Ett stort Tack till alla eldsjälar som kämpar för djurens, miljöns och för jordklotets överlevnad ..Det ä just ni som gör stor skillnad

Såg vetenskapens värld om klimatet och det var en del som särskilt fastnade.

*oljeindustrin inte intresserad av klimatåtgärder ... de tjänar ju multum

*politiker inväntar att något annat lands politiker ska ta initiativet i klimatfrågan .... vill inte riskera att förlora ekonomiskt på kort sikt och inte heller riskera att inte bli omvalda, så de väntar och väntar

*vår livsstil ligger i att konsumera, att tillväxt är det enda ekonomiskt gångbara och att ändra på detta tänk är inte det lättaste

*det löser sig nog ... vi kan ändå inget göra
Förnekelsen att det som händer i vår så livsviktiga miljö, nog inte är så farligt,
* tystnaden ett samförstånd, vi hjälper varandra att blunda

*först när vi får "sjukdomsinsikt" kan vi tillsammans göra något

Nog måste det finnas andra tankar att tänka, tankar som i första hand värnar liv och inte prioriterar pengar i första hand, att köpa, köpa, köpa.
Särskilt nu när vi ser  konsekvenserna av vårt slit och släng tänk.
Kan själv tycka att det känns svårt, frustrerande och överväldigande att det är så lite jag kan göra och åstadkomma och ändra på till det bättre för vår  miljö, en miljö som i nuläget inte mår bra alls, en miljö som allt liv är beroende av att den mår bra.
Fast då tvärtänker jag till, att om vi alla gör det lilla vi kan, blir det ändå mycket gjort och om "maktens män och kvinnor" plockade fram lite mod och jävlar anamma och inte bara såg till sitt eget "väl och ve" dåååå.

Läste i aftonbladet att:
"Klimatet ett större hot än kalla kriget"
Då, tänkte jag en tanke, som jag också tänkt som barn.
Tänk, om jordklotet varit tomt på träd, blommor, fåglar ..... osv,
när vi människor började bebo jordklotet.
Skulle vi då ha uppskattat och sett, verkligen sett när alla
blommor, träd, fåglar, insekter .. ...började dyka upp
Skulle vi då ha lett mot varandra av lycka, när vi fick höra den första fågelsången
och för första gången kunna se och känna dofterna av de första blommorna?
Skulle vi???
Jag undrar jag....
Tar vi naturen så självklar, att vi inte ens tänker en tanke på att vara varsam om den
ser vi bara de ting som går att tjäna pengar på, ser vi enbart, som Kalle Ankas farbror Joakim endast dollartecknet i djuren, växterna .....
Men, säg vad vore vi utan naturen
utan all fågelsång, utan djuren, utan all växlighet, utan friskt vatten .....säg.

Som tur är finns det många passionerade eldsjälar som kämpat/kämpar så hårt
och intensivt för att rädda
utrotningshotade djur, växter, vår  miljö
Hundar i nöd, vatten i nöd, fåglar i nöd,  luften i nöd, jorden i nöd ....
En nöd som människan orsakat i sin jakt på ännu mer prylar, på att äga, på att tjäna ännu mer pengar ..
Som om pengar kunde sjunga, dofta, känna... osv.

Vill med denna video hedra alla eldsjälar, alla passionerade kämpar
för allt ni uträttar/uträttat, för att ni står/ställt er på livets sida
och för att ni vägrar att blunda och se bort,
inför allt det svåra som pågår i vår värld
och för att ni tror på livets möjligheter. Tack!!
*********************************************
Passar också på att önskar dig, min trofaste fågelskådarkille ett stort Grattis på din dag.
Minns när du började ta mig med på upptäcksfärder i skog o mark
och visa mig på fåglarnas liv och leverne, oj så magiskt det kändes
Minns också så väl när jag såg min första Lappuggla, så pirrigt att möta sagans mytomspunna varelse i verkligheten.
Du visade mig på en värld som jag inte kände på djupet och en helt ny och outforskad värld öppnande sig inför mina förundrade ögon, vilken magi.

Många varv runt vår jord har du färdats, men det syns inte ett smack.
Du ser precis ut som dagen då jag först såg dig. Jorå!
Pilgrimsfalken har du, tillsammans med andra eldsjälar, hjälpt att överleva,
när den nästintill höll på att helt försvinna, på grund av alla miljögifter.
Tack till er alla för att vi ännu får njuta av luftens mästerflygare.

En fin livsdag... i livets tecken ... önskar jag er alla ...alla dagar

Var rädda om er och varandra .....
för livet, det går verkligen i kortkort.
Påminner mig då och då, om att säga de där go-orden som man växer så fint av,
till min partner, till "ungarna", till någon jag möter, även en främling ..
Att ge den där kramen som jag så gärna velat ge
men som på något märkligt sätt bara inte blivit av
det har visst varit så mycket annat viktigt ...??!!! ?!!!
som om något kunde vara viktigare än människor
( allt liv är viktigt  .. att krama, säga mysorden till )
alla de människor vi har runtomkring oss.
Att möta en främling med ett leende ... ett vänligt ord
kan betyda oerhört mycket, både för den som ger och den som tar emot.
för tänk. personen du ler mot och säger ett vänligt ord till
kanske inte mött ett endaste litet leende eller ett vänligt ord på mycket länge.

Nu, dansar löven runt i en färgglad och yster hejdå  dans
nöjda över allt de åstadkommit under sitt liv
i trygg vetskap om att de snart är tillbaka igen.

Ha det gott alla livsvandrande livsmirakel

Ett barn som hånas ... lär sig blyghet ... och blyg har jag varit ..

Ett barn

Ett barn som kritiseras
lär sig att fördöma

Ett barn som får stryk
lär sig att slåss

Ett barn som hånas
lär sig blyghet

Ett barn som utsätts för ironi
får dåligt samvete

Men ett barn som får uppmuntran
lär sig förtroende

Ett barn som möts av tolerans
lär sig tålamod

Ett barn som får uppleva rent spel
lär sig rättvisa

Ett barn som får känna vänskap
lär sig vänlighet

Ett barn som får känna trygghet
lär sig tilltro

Ett barn som blir omtyckt och kramat
lär sig att känna kärlek i världen

Dorothy Law Holte

 **********************

"Ett barn som hånas, lär sig blyghet"
Blyg har jag varit, länge i mitt liv
tills blygheten blev ett hinder, en broms, ett fängelse...
Ett fängelse som hindrade mig från att ta plats i livet och tillåta mig att uttrycka mitt vara.
Då började jag gå på alla möjliga och omöjliga kurser, föredrag ....
allt för att träna mig i att släppa på min blyghet.
Hemskt, hemskare, hemskast, kändes det många gånger när vi satt i ring och jag väntade på min tur
att presentera mig och berätta varför jag gick just denna kurs.
Hade ända från barndomstiden, samlat på mig så många ord och känslor, så att  jag i början hade svårt att få fram dom.
De bara stockade sig, för orden var för många för att kunna ta sig genom min inre dörr.

I förra onsdagen var jag och gjorde en gastroskopi, otäckt kan tyckas, men det positiva med den var att gömda känslor, som jag ända sedan jag var lill-liten stoppat in i min inre garderob, som till slut inte kunde ta emot fler, bara inte rymdes en enda till. Det var då gastroskopin blev  den bägare som fick "garderobsdörren" att flyga upp med dunder och brak..
Har vetat med mitt intellekt att jag varit utsatt som barn, men känslorna omkring detta trauma (och fler smärtsamma upplevelser), de har fått tiga still.
Så det som kan verka negativt och svårt, just då, kan, om man vänder på det, bli till något bra, något frigörande.

Kravet att ge sina barn en Lycklig barndom, är en dröm, som kostar många barn och vuxna, just lyckligheten.
Vi vet precis hur en bra förälder ska vara (tror vi), hur en lycklig barndom ska se ut, vilket kan skapa en stor press för många, för när/om man inte mäktar med att leva upp till de omöjligt ställda kraven, kan många  känna sig misslyckade.
Barn förväntas, på något förunderligt sätt, att växa upp i någon slags "bullerby anda", men så ser inte det verkliga livet ut för någon och när så verkligheten visar på att det i" Bullerbyn" inte alltid går i "lyckans tecken" Det är  då kan man välja att tiga och blunda hårt, eller så se verkligheten i ögonen, se den, som den ser ut och lämna "bilden av den perfekta "familjelyckligheten" bakom  och ta tag i verkligheten.

Att inte få prata om det svåra, det obegripliga, att ingen lyssnar .... det är många gånger värre än det smärtsamma, som jag och andra utsatts för.

Många viktiga möten har jag haft i livet, möten där människor delat sina livsöden med mig.
Ett av dom var en kvinna som blivit utsatt av sin pappa som barn.
Hennes pappa som var hennes hjälte, idol, allt... Inte kunde hon delge detta svek för någon, knappt ens för sig själv. I stället opererade hon bort sin livmoder, vilket var hennes sätt att hantera smärtan, förtvivlan och sorgen.

Ett annat möte var med en ung tjej, en tjej som blivit  utsatt av sin morfar, vilket dröjde länge, ända upp i sena  tonåren, innan hon fick hjälp att minnas och att orka ta sig igenom smärtan. Denna flicka blev under en period fysiskt sjuk av alla sina tillbakahållna känslor.

De som "ger sig på" barn, är mycket skickliga på att förlägga ansvaret för sina handlingar på barnet.
Det kan låta " för din skull, vill visa min kärlek och/eller så hotar förövaren att göra tex mamman, syskon ... illa, om barnet så mycket som berättar.
Det är ett enormt ansvar som läggs på barnet, som de tvingas bära i sitt inre.
Tigandet, att vägra se det som finns att se, är ett svek mot alla de barn som är utsatta, för misshandel, psykisk som fysiskt och/eller utsatta för sexuella övergrepp.

Våra barn borde vara allas vårt ansvar .....

En paradiskänsla kan se och upplevas olika för oss alla ..

Det vi upplever som ett paradisiskt kan vara helt olika , se olika ut, kännas på olika sätt för oss alla, beroende på var vi befinner oss i vår inre utveckling, vart vår längtan är riktad och vilka våra behov är

För några kan det vara en plats, en plats som väcker upp deras känslor och får dom att känna sig så härligt ett med sig själva.

För andra kan det vara att slippa smärta och äntligen få en natts sömn.
Mötte en kvinna  vars kropp led av reumatism, med ständig molande tandvärkskänsla och ständigt sömnlösa nätter, som följd. Då jag frågade henne vad hon skulle uppleva som ett paradis på jorden, svarade hon: "Att för en vecka få känna hur det känns att vara utan smärta och få sova en hel natt i sträck.

Andra bär på en intensiv längtan efter ett barn ,en längtan som de kämpat länge för att försöka besanna, utan resultat. För dom vore paradiset ... ett barn

Många bär på en stark längtan efter att möta just henne eller honom. Att älska och bli älskade.

Paradiset,kan för mig vara att gå ut i moder natur och möta den nya dagen med gänget och se deras stora livsglädje. Sätta mig på en stubbe och förundras över att jag finns till, vilket är ett mirakel i sig, över fåglarnas glada kvitter och tänka på hur långt många av dem flugit för att komma just hit. Förundras över  livet, som så generöst ger plats åt allt och alla, ger plats till allas våra drömmar.
Att veta att våra barn har det fint i livet.
Tror att jag har flera paradis, när jag tänker efter
För ett är helt säkert:  vi ryms allt och alla, djur människor, växter ... i livets stora omfamning ... om vi vill

 

Trot eller ej ... men... vi är .... var och en ...

Du är en diamant
   i universums
        krona.
- Carolina Gårdheim -
ur boken " Du är en stjärna"
 

Just Du ... är en stjärna ..

                                  Du har

                           din alldeles egen
                                   fan club
                          - hela universum
                           följer dina steg
                               och hurrar
                                varhelst
                              du går fram
                               Hurra!
- Carolina Gårdheim ur boken " Du är en stjärna"