Nu är det bara att acceptera fakta, fast,jag måste erkänna, att det sker motvilligt.Inte sådär "skrattskuttigt" som i vanliga fall.Nä, det känns bara som om jag inte riktigt är redo ... än.

För nu ni, närmar sig vintern med stora steg
Frosten hade belägrat  gräsmattan, träden, buskarna och bilen i morse, plus att det små snöat.
Som vanligt har jag och gänget kört vår "välkomnande snö dans" Men, märkligt nog, så var den för min del, inte fylld med särskilt mycket entusiasm, så som den brukar. Kändes bara " Ånej! Jag är inte redo att ta mig an kylan!! Inte ännu, kära vinter du kan väl vänta lite till"
Tänker inte brista ut i vinter klagan, för det bryr sig i alla fall  vintern inte ett smack om.
Ute grejerna är i alla fall  inplockade, bär och svamp, infrysta, kort sagt, det mesta är förberett för vinterns ankomst, men INTE jag. Jag är inte ett dugg förberedd för vintern. Kanske har jag glömt att förbereda mig mentalt, kanske beror det på att jag missade en sommarmånad. Nåja, nu är det som det är, kunde i alla fall uppskatta vackerheten i lingonen omgivna av frost. För att inte tala om alla härliga flockar av "glad tjattrande" sidensvansar och trastar ...  som flyger mellan rönnarna, som ännu är fyllda med rönnbär. "Hacke" är till Charlies stora förtret och hackar från fettet som vi hängt upp i ett träd, framförallt med tanke på grå-spetten, som förärat oss med efterlängtat besök.
För djuren kommer en ännu tuffare tid, än för mig, som ju i alla fall har ett varmt bo att krypa in i. och ett gäng glada musketörer.