Ja.. Det är verkligen lycka! Av din bild kommer jag i håg hur jag som barn klättrade på stora stenar, ibland gick det inte, ibland hjälpte mina större systrarna mig både upp och ner.. Stenar fanns det gott om, både stora och små, i skogarna där, nästan mer stenar än skog, och det växte olika saker på stenarna. Lavar, mossor, olika bär och blommor.. Oj allt är så intressant i skogen, det fanns ingen orsak att vara uttråkad! Ha en fin dag&vecka och hundarna med... Kram/Raya
Håller hundraproncent med dig om....att allt är så intressant i skogen, ordet uttråkad finns inte ens på kartan när man skogsvandrar. Nästan vid varje steg hittar man något nytt och spännande. Vet du, i går hade en myra hittat in till oss. skulle bära ut den, då ställer sig myran på bakbenen, redo att försvara sig. "Kom an, så kan vi ta en match" tycktes den säga. Snacka om självförtroende ... eller dumdristighet, att våga utmana en "jätte" Livsglada Kramisar Humlina
Underbara bilder! :) Jag minns också så väl de stora stenarna man skulle klättra upp på som barn, sååå stora de var. Min äldre bror tog sig oftare upp på dem än jag och det var ju förstås inte så roligt för en liten, att vara den som fick stå kvar nedanför. Om man någon gång besökt "gamla lekplaster" förstår man knappt att man varit så liten, den där stenen som minsann var så stor då är jätteliten nu.
Förunderlig känsla att att besöka barndomslandet.... så mycket har krymt genom åren.... skogen där vi byggde kojor, som vi barn upplevde som så gigantiskt stor, var sedd med vuxenögonen bara en liten skogsdunge. Men det är inte bara de fysiska som krympt, även en del upplevelser som kändes svåra då,visade sig ha krympt ihop till en liten punkt genom årens "tvättande" Nu kommer sonen med smörgåstårtan vi beställt...nu blir det till att smaska och njuta Kanonvarma kramar humlina
Lycka
Jippiiiii!! Jag kunde!
Jippiiiii!! Jag kunde!
Ja.. Det är verkligen lycka!
SvaraRaderaAv din bild kommer jag i håg hur jag som barn klättrade på stora stenar, ibland gick det inte, ibland hjälpte mina större systrarna mig både upp och ner.. Stenar fanns det gott om, både stora och små, i skogarna där, nästan mer stenar än skog, och det växte olika saker på stenarna. Lavar, mossor, olika bär och blommor.. Oj allt är så intressant i skogen, det fanns ingen orsak att vara uttråkad!
Ha en fin dag&vecka och hundarna med...
Kram/Raya
Håller hundraproncent med dig om....att allt är så intressant i skogen, ordet uttråkad finns inte ens på kartan när man skogsvandrar. Nästan vid varje steg hittar man något nytt och spännande.
SvaraRaderaVet du, i går hade en myra hittat in till oss. skulle bära ut den, då ställer sig myran på bakbenen, redo att försvara sig. "Kom an, så kan vi ta en match" tycktes den säga. Snacka om självförtroende ... eller dumdristighet, att våga utmana en "jätte"
Livsglada
Kramisar Humlina
Underbara bilder! :)
SvaraRaderaJag minns också så väl de stora stenarna man skulle klättra upp på som barn, sååå stora de var. Min äldre bror tog sig oftare upp på dem än jag och det var ju förstås inte så roligt för en liten, att vara den som fick stå kvar nedanför. Om man någon gång besökt "gamla lekplaster" förstår man knappt att man varit så liten, den där stenen som minsann var så stor då är jätteliten nu.
Ha en skön dag! Kramis :)
Förunderlig känsla att att besöka barndomslandet.... så mycket har krymt genom åren.... skogen där vi byggde kojor, som vi barn upplevde som så gigantiskt stor, var sedd med vuxenögonen bara en liten skogsdunge. Men det är inte bara de fysiska som krympt, även en del upplevelser som kändes svåra då,visade sig ha krympt ihop till en liten punkt genom årens "tvättande"
SvaraRaderaNu kommer sonen med smörgåstårtan vi beställt...nu blir det till att smaska och njuta
Kanonvarma kramar humlina