Tung packning ....

Tänk ändå ... så olika vi människor kan se på det vi kallar verkligheten.... och tänk .... så olika vi kan värdera "saker o ting" i livet. När/om man skulle bära en packning som på bilden här ovan, då skulle man säkert få en och annan beundrande kommentar som... att du bara orkar, vad stark och duktig du är .... Men om/när man bär på en mycket tung inutipackning, såsom förtvivlan, rädsla, sorg och smärta, orsakad av olika förluster ... oro för ett sjukt eller handikappat barn, dödsfall, skilsmässa, sjukdom.... You name it! Inte får du då, särskilt många beundrande och uppmuntrande kommentarer som ... "att du bara orkar, vad stark och duktig du är" Nä då kan det låta .. "vad klagar du över ... skärp till dig ... det är väl inget då skulle du ... hur tror du jag har det då ... " Ändå kan sorg och smärta väga massvis med kilon, ja rent av ton, men tvärtom så verkar just de bördorna ofta ses mer som en slags svaghet, nåt man självklart bara ska orka bära helt själv, även om man dingnar under tyngden !!? Märkligt som rackarn! I dagens samhälle, är det många som lider, som förtvivlar, som sörjer .... men ingen ser tyngden av de bördor de bär. Tänker på alla de som inte ens får den hjälp de behöver på våra sjukhus, eller på våra försäkringskassor. Tänker på alla gamla som på ålderns dagar inte ens tillåts??!! leva tillsammans efter att ha delat liv i massor av år, Tänker på alla barn och ungdomar som far så illa och som får bära bördor som vi vuxna skulle ha svårt att orka med

Tänker på att i detta vårt så "fina, demokratiska, jämställda och öppna land," verkar vi alldeles ha glömt bort att människan också har en insida, en insida som är fylld med kraft. tankar, känslor, upplevelser ... men ack så få som har tid att lyssna. Och när de som har makten, de som är satta att hjälpa och verkligen lyssna, säger sig inte ha tid och inte resurser ... då undrar jag.... var sjutton är vi på väg ....var är vår mänslighet på väg?
Har människan reduserats till en vara, till en icket kännande och tänkande varelse?

Säg, kan vi verkligen acceptera och gå med på denna reducering, denna förkrympning av vårt allra djupaste vara??

Såg på vetenskapens värld, som denna gång tog upp om "kapplöpningen" till månen och om hur den privata sektorn försökte inmuta vissa delar av MÅNEN. Det satsades multum med pengar för att starta affärsverksamhet uppe på månen!!!!. Jahaja, nu har människan våldfört sig på vår moder jord, sugit ut det allra "gottaste" ja, allt som bara gått och går att tjäna pengar på, så nu riktar hon in sig på att göra det samma med vår måne. Hur kan man tro att man kan äga en måne??? Så urbota korkat!!. Denna enorma penninga jakt gör människor lite dumma och enkelspåriga, de förmår inte längre se mer än till sig själva, till att skaffa sig ännu mera makt och rikedomar och detta till vilket pris som helst. Varför inte lägga ner alla dessa gigantiska summor på att först "städa upp" här på vårt jordklot, vårt så illa behandlade hem ute i vintergatan

Men var så säkra, en dag, så vi kommer till slut att ha lärt oss vad som är vad , vad som är viktigt och vad som har första tjing ... iiiii livet.

* En massa tankar far runt i min skalle, typiskt när jag egentligen inte har tid att ta mig an dom För i mitt justnu liv, prioriterar jag att "städa upp efter mig" vilket innebär sortera, sortera. sooooorteraaaa. Aldrig mer ska jag spara på hög sådant jag inte längre behöver, vare sig det gäller saker, känslor och/eller urväxta tankar. :):))