tisdag 8 september 2009

Ett skogstroll i storstadens brus

Nyss hemkommen från ett besök på hud
En gång om året besöker min kropp och jag
hud.
Eftersom jag smaskar i mig en del medicamenter,
som inte gillar och inte alls går ihop med solen
måste min kropp granskas noga under lupp
för att i tid upptäcka om det finns några utslag
som inte ska och inte får finnas där .
Två små prickar hittades idag,
prickar som såg lite märlkliga ut, tyckte doktorn
och skrev ut en specialsalva.
Det känns nästan lite spännande att lämna
skogen ett tag för folkrikare trakter.
Här går jag i skogen i mina skogskläder
som har sett bättre dagar och smink
vet jag knappt vad det är.
Träden och djuren ställer inga krav på
min yta.
Men ska man bege sig till storstaden,
dåå så klart letas sminket genast fram
och stadsstassen tas på
Fina värre ska vi bli...mitt lilla face och jag
När jag ändå befinner mig i stadens brus
brukar jag passa på att byta några ord
med människor jag möter.
Ingen har ännu "slagit mig på käf..."
Utan brukar uppskatta en stunds
ögonblicksmöte med en med-människa
Jag älskar skogens tystnad (som ju är full av liv)
och jag älskar de mänskliga samtalen och mötena
Nähähörninini! Solen lyser så nu ilar vi
till skogen och visar träden mitt sminkade jag.
Ha en fantastisk fin livsdag! Krumelurglakram

4 kommentarer:

  1. Man uppskattar skogen än mer, när man besökt storstan.

    Ha det gott därute och krama alla vovvarna!

    SvaraRadera
  2. Sant, så sant. Utan storstadsbesök - ingen skogslängtan och tvärtom.
    Det är bara det att jag behöver in till stan ibland även för att träna mig i social kompetens - i att lägga band på min spontanitet. I skogen existerar inga "regler" för uppförande. Där är man bara sig själv
    Nu har jag kramat alla ELVA från dig Kram till dig från ett litet skogstroll i teskedgummetappning

    SvaraRadera
  3. För mig är det tyvärr tvärtom; besöker landet ett par ggr om året och lider resten av tiden i storstaden (nä, kanske inte hela tiden!).
    Din sida är helt underbar!
    Kramar/ Raya/Zinaida

    SvaraRadera
  4. Tusen kramar tack för dina ord. Gissa om de värmde gott.
    Känner starkt med dig att bo i stan och längta till de fria vidderna, till skogen.
    Jag "bor ju i skogen" och kan lätt fara in till stan när jag behöver se lite folkvimmel.
    Men..du vet det där med att hålla drömmarna vid liv. En dag så är det din tur.
    Vad jättekul att du tittade förbi. Godernattkramar

    SvaraRadera