Till Mikaela, E, Nelson och grabbarna

Hjärtevarma kramar till dig och hela din familj.

Ett Nytt År ligger där som ett tomt vitt ark och väntar på att fyllas med färg och form ... vågar du?, vågar jag? gå det nya till mötes ... (Video- Eva Dahlgren - Filmen om oss )

Ett nytt år, har på många håll, välkomnats med dunder och brak …. ?!

Fast inte alla djurägare har kunnat fira, inte heller vi. 

Det har blivit en liten stillsam firar variant. Fint det med. 

Vi har en kille som är totalt panik för smällare, det är hemskt att se honom så utom sig. Han är också den i gänget som har en extremt bra hörsel.  Tur att inga andra musketörer är rädda när det smäller. Nadia har varit rädd även hon, men hennes hörsel är inte vad den varit, så nu hör hon inte smällarna.

I vår by, smälldes det väldigt lite till allas vår lättnad. Tack och lov för det! Det kändes som om jag ville rusa ut och ta hela byn i famn, så stark var lättnaden.

 Vi har fått tips om att ge honom åksjukepiller och de fungerar på så sätt, att han kommer och söker skydd hos oss. Tidigare sprang han bara runt i sina försök att komma undan.

Förkylningarna, de virvlar runt bland oss människor. 

Har också jag åkt dit, men ingen feber och inga besvär i halsen. ”Bara” snuva.

Längtar ut till skogs. Längtar att få ge mig ut på släddrag med de två stora. Längtar!!!! Vi har, häruppe lite vit snö på marken, tror att det är tillräckligt för en tur.

Happy han har kvar sin nyfikenhet, så ni kan tro att han har haft fullt upp med att lukta på allt nytt som vi plockat fram och in. Särskilt granarna, den stora huvud granen och alla fyra små granarna. Oj, vad han sniffat. 

Om, han hade kunnat prata, kanske, att han då tyckt, att det allt är lite märkligt, att husse och matte tagit in skogen, in i huset. 

Han är den som varit med vid jul matlagningen och julbaket och ivrigt försökt lista ut om något varit ätbart. Gillar hans nyfikenhet och att han vill vara med.

Nu ni, har ett nytt år flyttat in. Märkligt, vad tiden rusar och även de yngre upplever det samma, att tiden går så fort, så fort. Är det månne jordklotet som ökat farten, eller beror det på att så mycket händer i vår värld, på vårt klot? 

Nu ska jag gå ut och sniffa på vädret och känna efter hur kallt det är.

Önskar er alla ett härligt 2017, med många nya livsupplevelse. Nyårskramar.

Jag sjunger livets alla känslo- nyanser ...

.......................................................

Människan hon kan och hon vågar mycket .... men kan och vågar hon... säga ett rungande JAAAAA, till livet

Blessings
on the earth
our beautiful blue planet
our home in Cosmos.

Blessings
on all good will
every act
in candour and love.

Blessings
on the light
in human hearts.
May it grow strong
embrace the darkness
bring peace
and reconciliation.

- Margareta Melin -

Välsignelse
över jorden
vår vackra blå planet
vårt hem i kosmos.                            

Välsignelse
över all god vilja
alla handlingar
i uppriktighet och kärlek.

Välsignelse
över ljuset
i människornas hjärtan.
Må det växa sig starkt
ta mörkret i famn
föda fred och försoning.

Margareta Melin

Önskar er alla ett Gott Nytt 

Livs Förnyande och Livs Förändrande ÅR

och ett  nytt år i kärlekens tecken.

Kärlek som innebär nytt tänkande som leder till nytt handlande 

och en ny omsorg om vårt jordklot

och

allt levande liv

Det som nu sker i vår värld är att

Människobarn dödas på de allra grymmaste sätten 

och

djur, växter, ....   utplånas

våra vatten och vår luft förgiftas

Vilket påverkar oss alla... för ... vi delar alla boplats ute i universum

Är helt säker på, att då vi tillsammans, 

förmår, vågar ... säga ett rungande JAAA

till livet ....

då, kommer vi mer och mer, att tänka och handla på ett helt nytt sätt.

och till slut, lämna det destruktiva tänket och handlandet bakom oss.

Strunta i vad/vem andra menar att du bör/ska vara och se ut, för att duga. Ställ upp på dig själv och skippa "felsökeriet och skitsnacket" Du är så fin...

Hemligheten
till förändring 
är att fokusera 
all din energi,
inte på att bekämpa det gamla,
utan på att bygga det nya.
( SOKRATES)

Bra tänkt av "gamle" Sokrates.
För visst är det lätt hänt att fastna fast i "forna tiders" smärta och sorger. 
Tänker: att om jag har en flaska med grumligt vatten och jag fyller på den med friskt och klart vatten, så kommer flaskan till slut att bara innehålla det friska och klara vattnet.
Så tänker jag att det fungerar med alla de "gamla grumliga tankarna"
Det gäller att fylla på med nya, klara energifyllda tankar,  för att livet ska bli/kännas nytt.

Undrar, gör jag emellanåt, varför vi är så många människor, som tycker att det känns obekvämt och lite farligt att gilla och uppskatta oss själva. 
Men hörninini, om vi inte gillar oss själva, blir vi oerhört beroende av att andra gör det... åt oss. 
Hur försöker/ får vi då andra att gilla oss?
Det finns många olika sätt att göra det på. 
Duktighet, prestations jakt, lydighet,utseendet, fixa till ytan,smart .. ... 

Det finns många olika sätt, som vi kan svika oss själva på 
Och ... det finns många olika sätt att söka fel och prata illa om oss själva.(och därmed också andra)
Jag säger bara ... vi förtjänar inte skitsnacket...vi förtjänar inte den ständiga kampen att söka bekräftelse på att vi duger.  

Och säg, hur ska vi få kraft att gilla oss själva, om vi ständigt bombarderar/hjärntvättar oss med att vi inte duger som de vi är.
Inte heller hjälper det, hur mycket vi än kämpar och ligger i, då domen mot oss själva är skoningslös och obeveklig

Oftast säger vi .... sen ... då vi blivit smalare, rikare,snyggare, fått det där jobbet .... då.... kanske ... vi kan börja gilla oss själva.

Har själv förändrats en hel del vad gäller kroppen .... och förhoppningsvis har även att min insida förändrats och förnyats. Inte ser jag ut som någon Marilyn M.   eller någon annan, när jag kikar mig i spegeln. Nix, utan den/det jag ser, är en liten åldrande teskedsgumma. 
Borta är kurvorna och brösten hänger .... men, hon där i spegeln, är lika fullt den jag är, NU. och jag har lärt mig att gilla henne.
Om jag lägger ner massor av energi på att försöka bekämpa något som bara är en omöjlighet, mitt utseende, mister jag mycket av min kraft/energi, till att njuta och leva fullt ut, som den jag är.

Som nu i juletider, så har jag börjat att mer se till och glädja mig åt vad jag hunnit med,vad jag gjort, än vad som återstår att göra.


Det tankesättet/ förhållningssättet, försöker jag också överföra i mitt levandes liv.
Jag accepterar och gillar den kvinna jag är idag. Och jag måste bara säga att det är så härligt att släppa taget om alla "borden" och bara tillåta mig vara, den jag är. Vara den jag väljer att vara
..... Det är det sköna med att "åldras" .....

Ha det världsbäst och ställ upp på din sanning ... på dig själv.



Jag älskar livet ... att leva . Vad annat skulle jag välja att älska???

Pojkar har nu förvandlats till killar, men, de möts av samma attityder och ansvarsfrihet, som tidigare.

Pojkar kallas nu killar, det ni!

Efter ett skönt sommarlov börjar åter ett nytt skolår, vi börjar i sjunde klass.

Men … något är inte som förut, något har förändrats, men det tar en stund innan jag riktigt greppat vad det är. Det är inte så mycket i det yttre, synbara som förändrats, även fast handlingarna blivit synliga. Det berättar mer om att det inre tänket förändrats. Tänket som leder till de nya handlingarna.

Vi har kommit in i tonåren med allt vad det innebär av könshormoner som flyger fram inom oss.

För de flesta tjejer har nu bysten blivit så pass mycket större att våra tidigare försök att med tjocktröjornas hjälp dölja vad som hänt, inte längre fungerar.

Bysten syns och kommentarerna duggar tätt.

”Har du satt bullarna på jäsning? Hahaha”

Inte ett dugg kul, tyckte de flesta av oss tjejer.

Men … det är inte bara byst kommentarerna som är nya, nä, för plötsligt har vi tjejer blivit lovliga villebråd, som det är fritt fram att jaga och ”ta för sig av”

5-6 Killar (varför så många??) börjar nu dra ner en tjej i taget, nerför en garagenerfart och ta på deras kroppar och särskilt på brösten, allt medan tjejerna skriker NEEEEEEJ! NEEEEEEEEj! I högan sky.. Flera vuxna passerar förbi, utan att reagera och det går då inte att skylla på att de inget hör, för skriken är mycket höga. Varför? Undrade och undrar jag, ingen vuxen tog chansen att berätta vad som var på gång i tonårstider. Ingen som passade på att berätta att ingen har rätt att ta för sig av andras kroppar. Berättade om respektens viktiga innehåll och mening.

Till slut klarade jag inte av att inget göra, så jag går fram till killgänget och frågar varför de inte bryr sig om och inte respekterar att tjejerna skriker NEJ. ”Dom vill ju inte. Hör ni inte det?”

Killarna tittar på varandra och jag bara vet, att de där orden kommer jag att få ”äta upp” ( och det fick jag)

Två av tjejerna har stannat kvar,medan jag pratar med killarna, jag kikar åt deras håll och ser HAT, i deras ögon. Dom var förbannade på mig för att jag lagt mig i. Går fram till den ena och frågar varför hon var så arg på mig, tyckte hon inte att jag skulle ha blandat mig i?

Då, svarar hon lite generat ” Jag kände mig så utvald!!?

”Men …. Varför skrek du då nej? Menade du det inte?” undrade jag

"Hur ska då killarna veta att du säger NEJ, men menar JA."

Den här händelsen satte djupa spår i mitt inre och fick som den händelse som skedde i första klass, mig att fundera ,mycket, över detta med killar och tjejer och över våra könsroller. OCH över orden, JA och NEJ.

Om inte JA och NEJ står för just det, de ger sig ut för att mena, då blir det knepigt att göra sig förstådd. Om JA ibland kan betyda NEJ och vice versa, då tvingas vi att gissa och hur lätt är det.
Tänker på, att om en tjej "förut", första gången, visade ett ja, fick hon lätt etiketten hora och andra namn klistrade på sig, men aldrig en man. Hur mycket av de gamla "tanketraditionerna" sitter ännu kvar??Undrar jag.

Det är en hel del i livet som inte är vad det synes vara

Det är rejält mycket, som jag har/haft svårt att förstå. Särskilt det här med relationer och kommunikationer människor emellan. 
Kan vara/är hur knepigt som helst.

Snövita andra advents kramar

(internet anslutningen är fortfarande dålig, så det blir lite snabba "ryck" i blogginläggen. Fråga gärna om något känns oklart)

A mother`s prayer ..... Grattiskramar i massor......Kärlek är det finaste som finns ...

Käraste dotter min Stort Grattis på din dag.

Ett år som fört med sig många omvälvande händelser i ditt liv.

Ett år som gett dig många nya tankar, tankar som efterfrågat nya handlingar. 

Inte det lättaste alla gånger, men du har kommit fram till olika lösningar, som imponerat på mig. Mycket har jag lärt och lär mig av ditt tänk och av dina val. 

Tack för att du finns!

" Pojkar är pojkar" förklarade fröken för mig, som enligt henne, inget förstod.

(Just nu kommer jag in på datorn, så jag skyndar mig att skriva om det jag utlovat. Det är internet uppkopplingen som är låg)

Vetenskapen har, som det sägs, kommit fram till att vi människor tänker 65 000 tusen tankar per dag!!!??? Hur de kommit fram till den siffran, fattar bara inte jag. Och, av alla dessa tusentals tankar är 95 % samma gamla tänkta tankar, som vi tänkt dagen innan. !!! 

Ett sådant ihärdigt gammalt tänk, tänker jag nu berätta för er.

Jag går i första klass och vi har rast, men, av någon anledning bestämde jag mig för att gå in lite tidigare.

Inne i klassrummet har tre klasskamrater just börjat lägga ut häftstift på stolarna. 

Frågar om jag får hjälpa till. Vilket jag fick. 

Men, i samma ögonblick dyker fröken upp. 

Om, hon bara dök upp, eller om någon skvallrat, det minns jag inte, men, vad jag däremot minns mycket väl, är vad som sen hände.

Jag åkte nämligen ut i korridoren, vilket jag accepterade, för det var ju ganska så korkat att lägga ut häftstift. 

Men, vad jag däremot inte kunde fatta, var att mina tre klasskamrater ” slapp ta ansvar” för sina handlingar. 

Bara jag fick stå för vad jag gjort, var den som blev utkörd ??

Var en vetgirig liten tjej, så jag var bara tvungen att fråga fröken, varför bara jag åkte ut i korridoren.

Då tittar fröken ihärdigt på mig, lägger huvudet lite på sned och ler. 

Ler ett sånt där leende, som är som en klapp på huvudet, som meddelar att jag ju inget fattat om den stora hemligheten i livet. 

Så säger hon med en stark och självklar röst, som bara den kan som är säker på att sitta inne med sanningen.

 ” Du vet … Pojkar är pojkar”

Det var bland det dummaste jag hört, så jag tog sats och dristade mig till att ställa ännu en fråga. 

Men, se, då var gränsen nådd och hon bara gick sin väg.

Att ens kunna säga att ”Pojkar är pojkar”….  Tyckte jag var otroligt idiotiskt och respektlöst. Det var som om pojkarna inte räknades alls. De blev reducerade till en grupp och inte till de individer de var.

Pojkar är pojkar. Är ord, jag tyvärr hört många gånger under åren och de har uttalats och kommit/kommer från vuxenvärldens håll.

När flickorna blev dragna i håret, slagna, avtagna sina böcker/ryggsäckar och gick till läraren för lite hjälp och support. Fick de ofta höra. 

”Pojkar är ju pojkar! 

Det är för att de tycker så mycket om dig” ???!!!

Varför? Undrade och undrar jag,

 ingen vuxen kunde förklara, att det fanns/finns andra sätt att förmedla att man tyckte/tycker om någon.

OM, man tänker efter, noga, vad som sas och sägs och vad man med ordens hjälp, egentligen, lärt/lär ut till både pojkar och flickor, då känns det allt lite sorgligt.

Idag, vill inte min dator göra det jag vill. Strejk verkar ha utbrutit

Hej alla mina läsare!
Idag hade jag tänkt skriva om dagen då min fröken,( jag gick i första klass)berättade för mig den stora sanningen om att: "pojkar är pojkar" :)
Men, min dator har låst sig, lånar Mats just nu, Upplever det som att låsningarna dök upp i och med att vi uppdaterade till Windows 10?? Fast ... det kan bero på något annat också.


Mina fjortonåriga damer, Kenia och Charlie, ska i morgon till veterinären för tandsanering. Huuu! Lite orolig känner jag mig allt.

Hoppas att min dator "kommer ur sitt krampaktiga läge" till i morgon
Typiskt ... jag som har skrivlust.

Ha det världsbäst