Mötet med en kaxig myra ...

En morgon när jag var ute med gänget, mötte vi en ensam myra på stigen. 
Att hälsa godmorgon, till de jag möter, är en självklarhet, så även till en liten myra. 
Så jag satte mig på huk och "skickade ner mitt lillfinger" till myran,och sa "Hej du myra.Var har du alla dina kompisar?" 
Vet ni vad myran då gjorde? Jo, den ställde sig på bakbenen och intog en boxarställning och började vifta med frambenen. Den tänkte utmana mig, en människa!!?
Vet ni, då tänkte jag på alla de gånger jag har försökt utmana livet på en "boxningsmatch" Säker på att jag själv emellanåt skulle ta hem segern. 
Haha! Livet som med en enda liten blåst skulle kunna blåsa iväg mig,precis så som jag skulle ha kunnat gjort med myran.
I naturen lär man sig ÖDMJUKHET inför sin egen litenhet, särskilt då man ibland törs se, verkligen se, livets storhet. 

Den dag det blir möjligt för kvinnan att älska sin styrka ...

Den dag det blir möjligt för kvinnan att älska inte sin svaghet utan sin styrka, att inte fly från sig själv utan hitta sig själv, att inte förneka sig själv utan hävda sig själv - den dagen blir kärleken för henne liksom för mannen, en källa till liv och inte ett hot mot livet.

(Simone Beauvoir)

Solvarma  och färgrika hösthälsningar

Happy ... vår kloka, intelligenta och glada Hundrondellare

Blomsterkransar, en, av flera symboler för midsommar.
MEN, att sätta på sig en ... på huvudet .... det tyckte Happy var i löjligaste laget. Till slut gick han i alla fall, om än lite motvilligt med på att ha den runt halsen. Blev ju riktigt fint det med. Där du Happy, lärde du oss att tänka utanför "boxen"

Happy är som sagts intelligent. 
Tidigare var han var en baddare på att smaska i sig de flesta musketör-kompisarnas " skitar" Man kan nästan säga att han var besatt, vilket inte verkar särskilt  intelligent alls Men.Men...

Att skälla och bråka på honom, insåg vi båda, inte var någon bra lösning alls. Så jag tog bajspåsar i handen och gjorde mig beredd på snabba ryck. "Nej", hade jag tydligt signalerat varje gång en "korv" var på väg att slinka in i munnen på honom. Så det visste han vad det ordet stod för. 
Då, i början när "besattheten" var som störst, brukade han försiktigt, så försiktigt smygkika åt mitt håll, för att vara helt säker på,att jag inget såg.
Men, där hade han helt fel. för jag såg, tydligt, vad som var på gång Så precis som en gasell, studsade jag i full fart iväg till platsen där han stod samtidigt som jag viftade med svartpåsen i högsta hugg och ropade... "den där korven är min.!!" 
Han stannade!!!! Och så vände han sig om och gick till en annan "korv" 
Helt säker på att han snabbt skulle sluka den,var jag, men han bara stod där som förstelnad, som en fågelhund som markerar sitt bytet för husse/matte. Duktiga och smarta  Happy, han hade fattat galoppen. Han ville bara visa mig var den åtråvärda och i sitt tycke mumsiga "korven" låg. Tänk så klokt, han hade fattat varför jag så ivrigt viftade med svartpåsen
Visst har han haft sina återfall, men för det mesta, verkar han nu tycka att det är kul att hjälpa både husse och matte i "korvsökeriet"
I rastgården, kan det vara svårt för oss tvåbenta att hitta igen "hundkorvarna" Där hittar han och visar oss.
Är inte det intelligent så säg.

Då, en gång i tiden .. när jag var så ung och så nygift och så sjuk ... då fick jag ta emot en stor, vacker och magisk livsgåva av min syster. Jag säger bara det att ...Ingen gåva kan vara större, vackrare ock mer magisk än den jag fick ta emot.

Ann-Katrine,!!
Käraste "lilla-söstra" min
Tack, för din fantastiskt magiska livsgåva.
Du var så modig, så envis och så bestämd på, att du ville ge till mig en av dina njurar.
Till och med när du låg på operationsbordet, sa läkarna till dig att det var helt ok om du kände att du ville ångra dig. För de kunde då säga till mig, att din njure inte riktigt passade.(läkarna tyckte att du var så ung) Men det gick inte du med på, för DU hyste inte det minsta tvivel, DU tvekade inte, för DU hade bestämt dig ... Du skulle ge mig en av dina njurar,
Att få ta emot en njure från en annan person, är så stort, så vackert och så magiskt,  så det finns/fanns egentligen inga ord att ta till. Nä, det bara kryllade av allehanda känslor. Känslor av glädje, LYCKA, tacksamhet, som näst intill svämmade över inför den sanslöst generösa gåvan, som du min syster förärat mig.
En gåva som öppnade livets dörr på vid gavel och jag återigen kunde ropa ut mitt Jaaaa, till livet!
 Så i stället för alla orden, de ordlösa orden, de som jag inte kunde uttrycka, för det jag varit med om var för stort och mäktigt för att sägas. Då, ville jag i stället försöka göra något bra av mitt nya liv och på så sätt hedra livet, hedra dig och din gåva.

Tack vare dig, fick jag 7 år senare äran att bli förälder till en son och drygt ett år senare  till en dotter.= LYCKA, så stor.

Nu är det Klart, en ny livskamrat har installerats i min kropp., en livsviktig kamrat som jag lovade/lovat mig själv och dig, att ta väl hand om och älska.allt vad jag bara förmådde

Mitt i allt,  fanns det ändå gott om plats för många goa skratt.
Vi delade ju den så livsviktiga livsglädjen över att få uppleva hur livsenergierna, återigen dansade runt i min kropp.
Kärleksfyllt Tack att du modigt fanns där i det svåra och gav mig den livsglödande livsglädjen tillbaka

Härliga tider strålande tider ...

Från norr skickar vi till er alla, de allra varmaste midsommarkramar

Solen är på ett mycket efterlängtat besök. Nu ni, ska jag ta igen förra årets förlust i femkamp

Det finaste iiiii Livet är att leva .... eller hur Florina ...

Maskros, du glädjespridande gula sol ... men ack så hatad av många när du objuden poppar upp i deras gräsmattor

 Maskrosor ... tycker jag mycket om. De lyser som små solar där de står. Dessutom är de väldigt näringsrika. Plockar in bladen, som efter sköljning får förena sig med andra nyttigheter i våra smoothies.
En sommar då Mats var med kompisar och paddlade kanot i Kanada, skulle jag överraska med hemmagjort maskrosvin.vid hemkomsten. Jag la ner massor av förväntans tid med att plocka och med att försöka tillreda vinet.Så stolt och glad jag kände mig. Men fy och isch, inte ett dugg gott. Försökte intala mig att vinet var proppat med nyttigheter, men, inte hjälpte det. Dessutom förstörde jag kläderna jag bar, av maskrosblommornas vita saft. Ni hör vilken besvikelse som åkte runt i min kropp och knopp.Det var nog inte maskrosornas fel, utan berodde nog mer på min okunskap.

Smörblommorna blommar och jag har börjat plocka in dem för torkning. Helt otroligt att de behåller sin gula färg till sommaren därpå

Plockar helst in de med tunna stjälkar ,för  de torkar fortare.(den till vänster)

Här i norr njuter vi sommartiden allt vad vi förmår.

Ha det världsbäst 

Vad som INTE är livets mening .... vet jag..

”Vad som inte är livets mening vet jag

Att samla pengar och prylar och grejer,

att leva kändisliv och fina upp sig på damtidningarnas kändissidor.

Att vara så rädd för ensamhet och tystnad

att man aldrig hinner i lugn och ro tänka efter:

Vad gör jag med min korta stund på jorden.”

( Astrid Lindgren )

Nu ni ... blommar det även här uppe i norr

 Rona, hon ler stort över att finnas till + att sommaren är på visit

 Körsbärsbusken, blommar med sina skira vita blommor.Så vackert! Körsbärsbusken som visade sig vara ett träd. Fast det har jag svårt att tro.

 Häggmispeln blommar också den för fullt, men lika fort som blommorna slår ut, lika fort har den blommat ut.

Seniordamerna ( även jag... matten räknas numera dit) är ute på en " känns fint att finnas till" tur i skogen. Vi lyssnar till trädgårds sångarens outtröttligt vackra sång och sniffar på alla variationsrika  dofter, som nu berikar sommaren. Allt händer så snabbt i naturen. Och sommaren, den går som bekant i kortkort,därför saktar vi farten, så att vi hinner njuta av alla sommarens rikedomar.

Min dator är fixad och klar för användning igen. Hurra!!!

Nu finns det mycket matnyttigt i naturen. Vi plockar in brännässlor, svart vinbärsblad, maskrosblad, gran/tall skott, björkblad, m.m. Som vi blandar i våra smoothies. Nyttigheterna fyller våra kroppar med sol energi. Ha en livs stark livsdag.