Till er alla skickar jag ..... JULSKIMRANDE JULEKRAMAR .................

BLESSINGS

Blessings
on the earth
our beautiful blue planet
our home in Cosmos.

Blessings
on all good will
every act
in candour and love.

Blessings
on the light
in human hearts.
May it grow strong
embrace the darkness
bring peace
and reconciliation.

- Margareta Melin -





Julskimrande Julkramar

En himla massa grattiskramar på din dag .....

Har den äran käraste dotter vår.

Från oss alla  
vi älskar dig.

Snökristallernas dag och en dag att ta till vara och stor-mysa iii ******

Tänk, att under all snö och vinterkyla, bidar växtligheten sin tid.

Tid att åter växa och gro

och sprida sin skönhets växtkraft till oss alla

som längtar 

Men ...Var sak, har sin tid:

att längta har sin.

När jag stannar till och ser, verkligen ser, upptäcker jag, en mängd skönhet och magik, som naturen har skapat.

Ett gäng stört lyckliga musketörer. Snö!! Den kan man använda till mycket skoj.

Tid för närhet och samtal, finns det alltid.

Vilka otroliga konstverk som naturen åstadkommit. Bara tacka och ta emot all vackerhet

Iskristallerna, de var, många, som var formade som fjädrar. Tryck på bilderna, så får ni se

Ibland räcker det inte att fortsätta ta de små kliven i livet ...

Utan plötsligt, bara så där, kommer du att känna en dag, att det har blivit helt livs-nödvändigt att våga språnget ..

och kasta dig ut i livs-strömmen, över och förbi "trygghets och bekvämlighets zonerna" .

och våga utmana dig själv, för att utvecklas vidare som människa ...

helt utan garantier, på var och hur du kommer att "landa"

Så ta dina tveksamheter och dina rädslor i handen och våga .... " hoppet in i något nytt"

Du klarar det ... !!!
Du klarar att gå det nya till mötes. Strongt! Lite pirrigt, känns det så klart, men låt det kännas pirrigt.

Wow! Det var visst inte så farligt som du trodde...

Varför ... säga NEJ, till Livet ... bara för ... att andra inte motsvarar våra förväntningar, och/eller för att livet inte tycks rätta sig efter våra "behov och önskningar"

Det finns en hel del i våra liv som kan " Gå i tusen bitar"

En kamrat till mig, föddes in i en stor familj, där alla, utom kamraten själv, hade ett uppslukande intresse för bilar och motorer. Kamraten själv, han ville dansa balett. De övriga i familjen förstod sig inte alls på honom, de såg honom närmast som en främmande fågel, ett ufo, som talade ett helt annat språk än de själva gjorde.. Och det som man inte förstår,inte förmår känna igen sig i, det försöker man förinta, tiga ihjäl. Så det var, vad som gjordes mot honom. De låtsades helt enkelt inte om honom, såg förbi, talade inte med honom ...
Som tur var, var denna hans balettlängtan av det extra starka slaget, så han lät ingen eller inget ta denna dröm ifrån honom.

En annan kamrat föddes in i en familj, där längtan efter en grabb var stor. En grabb som skulle växa upp och bli faderns jaktkompis. Men, det visade sig, att sonens längtan, gick åt ett annat håll.
Kamraten, berättade att han i hela sitt liv, känt faderns stora besvikelse, känt att han inte dög, som den han var.

Vi ställer så höga och så orimliga krav och förväntningar på varandra.och blir så klart besvikna när de inte infrias.

Våra partners ska veta, i kärlekens magiska namn, vad vi tänker, vad vi behöver, utan att vi själva ska behöva säga ett knyst.

När jag kikat in på sidor där "man söker kvinna, kvinna söker man", då tyckte jag att det mest liknade en
" matlista" vad gäller alla de önskningar och krav som räknas upp, önskningar på hur just
HAN eller HON ska se ut och vara. ... för att duga och komma i fråga.

Barn, de ska uppföra sig, enligt "barnmallen", Dvs så som barn bör göra, vilket innebär att göra som vuxenheten säger och vara bra på att lyda

Det finns hur många förväntningar och önskningar som helst, på hur våra liv bör gestalta sig för att vi menar att vi ska kunna känna oss lyckliga. Inte undra på att besvikelserna radar upp sig, när vi tycks, känner oss "svikna" på olika sätt, av vår partner, våra chefer, våra föräldrar ....av livet självt ...
Besvikelser som kanske bottnar i alla de höga förväntningar vi ställt och ställer.

Nu är det bara att acceptera fakta, fast,jag måste erkänna, att det sker motvilligt.Inte sådär "skrattskuttigt" som i vanliga fall.Nä, det känns bara som om jag inte riktigt är redo ... än.

För nu ni, närmar sig vintern med stora steg
Frosten hade belägrat  gräsmattan, träden, buskarna och bilen i morse, plus att det små snöat.
Som vanligt har jag och gänget kört vår "välkomnande snö dans" Men, märkligt nog, så var den för min del, inte fylld med särskilt mycket entusiasm, så som den brukar. Kändes bara " Ånej! Jag är inte redo att ta mig an kylan!! Inte ännu, kära vinter du kan väl vänta lite till"
Tänker inte brista ut i vinter klagan, för det bryr sig i alla fall  vintern inte ett smack om.
Ute grejerna är i alla fall  inplockade, bär och svamp, infrysta, kort sagt, det mesta är förberett för vinterns ankomst, men INTE jag. Jag är inte ett dugg förberedd för vintern. Kanske har jag glömt att förbereda mig mentalt, kanske beror det på att jag missade en sommarmånad. Nåja, nu är det som det är, kunde i alla fall uppskatta vackerheten i lingonen omgivna av frost. För att inte tala om alla härliga flockar av "glad tjattrande" sidensvansar och trastar ...  som flyger mellan rönnarna, som ännu är fyllda med rönnbär. "Hacke" är till Charlies stora förtret och hackar från fettet som vi hängt upp i ett träd, framförallt med tanke på grå-spetten, som förärat oss med efterlängtat besök.
För djuren kommer en ännu tuffare tid, än för mig, som ju i alla fall har ett varmt bo att krypa in i. och ett gäng glada musketörer.

Vad fyller du ditt inre med? Hat? Bitterhet? Omsorg? Kär-lek? Vad fyller du din kropp med ... ?

KÄR-LEK 
är 
superkraft-energi 
så därför 
ju mer du fyller ditt liv med kärlek 
desto super kraftfullare blir du :) 

Om vi fyller våra kroppar med näringsfattig kost
blir det till slut, mycket svårt för kroppen, att utföra alla sina livs-nödvändiga livsuppgifter fullt ut..

Om vi fyller själen med näringsfattiga tankar, känslor och handlingar
blir det till slut, även mycket svårt för själen, att utföra alla sina livs-nödvändiga livsuppgifter fullt ut.

- Humlina -

Våga ...njuta av livet och av att finnas till ...

Du är skapt för att njuta,

och världen är full av sådant som du kan njuta av

om du inte är för stolt för att glädjas åt det

eller för girig för att bry dig om sådant

som inte går att tjäna något annat på

än ren förtjusning.

( John Ruskin )

människan behöver att någon ser ..

I Umeå finns det en tunnel att passera på väg mot järnvägsstationen. 
I denna vackra tunnel, sitter olika dikter, tanke-ord, skrivna av Sara Lidman. Och då vi var där, spelades det även vacker musik. 
Det kändes som om jag gick in i ett meditativt rum.
Så vackert och så rogivande.

Är det inte så, för oss alla, som Sara Lidman skrivit här ovan  "Skogen utanför fönstret behövde att jag såg den ..." 
 Att vi, alla, behöver att någon ser ... att vi  behöver bli sedda ... att vi alla behöver känna tillhörighet ... att vi behövs.

Träffade en äldre dam, som jag delade en stunds närvaro med.
Det hon tyckte, var det värsta med att bli gammal, var, att inte längre behövas, att ingen, egentligen såg eller frågade efter henne, såg bortom/bakom alla rynkor och "gammelhet".
Att ingen längre hade tid att utbyta tankar, att lyssna, verkligen lyssna. Det var mobiler,datorer och allt vad dagens teknik heter, som stod emellan alla viktiga samtal, menade hon. De allra flesta har så bråttom, så mycket ska hinnas med. Men, jag undrar jag,sa hon, missar de inte själva mötet med livet, när de håller så hög fart.

Dessa förbaskade etiketter som vi så enträget och snabbt klistrar på varandra. "Gammal" Det vet man ju hur gamla är, klart bedömd , så tror många självsäkert, att de vet hela sanningen och behöver då inte ödsla tid på, att ta reda på fakta och lära känna personen i fråga. 
Undra på att människor kan känna ett utanförskap och att rädslan för varandra ökar, när vi tror att vi vet, det som vi inte vet och därför inte kan ha den blekaste aning,  eller den minsta kunskap om/i.  Och saknar vi kunskaper och fakta, gör vi massor av felbedömningar och antagande, som inte har ett dugg med verkligheten att göra

Färggranna hälsningar från ett soligt norr

   

ensamhet ..ett ord ... med .många olika upplevda upplevelser iii

Ensamhet, ett ord med många bottnar i.
Den kan vara allt mellan självvald och påtvingad

Ensamhet ... 
kan ge ro till både kropp och själ
och en möjlighet att lyssna inåt.

Ensamhet ...  
kan också vara tärande och överväldigande 
och  göra människor sjuka.

Ensamhet ...
kan "frysa fast" orden, tankarna och känslorna
i en människa.

Det behövs så lite, för att tina upp det  "fastfrusna"
Ett litet leende, en smekning, en blick som säger:
"Jag ser dig ... du finns till ... du är livs-viktig ... också du"

från ett varmt norr skickar jag - 
Humlina kramar till alla förbipasserande

"life is a song ... ..

.... Sing it.!

Livet är livet,
och kan inte vara något annat
än sig själv
ett livs levande liv
men
För människan, är det absolut inte lätt att veta hur man gör
 för att kunna leva livet på det mest levande sättet.
Särskilt inte när "mörkret" omsluter  från alla håll och kanter
och gör sikten urusel
Och extra svårt blir det, om vi inte gett/ger oss tid till att skapa,
 en nära och givande relation med/till oss själva
det levande inom.
( en förbi susande Humlina)
..

Kung Karl Johan, finns det gott om i år ....

Karl Johan svampar,  de skjuter verkligen upp som "svampar ur jorden" . Har aldrig varit med om att kunna plocka så mycket som i år.Det måste ha varit precis de ultimata växtförhållande för denna goding till svamp. Det är nästan, men bara nästan, så att jag tycker att de är ett snäpp godare än kantareller

En liten prat-stunds-vila, i bär och svampplocket. För säg .... " vad är det liv, som ej kan ge, en stilla stund att stå och se  "

Livs njutande Nadia

Kenia, i blåbärs-plockar-tagen. När jag ser gänget plocka de blå, tänker jag på Placido med värme,.( han som är död, men som finns inom oss som en varm livsbris) det var nämligen han som lärde ut, hur gänget skulle gå till väga, för att hitta igen och plockar de små smaskiga blå.

Happy, honom har ingen behövt lära, han visste direkt vad det var fråga om

Hösten är så mild och varm, vilket passar de badglada, som bara måste ta sig lite bad-hoppar-dopp, så fort vi passerar "vår" badbäck

Harry, vår så kloke 13-åring

Älgjaktlaget hade bara blivit tilldelade EN älg i år och den har de redan skjutit, vilket för vår del innebär att
skogen är helt ledig. Inga " gröna marsianer" i sikte. Hurraaa! Så härligt!!!
Men oj, så tyst det är  i skogen, knappt ett enda fågelkvitter hörs. Så förutom våra steg och gängets sniffande är det nästan bara tystnaden som talar.
Lite ovant, men också skönt: och lite magiskt.

sprungit in iiiiii "väggen"??? Lätt gjort om vi överlåter till "Herr måste" och" Fru borde" att bestämma åt oss ...

.... Trots att  alla varningslampor har blinkat allt vad de bara förmått
under en allt för lång tid.
Blinkat för att  du ska inse, att du behöver stanna av
och bara, för ett litet ynka ögonblick, förmå dig att vända dig om
och sluta kuta in i väggen, om och om igen,
och sluta fly, från det oundvikliga mötet med dig själv
Men, du har  lyckats glömma bort var bromsen sitter
Du har, plötsligt, glömt hur man gör, när man lyssnar, verkligen lyssnar,
när kroppen och själen ihärdigt försöker säga dig något viktigt
Du har glömt att se, verkligen se,
för du är så upptagen med att springa,
så i stället för att bromsa och stanna av, har du bara ökat farten.


Till slut har du sprungit så fort och så länge
så att du  inte längre har någon ork och energi över
till att "se dig om"
För all din kraft, all din energi har gått åt till att "springa runt"
springa fortare, fortare .....
Men du, hur fort du är springer,
så kommer du inte att lyckas
springa ifrån dig själv,
springa ifrån det jobbiga, det svåra, det sorgsna,det smärtsamma ..

Det lite märkliga är
att det är du själv, som sist av alla in-ser hur slut
och hur dåligt du mår.
Först när du  återhämtat dig .... börjar du förstå, få in-sikt... .i och om
"Hur orkade ja? Så totalt slut jag varit..Tänk, att jag inte förstod, att jag inte insåg ...?"

Här har ni en, som tidigare sprungit fort som "rackarn,"
och som varit jätteduktig på att trotsa alla varningssignaler, om och om igen..
Det var så mycket annat som var bra mycket roligare och mer givande,
tyckte jag, då,
- roligare, än att stanna av och känna vissa jobbiga känslor
och att ta hand om gamla urväxta tankar.
Så jag fortsatte springa  ...
Till slut var jag så klart tvungen att "sätta mig ner, hämta andan och våga vända mig om"
och till min stora snopenhet upptäcka,
att det och den jag försökte springa ifrån med allehanda,
och i mitt så  mycket viktigare göromål -
var mig själv
Var mina jobbiga tankar, som jag tänkt för länge, utan att de ledde någon vart.
Var mina sparade sorg och smärtsamma känslor, som jag då, inte tycktes ha tid att lyssna på ...
Otroligt, tycker jag nu, att jag orkade bjuda detta motstånd mot
mig själv, mina känslor, mot att byta ut och släppa taget om alla urväxta tankar.

Inte undra på att vi däckar ihop,
över alla de bördor vi burit på allt för länge,
Bördor, i form av alla "måsten och borden" som vi tillåtit styra allt för länge i våra liv
och därför inte gett oss tid, rum och ork att lyssna på oss själva
lyssna på våra kroppar och på våra själar.
Och utan oss själva,... då blir livet bra tungt och bra mycket svårare att leva  ...

Hjäääälp!!!!!!
Jag känner...känslor!!!??

Men, hur fort vi än försöker springa ifrån våra känslor
springer känslorna precis lika fort efter.
En dag orkar vi inte längre hålla samma tempo
orkar vi inte längre...
springa ifrån oss själva.

Humlina

****************************************'

Så många unga kvinnor som mår dåligt, idag.
Så många och höga krav, som ställs  ..
Så liten plats, att vara och leva en människas liv på.

Åldringsvården, sjukvården, skolan ....
har länge, länge, "skrikit" ut sin förtvivlan och sin  frustration ...
över att de inte hinner och orkar ta hand om de gamla, de sjuka, eleverna.
Bara för att besparingskraven har gått "käpp rätt åt skogen".
Cancersjuka får vänta länge på att få hjälp och behandling.
Många elever, går ut grundskolan, med betyg som inte räcker
för att komma i på gymnasiet.
Gamla ges sömntabletter, får gå tidigt till sängs, för att det inte finns personal så det räcker
Undrar .... Finns där inga styrande som ser, hör, som bryr sig om, som besitter kurage nog att agera ... 
Hör ni verkligen inte vad många sagt ... länge, allt för länge ... högt och tydligt

En människa är alltid en människa
ett levande liv
är ingen robot/maskin.

Humlinas skogstankar för dagen

Viljan ...vår startmotor

Tänker mig viljan som vår startmotor.
Utan startmotor , händer inget, vi står där vi står.
Spelar ingen roll vilket "bilmärke eller  hur stark motor" vi än har
Utan viljans startmotor ... händer intet,.
Om vi inte kan få någon att "bogsera" oss förstås.
Fast ... då kommer det att ske på den andres villkor
via den andres vilja
och det kan då bli något helt annat
än vad vi själva velat, om vi själva valt.

Kanske att det kan kännas som om man blottar sig själv och sitt inre
varje gång som man uttrycker sin vilja.
Kanske att det kan kännas som om man är självisk ...
 ve och fasa!!
Ock så den förbaskade "Jante" som vi så ofta ger alldeles för stor plats.i vårt levande.

Men ... om vi inte vågar, förmår,  uttrycka vår vilja, tvingas vi gå omvägar,
via andra, via manipulerande, via martyrskap, via offer-roller
och säg,
vem skulle kunna känna sig stolt och lycklig över sig själv då,
över att förminska sig själv
över att leva ett slags "andra hands liv"

Styrkan, självkänslan, självförtroendet, självrespekten ...
laddar vi upp varje gång, som vi ställer upp på oss själva,
ställer upp på den/de vi är
ställer upp på vår sanning och på vad vi anser är viktigt för oss i vårt levande,
i vårt växande till att utvecklas som människor

Milda augustihälsningar från en Humlina som gjort en snabblandning här på min blogg
*******************************

"Många människor är rädda
för att säga vad de vill.
Det är därför de inte får som de vill.
( Madonna)

Med kärlek till alla barn i vår värld och till alla gömda och glömda barn inom oss

Barn ... litar på oss vuxna ... tror in i det längsta ... att vi vet vad vi gör
Tror länge, att vi är kapabla att skydda och att ta väl hand om dem
i en värld som verkar så stor och många gånger så skrämmande

Hur svårt ska det då inte vara och att förstå och att ta in,
varför
de vuxna krigar, dödar, slåss och bråkar ...
 inom familjen
i den större familjen = samhället och i världen

Hur går det att förstå och greppa,
en värld där de vuxna till och med är kapabla att döda barn med vapen och med bomber
Varför?
Går det verkligen att förstå?
Att de man litar på, kan svika så.

När jag ser bilder på nyheterna från de krigshärjade områdena,
och ser in i barnens ögon, då undrar jag ....
Hur kan vuxna? ...Ja ...
Hur kan ni???
Hur har ni hjärta ????

Det finns en botten av glädje som ....

"Det finns en botten av glädje som bär

under livets alla omständigheter

för den som vågar att se

för den som vågar att ge

sig helt åt livet självt."

(ett pappersark med olika citat dök upp som från ingenstans, bland annat,  orden här  ovan, som var skrivna med min mors handstil ... hon dog för drygt 5 år sedan)

när jag litar och lyssnar på mig själv .... blir jag en bättre kompis .... till mig ... själv

Never give up, believe in your self

"Du måste börja med att lita på dig själv.

Om du inte gör det,

kommer du för alltid att lita till andra människor

för att bekräfta dina egna meriter inför dig själv,

och du kommer aldrig att bli lycklig.

Du kommer alltid att fråga andra

vad du ska göra

samtidigt som du känner dig förbittrad

över dem vars hjälp du söker"

  ... Jane Roberto ..

Jon Henrik Fjällgren - My Home Is My Heart

Allt det jag berättar nu
vet du redan i varje cell i din kropp.
Jag har berättat dessa saker förr
men du har inte lyssnat
för mina viskningar har drunknat i ditt brus
Under ditt rationella tänkande
och din intelligens, 
finns det ett barn som sover
Det är en del av dig som du har glömt
Känner du inte att jag är den delen av dig
som håller på att vakna.
- Gunilla Haglund -

stackars våra kroppar ... det är inte mycket som duger, faller oss i smaken ... om vi enbart ser till ytan, till förpackningen

Tror knappast, att det finns något/någon som är så hårt och skoningslöst kritiserad som våra kroppar.

Hur hårt kroppen än jobbar och sliter, är vi inte nöjda.

men

Sitter, beror det på kroppen? 

Är det månne något fundamentalt fel med den?

nix

Det sitter i knoppen.

Sitter i hur vi tänker och upplever våra kroppar

hur de borde vara  

och se ut

för att passa våra och andras krav

men

en kropp är ingen sak

ingen maskin

Utan den är fylld med kraft, energi, hjärta lungor, njurar

blodomlopp, hjärna, tarmar, mage ......osv

Den är rikt försedd med allt det vi behöver för att kunna leva och verka

här på planeten

Vårt yttre

sköter inte tankearbetet

ser inte till att hjärtat slår

att lungorna andas

att blodet pumpas runt

att maten vi stoppar i oss omvandlas till näring

och om vi nöjer oss med att bara se till det yttre

kan vi lätt bli till offer för de som försöker tjäna pengar på vårt missnöje

på våra tvivel.

Själv har jag  haft tre olika "förpackningar"

Den första hade

getingmidja, mycket vackert hår, där alla delar var vackert och väl avvägda till min längd

Den andra "förpackningen"

var mager, bysten såg ut som platta ballonger, så där som när luften sipprat ut

mitt hår var fortfarande vackert, fast utan ordet mycket

och alla mina kroppliga delar var INTE längre så väl avvägda till min längd

Den tredje"förpackningen", 

den, som jag ännu inte hunnit vänja mig vid, och inte riktigt känner igen 

 Den har ingen getingmidja längre, vad jag kan se, hur mycket jag än bläddrar och kikar

Och håret, där har jag även fått plocka bort orden " mycket vackert "

För att inte tala om bysten, den är inte alls längre lagom till min längd, tvärtom.

Den ser mer, tja, ... stor och hängande ut

och den har en ovana att lägga sig i överallt

men, det som är bra med den är 

att den fungerar perfekt som krock-kudde

Men, trots kroppens "förnyelse"

så kan/kunde jag fortfarande skratta, tänka, känna, uppleva

alltså

måste det finnas en outforskad insida .. iii mig

en insida

där känslor, tankar, glädje, upplevda upplevelser finns/fanns.

Dit in ville jag ila för att försöka utforska och finna mina "gömda skatter."

Min kropps förändringar har givit mig en annan syn.

Ett annat perspektiv att se på livet ur

Ett perspektiv som jag gillar, som inte är lika begränsande som kroppens seende

Att "kika" in i mitt inre och lära känna och bekanta mig

med mig själv, har varit. och är, blandat med  både rädsla och en stor nyfikenhet.

För ... vem... är det egentligen som.gömt och fortfarande gömmer sig därinne

någon, som jag hållit gömd för insyn allt för länge.

En del gamla tankar och känslor, är inte allt för roliga att upptäcka

och inse, att de faktiskt tillhör mig.

andra åter gör mig  både glad och starkare

Nu kan jag undra, varför mitt motstånd varit så hårt

Var det så, att jag kanske var rädd för, att den/det jag skulle finna, inte stämde med de roller jag blivit tilldelad

Kanske, att jag rent av var rädd att befria mig själv från skulden och rädslorna

De två  hade ju varit mina polare så länge,så det kanske

 skulle blivit och känts tomt utan de två.

Det är givande att hitta och vandra i nya landskap

Utan styrka ingen svaghet ... utan svaghet ingen styrka ..

Svaghet och styrka är två bästisar,
Den ena kan bara inte vara utan den andra.
Ser du svagheten, vet då, att styrkan också finns där, närvarande.
Ingen av dem, är bättre eller sämre än den andra, båda behövs, fyller en viktig uppgift.
Svagheten behöver styrkan, precis lika mycket som styrkan behöver svagheten.
När vi förnekar, föraktar, ja rent av hatar svagheten,
då tvingas vi använda oss av enormt mycket styrka, för att hålla borta, den så kallade svagheten från vårt medvetande.
Och tänk ... så mycket styrka som då går åt, helt i "onödan"
Livet, det pendlar hela tiden mellan ... svag, stark ... stark, svag.....hos oss alla

Har mött en hel del människor som använt sig av sin styrka, till att klara av sin kropps svaghet. En kropp som burit på sjukdomar,  svåra förluster, smärtor, sömnlöshet, svek, droger ...  men, som tack vare sin styrka, orkat ta sig igenom. det svåra och det ibland till synes omöjliga.















Är det styrka, att med ordens eller vapnens "makt" preja ner människor, för att få som man vill,.
"bara för" att få människor att förstå att det bara finns ett sätt att tänka och se på livet.
Vilka/vem/vad ska man styra och ställa över om man på olika sätt, utplånar en stor del av människosläktet
Tänka fritt, det verkar vara det farligaste som finns, för då kan de som vill ha makt över andra
inte styra, inte ha full kontroll..
Det PRATAS, mycket, om demokrati, om mänskliga rättigheter, om tankens frihet, om människans okränkbarhet.
Samtidigt som man går ut och skjuter ner, med ord eller med vapen, de som tagit just de orden till sina hjärtan och som verkligen jobbar hårt för att i handling förverkliga orden .... om människans okränkbarhet, om tankens frihet ....
Det fanns må hända "krig" i vår forntid som behövdes, som när människans gränser verkligen kränktes och de som kränkte inte förstod något annat språk än våldets.
Men nog må vi väl ändå ha utvecklats som människor
Utvecklat vår moral, empati, omsorg,
vårt mod, vårt tänk .....
- nog må vi väl lärt och tagit till oss ett annat "språk" än våldets.
- nog må vi väl ha insett att krig inte leder till något "gott", inte kan lösa de medmänskliga konflikterna
Freden, den börjar inom oss alla...

Det vi gör mot andra ... gör vi också mot oss själva

*Se, verkligen se .. allas vårt jordklots-hem ... så vackert, så generöst ... och där bor vi *



Om vi tar ut mer pengar än vi har tillgång till, så kan det värsta hända,
vi går i konkurs.
Det händer enskilda, såväl som kommuner och länder.
Precis samma princip gäller vår planet.
Om vi i rasande fart tar ut mer naturtillgångar än det finns teckning för, så hinner vår planet inte återhämta sig i samma takt
(exakt det samma som händer oss människor, när vi tar ut och använder mer energi än vi har, då hinner inte heller vi  återhämta oss och riskerar att bli sjuka, deppiga ... )
Då kan det hända att vårt jordklot, vår moder jord
går i konkurs.

Naturen är vårt bankkonto, som vi nu håller på att plundra och ta ut det mesta som vi bara kan, utan minsta tanke på att de som kommer efter, med stor sannolikhet kommer att  tvingas arbeta och slita hårt för att återigen fylla på, jordklotets natur-livs- konto, som vi alla är beroende av..
Vi, alla, är i stort och livsviktigt behov av en plats att bo, leva och att bygga våra hus på, därför känns så extra sorgligt att så många människor verkar göra vad som helst för vinnings skull, utan att inse konsekvenserna, konsekvenser som vi alla får vara med och betala.


Det är så trist att se, att där människan dragit och drar fram,
där i hennes fotspår har följt och följer också död, förintelse, förstörelse ...
Det är dags att vi börjar lämna andra sorts fotspår efter oss ... och vi är på gång.

Människor, och vad värre är, barn dödas ..
Djur plågas och dödas, skogar skövlas, många, oändligt många växt och djur arter raderas ut ur vår fauna.
Fåglar och andra djur, puts väck!
Om vi skulle förstöra våra hus och hem, genom att slå sönder, sälja ut allt bohag och plocka bort, frys, kyl, takpannorna, bräder ...
Allt för att med stor iver försöka  sälja och tjäna mer och mer pengar,allt för att förverkliga drömmen om att bli rik, rikare, rikast .. oavsett priset, skulle vi inte längre ett hem,inget tak över huvudet ( det samma gäller jordklotet och hennes inneboende)

Då det gäller våra hem/hus, fattar vi, att om vi förstör, har vi till slut inte längre ha något hem att bo i, men då det gäller allas vårt hem ...jordklotet
Där är vi inte lika klarsynta, då har vi svårare att använda oss av förnuftet, att se orsak och verkan.
Då är alldeles för många helt förblindade av " penningens makt och habegär"
Mängder med djur och växter, används för att fylla våra mänskliga "behov".
Skit samma om vi utrotar dem på samma gång, för människans "behov" är ju alltid viktigast  och måste gå före allt annat liv. behovet av att bli rikare, vackrare, mäktigare ...

Elefanternas, noshörningars, betar sågas av,  och djuren lämnas att dö en smärtsam död... bara för  ...

Om ca 50-100 år, kommer vi att se med fasa på denna tidsepok, se hur fasansfullt vi behandlat livet, hur vi skövlat och "farit fram" utan hänsyn till annat än oss själva.

Det som ändå gör mig hoppfull, är att när det händer svåra saker, som tex. storbranden som nu härjat.
Då sluter människor upp i stor skala för att hjälpa på alla sätt och när människor är utsatta för livsfara, då kommer andra till hjälp, även om de utsätter sig själva för stor fara.
Och  vetenskapen har på många områden insett, att livet, inte går att mäta och väga på det "vanliga" sättet, utan att livet är så mycket mer, så mycket större..
Men framför allt har människan själv kommit på stark frammarsch och insett, att makten inte bara ligger hos makt och expertis, utan lika mycket, om inte mer, på människorna själva, att vi alla tillsammans, kan åstadkomma viktiga förändringar.
Hur skulle samhället fungera utan oss, "fotfolket"  Vi är inga själlösa  "dockor" som en liten elit kan styra och ställa med hur som helst.
Det finns en stark kraft i människan, som när den tas i bruk, garanterat kommer att förändra världen till det bättre, men  då behövs det att vi ser lite längre än bara till vårt eget, att vi inte lägger hela vår tillit på "makten och expertisen",.utan tror mer på oss själva, tror och litar på allas våra samlade erfarenheter och kunskaper.

Vi går i skola ...just här ... på vår planet ... Spejar vi ut över världen, syns det tydligt vad det är vi behöver lära

This planet is a devine school,
and daily life  is a classroom
Our choise of teachers
depends on what we need to learn.
- Dan Millman -

Skydda inte ditt jag .....

Låt den del av din verklighet
bli synlig
som du gömmer för insyn
som du tror
är tryggheten i ditt liv.
Öppna dina knutna händer
befrukta jorden
med frön av ditt liv.
Vänta tomhänt
att sommaren ska komma
betrakta din trädgård
och bjud in
alla kringströvande människor.
Byt verkligheter med varandra
skydda inte ditt jag
så att du glömmer dig själv
och blir glömd av alla andra.
- Siv Arb -

Vem ... skulle kunna vara bättre DU än DU själv?

Tänk ... så bra att det är just DU som ÄR DU
För vem skulle annars klara av att vara DU åt dig

Nog får man leta noga och vara försedd med ett kraftigt förstoringsglas, för att ha en chans att se och hitta igen, sin inre skönhet och sina starka sidor ..så "mycket enklare" att hittsa igen sina sk. tillkortakommanden

" Tro inte på något bara för att du har hört det.
Tro inte på något bara för att någon sagt det och många upprepat det,
eller bara för att dina lärare och de som är äldre än du säger säger det.
Men när du själv iakttagit och analyserat, 
när du finner att allt stämmer med vad ditt eget förnuft säger -
då ska du acceptera det och leva därefter." - Buddha "

JUBELSÅNGEN ... En hyllning till Livet. Livet ...som bor i dig, i mig, i oss alla ... i djuren, träden, blommorna, vattnen, jorden ...

Emellanåt vågar jag mig på att tänka den stora tanken ...
att du och du
ja, att vi alla finns till och bebor ett litet klot ute i rymderna.
Det är för stort för mig att riktigt kunna ta in
och alldeles för stort och mäktigt för att riktigt rymmas i en tanke
eller i några ord satta på pränt
Tänk ...
att du blev till, som just dig,
Ett sprakande och unikt fyrverkeri av sprudlande livskraft
Det är ... egentligen ... om man vågar tänka tanken ut...
verkligen fantastiskt, stort och magnifikt ...  att finnas till
och att få vara en "tråd" i den stora färgsprakande livsväven
Det kan kännas riktigt omtumlande, att riktigt mäkta med att greppa
Tänk er ...
att allt och vi alla, är en liten stor del i det hela, som vi kallar Livet
Vilket livsmirakel!!
Livs varma hälsnings-kramar från humlina i norr

Vad sägs om lite svalka i sommarhettan??

Njut sommarvärmen, för snart är det vinter igen :)
Här dricker vi allt vi kan, men konstigt nog, känner, åtminstone jag ingen törst, utan  får lov att påminna mig själv, gång på gång ... drick!! människa!!
De flesta musketörer har ingen lust eller ork att röra på sig särskilt mycket idag, de "siestar" mycket och jag gör dom sällskap i "siestandet" ... emellanåt.
Hotta hälsningar från ett sydländskt norr

"Hott ... hottare ... hottast..."

Jag klagar inte, konstaterar bara ... wow, vilken ooootrolig värme.
Vi har förvandlats till sengångare, det mesta får lov att gå i något slags slow motion.
Nu är det  kanon varmt, även tidiga mornar och kvällar, så det blir till att sätta klockan på ringning och försöka oss på, att masa oss upp i den nattliga timmen för en skogstur med gänget.

Har skaffat agilityhinder, men vi hann bara öva ett par gånger innan värmen kom och tog musten ur oss.
Vi kör " skogs-agility" i vanliga fall, balanserar och kryper under stockar, klättrar upp på höga stenar osv. men nu  tyckte jag att det var dags för agility på hemmafronten

 Ladushka, hon blev totalt överlycklig, när hon klarade av att hoppa genom ringen. Hon sprang, hon skuttade och det såg även ut som om hon skrattade, så glad blev hon. Lycka, är verkligen att klara något som man trodde att man inte kunde.

 Vi började med låg höjd så alla säkert skulle klara av att svinga sig över

 Isglassar är toppen i denna tropiska värme

Florina väntar att hennes is-glass ska tina lite, medan Alberto slickar i sig den goa och kalla glassen allt vad han bara förmår

Nika, Norrlands absolut största och charmigaste charmtroll ....

Nika gör allt hon kan komma på, för att charma husse. Men eftersom hon är ett stort charmtroll, är det inte så svårt

Hej du husse!  Vill du ta ett litet snack med mig?

Hon har ett så varierat kroppsspråk och så många mysigt roliga uttryck. Varje dag ger hon mig anledning att skratta, högt och gott.

Här får husse en klapp på kinden, som tydligt går att förstå innebörden i.  " Jag gillar dig husse!"

Du... och jag ....husse.

Happy vill också han vara med på ett hörn och visa husse sitt "gillar dig"