Det är ju "bara en hund" kan någon tycka, när man sörjer en trofast kompis på fyra tassar ... men då har de helt glömmer bort att: ... in-ut-i... bär också hunden livets tecken.... Den bär på känslor, kunskaper och erfarenheter, som den skaffat sig på livets emellanåt smärtsamma vägavsnitt. Vår King var rik på allt det där.
Hans första 6 år i livet var fyllda av många smärtsamma upplevelser ... hans hud var ärrad och hans kropp var sargad av alla umbäranden. Hjärtat, levern, ögonen ... osv ... skvallrade om allt hans kropp varit utsatt för.... men... vilken kille. Så klok, modig, humoristisk och vilken livsglöd.. För mig har det kännts som ett stort privilegium att ha fått lära känna och dela en "stunds liv" med King.(6 år stannande han hos oss) Mycket har han lärt mig om livet och om mig själv
Han följde med på alla våra turer, ända fram till i vintras. Nu känns det så tomt utan dig min vän
Ibland verkade det som om han nästan inte trodde att det var sant, att han hade en egen säng att sova i, mat två gånger om dagen, hundkompisar som pussade honom godmorgon och en husse och matte som skyddade, kramade och visade hur mycket de älskade honom och ofta, ofta talade om hur fin och duktig de tyckte att han var
En för alla.... Alla för en. Det var Kings paroll.
att njuta livet, var han en mästare på ...
Hoppas! Hoppas att Placido och King, är tillsammans just nu och springer omkring på gröna sköna ängar, gräver grottor och njuter storlivet för fulla muggar
lyckligt befriade från sjukdomar som gjorde att ni inte längre kunde göra det ni älskade så mycket
Springa i full frihet
gräva grottor
leta godis..
jisses..... vad jag saknar er båda
er humor
er klokhet
er ömsinthet
er livserfarenhet
för att ni var... just de ni var
underbara kompisar
inte kan någon ersätta er
(ingen kan ersättas, varken människor eller djur är ersättningsbara)
DU och jag Placido
jaaaa
DU och jag King
.jpg)
