" Vi måste ta risker ......

Det är först när vi låter det oväntade hända
som vi förstår livets mirakel."
- Paulo Coelho - ur "Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät."

Om du inte förmår njuuuta ......

.. av Livet

inte förmår acceptera ....

Livet så som det är i varje NU .....

vad/hur gör du då med Livet????? ...

BRENDA FASSI -Vulindlela

Ibland kan jag bara inte låta bli att tänka på det här med hur alla ord blivit till.

Hur och varför det blev bestämt att TRÄD skulle heta just träd och att man i andra länder använde och formade helt andra bokstäver för samma ord. När så ordet T-R-Ä-D var ”fött”, fylldes, laddades, det med bilder, dofter, känslor, användnings område osv.

Men med ord som kärlek, tillit, ärlighet, trofasthet, våra personliga gränser, ja, nej .... där blir det plötsligt betydligt svårare att förstå och göra sig förstådd, även på det egna språket. För orden har för oss alla, under livets gång, fyllts och laddats med olika innehåll ; olika meningar, olika erfarenheter, olika känslor, olika tabun, olika betydelser...... fast ofta, tror vi, att vi förstår varandra, tror att vi menar det samma med orden vi uttalar/använder. Inte undra på då, att de flesta av våra relationer med andra är fyllda med en hel del missförstånd. Det gäller i hela vår värld, i våra arbeten, i våra skolor, i familjen ....... Paret som just träffats och ”ljuv musik har uppstått” De säger till varandra hur mycket de älskar varandra, men när de så flyttar ihop, uppdagar de att ordet hade olika innehåll/mening för dem båda och att de uttrycks på helt olika sätt. Vad nu då!? Älskar han/hon mig inte? undrar de båda. Jovisst, det är bara det att ORDET älska/kärlek inte är laddat/fyllt med precis samma, känslor, betydelse, mening ….. Faast, det hade de inte förstått, att ord kunde ha så olika innehåll och mening för var och en och därför inte heller funnit någon som helst anledning att prata med varandra och försöka ta reda på vad de olika orden stod för.

Vad Brenda Fassi sjunger om har jag ingen aning om, men hon väcker, i alla fall i mig, min glädjen till liv. Allt gott till er alla Anna-Lena/Humlina

" Det är svårt att vara modig, när man bara är ett Mycket Litet Djur." - Nasse -

"Man kan inte annat än respektera någon som kan stava till Tisdag, även om han inte stavar det rätt." - Kanin - ur "Nalle Puhs lilla instruktionsbok"

en norrländsk vinterdag ...

Skogens gigantiska och sagolikt vaxkra konungs efterlämnade fotspår

stålfarfar sjunger hosianna

Önskar er ALLA en "fröjdefull och fridefull" GOOOOO JUUUUL Julkramar i massor

Floden - Bjørn Eidsvåg (extended version) Lyrics

" Ta ett steg ... tillbaka .... från rädslan .... och ....ett steg framåt .... mot kärleken."

Önskar er alla en ljuvelig första advent.

Amacing Grace

Att vara och leva en människas liv är ett mirakel, är själva miraklet
*****************************************
TIO MINUTER
Prata med mig älskling
Jag behöver ingen lång stund,
men jag behöver dig.
Tio minuter.
Jag vill bara veta hur du mår.
Vill bara veta vad som rör sig
i ditt huvud,
bakom de där ögonen jag älskar.
Kanske säger du att allt är okej.
Okej.
Eller också säger du att allt är okej,
men ….
De där men-en,
som vi tror att vi kan gömma undan,
lite snyggt utan att nån märker något.

Jag tror jag märker något.
Sätt dig här en stund.
Vad rör sig i ditt huvud,
bakom de där ögonen jag älskar ….

Ur Laila Dahls ” Vad heter din längtan.”
******************************
Tänk ändå så svårt det kan kännas/ vara och är, att lyssna, verkligen lyssna när någon talar från djupet av sitt innersta väsens vara.
Verkligen lyssna när någon behöver tala, behöver få ge yttryck för sin sorg, ångest, smärta, glädje, ja, helt enkelt att bara kunna få ge uttryck för sin existens, sitt livs levande liv, som ju för oss alla emellanåt kan vara nog så svårt att leva.
Verkligen lyssna, när någon behöver få tala om sådant som är viktigt och som berör på alla plan ...som allas våra liv
Det verkar nästan som det absolut inte får dofta, kännas och märkas att en livs levande människa är närvarande, som om vi förväntas be om ursäkt över att vi finns till.
Nästan som om vi kände/känner oss generade när en människa ger sig tillkänna, ja, det verkar nästan som om det vore något fult och konstig detta att vara människa, särskilt om hon har oförskämdheten att visa att hon hyser alla möjliga käääänslor, att hon åldras, blir sjuk, kan dö .... , ja, så då går vi där, bredvid varandra på livets kringelikrokiga vägar, utan att egentligen se varandra och inte heller ser vi oss själva särskilt tydligt. Dessutom försöker vi ihärdigt att låtsas som om vårt innersta "jag" inte existerar och inte ens är viktig??!!, Går där, utan att låtsas om varandras verkliga existens och säger med ett litet snett leende när någon frågar hur vi har det, hur vi mår ...jorå, allt är bara bra, allt är ok. Fast det inuti känns som om vi ska ”gå i bitar” vilken sekund som helst. Men det gäller ju, att till vilket pris som helst hålla skenet uppe och visa upp hur lyckade vi är, nästan som om det vore ett misslyckande att vara en tänkande, kännande människa stadd i utveckling, i förändring och i växande.

Ha det gott alla mirakelmänniskor och glöm aldrig att just du är viktig