barnens sida.
Nu så... var det sagt...jag hejar på människans rätt att säga ifrån när det är nog,... slavarbete ska ingen gå med på.....någonsin .... nu går jag ut och luktar på min stolthet.... körsbärsbusken. Humlina
måndag 6 juni 2011
Stanna kvar övningar ....
När man har ett så pass stort musketörgäng som vi har, är det viktigt att de kan "stanna" för alla gillar ju inte hundar, vilket är viktigt att respektera. Så vi övar lite då och då ... husse står bredvid för att stoppa ev. smitare och jag står en bit bort och kallar på dem med deras namn ... en i taget är det meningen att de ska komma. Som ni ser har de gjort detta förut, men jag blir ändå lika imponerad varje gång över att de klarar av att stanna kvar, fast jag bara ropar ett namn i taget. ...Albertooooo.... då sneglar alla åt Albertos håll, för de vet, att snart är det deras tur, så det gäller att vara beredd. Men visst glömmer de sig ibland, trots träning, för det är ju så himla kul om vi råkar stöta på någon annan hund i skogen, vilket som tur är, är ganska ovanligt. Vi väljer oftast att vandra där vi kan vara ganska så säkra på att få vara "ensamma"
Solen slösar frikostigt med sin värme idag ... så varmt å så soligt skönt
torsdag 2 juni 2011
Vangelis - Hymne ****** Tack M. Klum*****
"Det vi lär oss att uppskatta och fascineras av vill vi också bevara" -M.Klum
Det finns människor med passion, en passion som de använder för att försöka göra denna vår värld till en bättre plats att leva på för oss alla ... för växter, djur, människor ... för allas vår boplats ... vår vackra blå planet.... som snurrar sina varv ute i universums stjärne vidder .... med oss alla ombord.
En sån fantastisk person är Mattias Klum, som jag tillägnar denna musik.
Var häromdagen och lyssnade på en föreläsning av just Mattias Klum... vilken underbar person, vilka fantastiska bilder .... vackra men också vemodiga. Vemodigt att se hur vi människor i vår strävan efter mer pengar och prylar, far fram och skövlar och ödelägger i allt det sanslöst vackra. Jag blev än mer medveten om hur människan alldeles för ofta ställer sig i vägen för det eviga kretsloppet. Många risker tog han i sina försök att fånga de mest "talande" bilderna, för att visa oss alla vilken otroligt vacker planet vi alla bor på och att det aldrig är försent att förändra och hjälpa naturen att återhämta sig .... om vi börjar nu.
Tack Klum för att just du finns
"Världen finns inte där för att vi ska ställa den i ordning, världen är redan i ordningen förkroppsligad. Det faller på oss att inrätta oss själva i samklang med denna ordning." (H-Miller)
*********************************
http://www.expeditionsverige.se/
*********************************
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)