tisdag 2 mars 2010

Det man fruktar...förstör man


If you talk to animals
they will talk with you
and you will know each other
*
If you do not talk to them
you will not know them
and what you do not know
you will fear
*
What one fears
one destroys
- Chief Dan George -
****************************************




Byter man ut ordet animal mot ordet human, så gäller orden på pricken.
Rädslan är den känsla som verkligen styr mänskligheten, som gör att vi i förväg klistrar etiketter på människor och händelser och menar, med stor självklarhet, att vi minsann vet "hur de är. Utan att vi först försöker lära känna och förstå individen ... människan.

6 kommentarer:

  1. Så sant! Så enkelt! Men varför är det så svårt?

    Å

    SvaraRadera
  2. Det svåraste hindret ligger nog i, att den allra största fruktan av dem alla,är den att "tala med" och lära känna vårt inre jag....oss själva. - Humlina -

    SvaraRadera
  3. Så himla kloka ord.

    Vilka underbara bilder du har. Man blir alltid så glad här inne.

    Kram

    SvaraRadera
  4. Vilka härliga sommarbilder du lagt in! Nu längtar man till något annat än snön. :) Fina och tänkvärda ord som alltid. Log för mig själv när jag läste den första, jag är en sådan där som alltid talar med djur av alla de slag, tom insekter som jag är lite rädd för. Människor omkring mig brukar tycka jag är töntig som gör så, men men, jag kan inte låta bli.:)

    Hoppas ni har haft en fin dag. Mjuka Kramar!

    SvaraRadera
  5. Ja han var klok han Chief Dan George.
    och så självklara är hans ord...egentligen.
    Va kuligt att du blir glader av bilderna.
    krumelurglada kramar

    SvaraRadera
  6. Smörboll...jag pratar mycket med djuren. Min fisk och jag tex. tar alltid ett par snack om dagen. Då står vi "nos" mot "nos" och utbyter lite fisketankar allt medan vi gapar...kommer det andra som också ska försöka prata med honom sticker han och gömmer sig...så nog ser han vem som är vem. Bra att du struntar i vad andra tycker om ditt djursnackande...människor tycker så mycket och skulle man bry sig, skulle man gå miste om en hel del mysigheter i livet som berikar.
    Vet du, jag tror aldrig att jag längtat så mycket efter grön barmark som i år...bara packa ryggsäcken med lunch och ge oss iväg dit näsan pekar.
    Grönskönakramar

    SvaraRadera