Såååå kallt...så kallt...hackar tänder bara vid tanken på att kolla termometern, så det får vara....behövs inte heller för jag känner hur kallt det är... för när näsan "slurpar ihop" då jäklarns är det antarktisktkallt. Så då passar jag på att göra islyktor, många ska det bli..............
...fylla stora delar av gården med islyktesken till julaftonen... har jag tänkt....sååå mååånga hinkar blir det att vattenfylla..
Snart, alldeles snart viker mörkret hädan och ljuset kommer sakta men säkert att ta över....så kära vänner... om några dagar bara ....vänder ljuset åter!!!
Hur kan snöklumpen orka hålla sig fast... är den månne rädd att falla in i det okända...in i förändringens fas...är det därför den klamrar sig så hårt fast?!
.... vid det välkända? .....
Snökramar kan vara varma...i alla fall för träd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar