Amacing Grace

Att vara och leva en människas liv är ett mirakel, är själva miraklet
*****************************************
TIO MINUTER
Prata med mig älskling
Jag behöver ingen lång stund,
men jag behöver dig.
Tio minuter.
Jag vill bara veta hur du mår.
Vill bara veta vad som rör sig
i ditt huvud,
bakom de där ögonen jag älskar.
Kanske säger du att allt är okej.
Okej.
Eller också säger du att allt är okej,
men ….
De där men-en,
som vi tror att vi kan gömma undan,
lite snyggt utan att nån märker något.

Jag tror jag märker något.
Sätt dig här en stund.
Vad rör sig i ditt huvud,
bakom de där ögonen jag älskar ….

Ur Laila Dahls ” Vad heter din längtan.”
******************************
Tänk ändå så svårt det kan kännas/ vara och är, att lyssna, verkligen lyssna när någon talar från djupet av sitt innersta väsens vara.
Verkligen lyssna när någon behöver tala, behöver få ge yttryck för sin sorg, ångest, smärta, glädje, ja, helt enkelt att bara kunna få ge uttryck för sin existens, sitt livs levande liv, som ju för oss alla emellanåt kan vara nog så svårt att leva.
Verkligen lyssna, när någon behöver få tala om sådant som är viktigt och som berör på alla plan ...som allas våra liv
Det verkar nästan som det absolut inte får dofta, kännas och märkas att en livs levande människa är närvarande, som om vi förväntas be om ursäkt över att vi finns till.
Nästan som om vi kände/känner oss generade när en människa ger sig tillkänna, ja, det verkar nästan som om det vore något fult och konstig detta att vara människa, särskilt om hon har oförskämdheten att visa att hon hyser alla möjliga käääänslor, att hon åldras, blir sjuk, kan dö .... , ja, så då går vi där, bredvid varandra på livets kringelikrokiga vägar, utan att egentligen se varandra och inte heller ser vi oss själva särskilt tydligt. Dessutom försöker vi ihärdigt att låtsas som om vårt innersta "jag" inte existerar och inte ens är viktig??!!, Går där, utan att låtsas om varandras verkliga existens och säger med ett litet snett leende när någon frågar hur vi har det, hur vi mår ...jorå, allt är bara bra, allt är ok. Fast det inuti känns som om vi ska ”gå i bitar” vilken sekund som helst. Men det gäller ju, att till vilket pris som helst hålla skenet uppe och visa upp hur lyckade vi är, nästan som om det vore ett misslyckande att vara en tänkande, kännande människa stadd i utveckling, i förändring och i växande.

Ha det gott alla mirakelmänniskor och glöm aldrig att just du är viktig