onsdag 23 november 2016

" Pojkar är pojkar" förklarade fröken för mig, som enligt henne, inget förstod.

(Just nu kommer jag in på datorn, så jag skyndar mig att skriva om det jag utlovat. Det är internet uppkopplingen som är låg)


Vetenskapen har, som det sägs, kommit fram till att vi människor tänker 65 000 tusen tankar per dag!!!??? Hur de kommit fram till den siffran, fattar bara inte jag. Och, av alla dessa tusentals tankar är 95 % samma gamla tänkta tankar, som vi tänkt dagen innan. !!! 


Ett sådant ihärdigt gammalt tänk, tänker jag nu berätta för er.

Jag går i första klass och vi har rast, men, av någon anledning bestämde jag mig för att gå in lite tidigare.
Inne i klassrummet har tre klasskamrater just börjat lägga ut häftstift på stolarna. 
Frågar om jag får hjälpa till. Vilket jag fick. 
Men, i samma ögonblick dyker fröken upp. 
Om, hon bara dök upp, eller om någon skvallrat, det minns jag inte, men, vad jag däremot minns mycket väl, är vad som sen hände.

Jag åkte nämligen ut i korridoren, vilket jag accepterade, för det var ju ganska så korkat att lägga ut häftstift. 
Men, vad jag däremot inte kunde fatta, var att mina tre klasskamrater ” slapp ta ansvar” för sina handlingar. 
Bara jag fick stå för vad jag gjort, var den som blev utkörd ??

Var en vetgirig liten tjej, så jag var bara tvungen att fråga fröken, varför bara jag åkte ut i korridoren.
Då tittar fröken ihärdigt på mig, lägger huvudet lite på sned och ler. 
Ler ett sånt där leende, som är som en klapp på huvudet, som meddelar att jag ju inget fattat om den stora hemligheten i livet. 
Så säger hon med en stark och självklar röst, som bara den kan som är säker på att sitta inne med sanningen.

 ” Du vet … Pojkar är pojkar”

Det var bland det dummaste jag hört, så jag tog sats och dristade mig till att ställa ännu en fråga. 
Men, se, då var gränsen nådd och hon bara gick sin väg.

Att ens kunna säga att ”Pojkar är pojkar”….  Tyckte jag var otroligt idiotiskt och respektlöst. Det var som om pojkarna inte räknades alls. De blev reducerade till en grupp och inte till de individer de var.

Pojkar är pojkar. Är ord, jag tyvärr hört många gånger under åren och de har uttalats och kommit/kommer från vuxenvärldens håll.

När flickorna blev dragna i håret, slagna, avtagna sina böcker/ryggsäckar och gick till läraren för lite hjälp och support. Fick de ofta höra. 
”Pojkar är ju pojkar! 
Det är för att de tycker så mycket om dig” ???!!!

Varför? Undrade och undrar jag,
 ingen vuxen kunde förklara, att det fanns/finns andra sätt att förmedla att man tyckte/tycker om någon.


OM, man tänker efter, noga, vad som sas och sägs och vad man med ordens hjälp, egentligen, lärt/lär ut till både pojkar och flickor, då känns det allt lite sorgligt.



3 kommentarer:

  1. Du har fångat det på pricken En kvinnorättskämpe redan då Men också att du såg så klart killarnas tillkortakommanden Även om dom trodde att de vann för stunden kram söstra

    SvaraRadera
  2. Du har fångat det på pricken En kvinnorättskämpe redan då Men också att du såg så klart killarnas tillkortakommanden Även om dom trodde att de vann för stunden kram söstra

    SvaraRadera
  3. Hej du Ann-Katrin i advent!
    För mig var det så, att fröken och jag såg det hela ur helt olika perspektiv.
    Ur min synvinkel, såg jag medmänniskor och
    klasskamrater. Fröken, hon såg, ur sitt perspektiv, pojkar och flickor. Hon delade upp och gjorde åtskillnad. Det var det som jag reagerade starkt på ... att bara för att hon inte såg det medmänskliga, utan delade upp och in, som om det rörde sig om två helt olika människosorter, att "pojkarna" för att de också var pojkar slapp ta ansvar för sina handlingar, men jag ansågs klara av att ta mitt.
    Själv såg jag handlingen, att om det var förbjudet att lägga häftstift på bänkarna, så måste det så klart gällde alla som deltog., men så såg inte min fröken på det som hände.
    Tänker: Åkte jag ut för att jag var flicka och att det för flickor var/är förbjudet att göra bus.???
    Alla dessa uppdelningar, där vi delar upp i VI och DOM, gör det svårt att se klart, gör mer skada än nytta.
    Internet uppkopplingen är usel, så ock det jag skrivit. Hoppas att det trots detta blev begripligt.
    Adventsmysiga kramar

    SvaraRadera