Götapetter .....

Hej världen !!!
Nu är jag här igen
Har varit tuffa veckor med mycket smärta, feber och sömnlöshet.
Den 9 april var jag ute med gänget på en skogs tur. Det var mycket snö i omvandling, så vi fick lov att följa skoterspåren men det gällde att vara totalt fokuserad annars riskerade man att trampa igenom. Vilket jag gjorde …. tre gånger ….då jag vände mig om för att kolla så att Lill King hängde med oss andra. Tredje gången ramlade jag ner i något slags ”elefantfotspår” och fick kämpa rejält för att ta mig upp. Kände mig precis som teskedsgumman när hon krympte och utropade ”götapetter …” Någon smärta kände jag inte då, men natten mot onsdag vaknade jag av att det gjorde enormt ont i min vänstra hand.. Jisses, så ont det gjorde. M ville att jag skulle åka in på akuten, men jag sa att om det inte gått över till på söndag, då skulle han få skjutsa in mig. Och så blev det ….. först ta en nummerlapp för att komma in på första sorteringen, för att sen få veta att jag skulle ta mig till en vårdcentral som låg en bit bort, bil var nödvändigt. Väl där fick vi sitta och vänta på att få träffa en läkare som skulle utföra nästa sortering. Sen med remissen i handen åka tillbaka till akuten för vidare åtgärder. Eftersom jag är transplanterad, trodde läkaren att jag möjligen fått en propp och ville att jag därför skulle ta blodprover, vilket gjordes, sen blev det röntgen och till slut fick de tag i en ortoped, som efter en del frågor och klämmande sa…”Det är säkert en stukning. ” och satte en smärtlindrande gipsskena på min hand. Magiskt, den oerhörda smärtan som omöjliggjort alla sömnförsök i flera nätter , bara försvann Helt otroligt, vilken salighetens lycka! Men, på natten väcktes jag av att min högra fot skrek ut en än värre smärta och nu fick jag dessutom hög feber. Fy pyton, att ont kan göra så ont, ”bara” av en stukning. Som tur var, var sonen ledig och kunde komma ut och fixa mat till mig och köra mig fram och tillbaka till toaletten i en kontorsstol, mycket fiffig ide av honom, att ens nudda golvet var en total omöjlighet
Det var jobbiga dagar, det var som om ljusets släcktes och det blev bara så mörkt … ingen enda liten kreativ tanke kunde jag tänka och inte en endaste liten ljus tanke lyckades jag tända, bara, bara mörkt mörker i sikte. Så kom Påsklördagen och jag kände direkt när jag vaknade att det hade vänt. M utbrast glatt och lite ”hallelujamoment aktigt” när han såg mig komma gåendes. ”Hon är uppstånden!!!”
Hahaha !! Precis så kändes det, som om jag var uppstånden igen .....från mörker till ljus

Det var en smärtans mörker tid, men det fanns också en del positiva ljusglimtar i det hela * M som var tvungen att hjälpa mig med av och påklädningen :) det ni * Sonen, som skjutsade mig i en kontorsstol och fixade mat till mig i flera dagar.* Systerdotter med barn som kom ut med blomma och hjärtan på skärtorsdagen, utklädda till påskkäringar. * Plus att jag nu är en erfarenhet rikare, för nu vet jag, med hela mig, vad en stukning kan innebära. Tidigare trodde jag att en stukning var något som ömmade och snabbt gick över, nu vet jag hur djävulskt ont det kan göra . * Och på akuten möttes jag av enbart fina och proffsiga läkare och sköterskor som tog hand om mig på allra bästa sätt.
Men detta att måsta ta sig till en annan plats för att få en remiss på vad som ska göras, i ett läge där man har starka smärtor, det var ingen höjdare. Såg en man som knappt kunde stödja på sitt ben, ringa efter en taxi för att kunna ta sig till vårdcentralen för att få en remiss, för att sen ta taxi tillbaka till akuten för åtgärder . Det hade väl kunnat ordnas lite smidigare, för patienternas skull. Varför inte ett rum där en läkare skulle kunna finnas stationerad som kunde utföra den första ”gallringen” där på akuten

Foten är inte helt ok, så några långa turer ut till min kära skog har det inte blivit … ännu. Ni kan tro att jag längtar mycket och intensivt Det har varit husse, som följt musketörerna ut till skogs på långturerna, i helgen, tog de flesta årets första dopp. .

Tusen kramars tack Raya, Smörboll och Anam Cara för uppmuntrande hälsningar. De gjorde verkligen gott i själen