Snökristallernas dag och en dag att ta till vara och stor-mysa iii ******

Tänk, att under all snö och vinterkyla, bidar växtligheten sin tid.

Tid att åter växa och gro

och sprida sin skönhets växtkraft till oss alla

som längtar 

Men ...Var sak, har sin tid:

att längta har sin.

När jag stannar till och ser, verkligen ser, upptäcker jag, en mängd skönhet och magik, som naturen har skapat.

Ett gäng stört lyckliga musketörer. Snö!! Den kan man använda till mycket skoj.

Tid för närhet och samtal, finns det alltid.

Vilka otroliga konstverk som naturen åstadkommit. Bara tacka och ta emot all vackerhet

Iskristallerna, de var, många, som var formade som fjädrar. Tryck på bilderna, så får ni se

Ibland räcker det inte att fortsätta ta de små kliven i livet ...

Utan plötsligt, bara så där, kommer du att känna en dag, att det har blivit helt livs-nödvändigt att våga språnget ..

och kasta dig ut i livs-strömmen, över och förbi "trygghets och bekvämlighets zonerna" .

och våga utmana dig själv, för att utvecklas vidare som människa ...

helt utan garantier, på var och hur du kommer att "landa"

Så ta dina tveksamheter och dina rädslor i handen och våga .... " hoppet in i något nytt"

Du klarar det ... !!!
Du klarar att gå det nya till mötes. Strongt! Lite pirrigt, känns det så klart, men låt det kännas pirrigt.

Wow! Det var visst inte så farligt som du trodde...

Varför ... säga NEJ, till Livet ... bara för ... att andra inte motsvarar våra förväntningar, och/eller för att livet inte tycks rätta sig efter våra "behov och önskningar"

Det finns en hel del i våra liv som kan " Gå i tusen bitar"

En kamrat till mig, föddes in i en stor familj, där alla, utom kamraten själv, hade ett uppslukande intresse för bilar och motorer. Kamraten själv, han ville dansa balett. De övriga i familjen förstod sig inte alls på honom, de såg honom närmast som en främmande fågel, ett ufo, som talade ett helt annat språk än de själva gjorde.. Och det som man inte förstår,inte förmår känna igen sig i, det försöker man förinta, tiga ihjäl. Så det var, vad som gjordes mot honom. De låtsades helt enkelt inte om honom, såg förbi, talade inte med honom ...
Som tur var, var denna hans balettlängtan av det extra starka slaget, så han lät ingen eller inget ta denna dröm ifrån honom.

En annan kamrat föddes in i en familj, där längtan efter en grabb var stor. En grabb som skulle växa upp och bli faderns jaktkompis. Men, det visade sig, att sonens längtan, gick åt ett annat håll.
Kamraten, berättade att han i hela sitt liv, känt faderns stora besvikelse, känt att han inte dög, som den han var.

Vi ställer så höga och så orimliga krav och förväntningar på varandra.och blir så klart besvikna när de inte infrias.

Våra partners ska veta, i kärlekens magiska namn, vad vi tänker, vad vi behöver, utan att vi själva ska behöva säga ett knyst.

När jag kikat in på sidor där "man söker kvinna, kvinna söker man", då tyckte jag att det mest liknade en
" matlista" vad gäller alla de önskningar och krav som räknas upp, önskningar på hur just
HAN eller HON ska se ut och vara. ... för att duga och komma i fråga.

Barn, de ska uppföra sig, enligt "barnmallen", Dvs så som barn bör göra, vilket innebär att göra som vuxenheten säger och vara bra på att lyda

Det finns hur många förväntningar och önskningar som helst, på hur våra liv bör gestalta sig för att vi menar att vi ska kunna känna oss lyckliga. Inte undra på att besvikelserna radar upp sig, när vi tycks, känner oss "svikna" på olika sätt, av vår partner, våra chefer, våra föräldrar ....av livet självt ...
Besvikelser som kanske bottnar i alla de höga förväntningar vi ställt och ställer.

Nu är det bara att acceptera fakta, fast,jag måste erkänna, att det sker motvilligt.Inte sådär "skrattskuttigt" som i vanliga fall.Nä, det känns bara som om jag inte riktigt är redo ... än.

För nu ni, närmar sig vintern med stora steg
Frosten hade belägrat  gräsmattan, träden, buskarna och bilen i morse, plus att det små snöat.
Som vanligt har jag och gänget kört vår "välkomnande snö dans" Men, märkligt nog, så var den för min del, inte fylld med särskilt mycket entusiasm, så som den brukar. Kändes bara " Ånej! Jag är inte redo att ta mig an kylan!! Inte ännu, kära vinter du kan väl vänta lite till"
Tänker inte brista ut i vinter klagan, för det bryr sig i alla fall  vintern inte ett smack om.
Ute grejerna är i alla fall  inplockade, bär och svamp, infrysta, kort sagt, det mesta är förberett för vinterns ankomst, men INTE jag. Jag är inte ett dugg förberedd för vintern. Kanske har jag glömt att förbereda mig mentalt, kanske beror det på att jag missade en sommarmånad. Nåja, nu är det som det är, kunde i alla fall uppskatta vackerheten i lingonen omgivna av frost. För att inte tala om alla härliga flockar av "glad tjattrande" sidensvansar och trastar ...  som flyger mellan rönnarna, som ännu är fyllda med rönnbär. "Hacke" är till Charlies stora förtret och hackar från fettet som vi hängt upp i ett träd, framförallt med tanke på grå-spetten, som förärat oss med efterlängtat besök.
För djuren kommer en ännu tuffare tid, än för mig, som ju i alla fall har ett varmt bo att krypa in i. och ett gäng glada musketörer.

Vad fyller du ditt inre med? Hat? Bitterhet? Omsorg? Kär-lek? Vad fyller du din kropp med ... ?

KÄR-LEK 
är 
superkraft-energi 
så därför 
ju mer du fyller ditt liv med kärlek 
desto super kraftfullare blir du :) 

Om vi fyller våra kroppar med näringsfattig kost
blir det till slut, mycket svårt för kroppen, att utföra alla sina livs-nödvändiga livsuppgifter fullt ut..

Om vi fyller själen med näringsfattiga tankar, känslor och handlingar
blir det till slut, även mycket svårt för själen, att utföra alla sina livs-nödvändiga livsuppgifter fullt ut.

- Humlina -

Våga ...njuta av livet och av att finnas till ...

Du är skapt för att njuta,

och världen är full av sådant som du kan njuta av

om du inte är för stolt för att glädjas åt det

eller för girig för att bry dig om sådant

som inte går att tjäna något annat på

än ren förtjusning.

( John Ruskin )

människan behöver att någon ser ..

I Umeå finns det en tunnel att passera på väg mot järnvägsstationen. 
I denna vackra tunnel, sitter olika dikter, tanke-ord, skrivna av Sara Lidman. Och då vi var där, spelades det även vacker musik. 
Det kändes som om jag gick in i ett meditativt rum.
Så vackert och så rogivande.

Är det inte så, för oss alla, som Sara Lidman skrivit här ovan  "Skogen utanför fönstret behövde att jag såg den ..." 
 Att vi, alla, behöver att någon ser ... att vi  behöver bli sedda ... att vi alla behöver känna tillhörighet ... att vi behövs.

Träffade en äldre dam, som jag delade en stunds närvaro med.
Det hon tyckte, var det värsta med att bli gammal, var, att inte längre behövas, att ingen, egentligen såg eller frågade efter henne, såg bortom/bakom alla rynkor och "gammelhet".
Att ingen längre hade tid att utbyta tankar, att lyssna, verkligen lyssna. Det var mobiler,datorer och allt vad dagens teknik heter, som stod emellan alla viktiga samtal, menade hon. De allra flesta har så bråttom, så mycket ska hinnas med. Men, jag undrar jag,sa hon, missar de inte själva mötet med livet, när de håller så hög fart.

Dessa förbaskade etiketter som vi så enträget och snabbt klistrar på varandra. "Gammal" Det vet man ju hur gamla är, klart bedömd , så tror många självsäkert, att de vet hela sanningen och behöver då inte ödsla tid på, att ta reda på fakta och lära känna personen i fråga. 
Undra på att människor kan känna ett utanförskap och att rädslan för varandra ökar, när vi tror att vi vet, det som vi inte vet och därför inte kan ha den blekaste aning,  eller den minsta kunskap om/i.  Och saknar vi kunskaper och fakta, gör vi massor av felbedömningar och antagande, som inte har ett dugg med verkligheten att göra

Färggranna hälsningar från ett soligt norr

   

ensamhet ..ett ord ... med .många olika upplevda upplevelser iii

Ensamhet, ett ord med många bottnar i.
Den kan vara allt mellan självvald och påtvingad

Ensamhet ... 
kan ge ro till både kropp och själ
och en möjlighet att lyssna inåt.

Ensamhet ...  
kan också vara tärande och överväldigande 
och  göra människor sjuka.

Ensamhet ...
kan "frysa fast" orden, tankarna och känslorna
i en människa.

Det behövs så lite, för att tina upp det  "fastfrusna"
Ett litet leende, en smekning, en blick som säger:
"Jag ser dig ... du finns till ... du är livs-viktig ... också du"

från ett varmt norr skickar jag - 
Humlina kramar till alla förbipasserande