Viljan ...vår startmotor

Tänker mig viljan som vår startmotor.
Utan startmotor , händer inget, vi står där vi står.
Spelar ingen roll vilket "bilmärke eller  hur stark motor" vi än har
Utan viljans startmotor ... händer intet,.
Om vi inte kan få någon att "bogsera" oss förstås.
Fast ... då kommer det att ske på den andres villkor
via den andres vilja
och det kan då bli något helt annat
än vad vi själva velat, om vi själva valt.

Kanske att det kan kännas som om man blottar sig själv och sitt inre
varje gång som man uttrycker sin vilja.
Kanske att det kan kännas som om man är självisk ...
 ve och fasa!!
Ock så den förbaskade "Jante" som vi så ofta ger alldeles för stor plats.i vårt levande.

Men ... om vi inte vågar, förmår,  uttrycka vår vilja, tvingas vi gå omvägar,
via andra, via manipulerande, via martyrskap, via offer-roller
och säg,
vem skulle kunna känna sig stolt och lycklig över sig själv då,
över att förminska sig själv
över att leva ett slags "andra hands liv"

Styrkan, självkänslan, självförtroendet, självrespekten ...
laddar vi upp varje gång, som vi ställer upp på oss själva,
ställer upp på den/de vi är
ställer upp på vår sanning och på vad vi anser är viktigt för oss i vårt levande,
i vårt växande till att utvecklas som människor

Milda augustihälsningar från en Humlina som gjort en snabblandning här på min blogg
*******************************

"Många människor är rädda
för att säga vad de vill.
Det är därför de inte får som de vill.
( Madonna)

Med kärlek till alla barn i vår värld och till alla gömda och glömda barn inom oss

Barn ... litar på oss vuxna ... tror in i det längsta ... att vi vet vad vi gör
Tror länge, att vi är kapabla att skydda och att ta väl hand om dem
i en värld som verkar så stor och många gånger så skrämmande

Hur svårt ska det då inte vara och att förstå och att ta in,
varför
de vuxna krigar, dödar, slåss och bråkar ...
 inom familjen
i den större familjen = samhället och i världen

Hur går det att förstå och greppa,
en värld där de vuxna till och med är kapabla att döda barn med vapen och med bomber
Varför?
Går det verkligen att förstå?
Att de man litar på, kan svika så.

När jag ser bilder på nyheterna från de krigshärjade områdena,
och ser in i barnens ögon, då undrar jag ....
Hur kan vuxna? ...Ja ...
Hur kan ni???
Hur har ni hjärta ????

Det finns en botten av glädje som ....

"Det finns en botten av glädje som bär

under livets alla omständigheter

för den som vågar att se

för den som vågar att ge

sig helt åt livet självt."

(ett pappersark med olika citat dök upp som från ingenstans, bland annat,  orden här  ovan, som var skrivna med min mors handstil ... hon dog för drygt 5 år sedan)

när jag litar och lyssnar på mig själv .... blir jag en bättre kompis .... till mig ... själv

Never give up, believe in your self

"Du måste börja med att lita på dig själv.

Om du inte gör det,

kommer du för alltid att lita till andra människor

för att bekräfta dina egna meriter inför dig själv,

och du kommer aldrig att bli lycklig.

Du kommer alltid att fråga andra

vad du ska göra

samtidigt som du känner dig förbittrad

över dem vars hjälp du söker"

  ... Jane Roberto ..

Jon Henrik Fjällgren - My Home Is My Heart

Allt det jag berättar nu
vet du redan i varje cell i din kropp.
Jag har berättat dessa saker förr
men du har inte lyssnat
för mina viskningar har drunknat i ditt brus
Under ditt rationella tänkande
och din intelligens, 
finns det ett barn som sover
Det är en del av dig som du har glömt
Känner du inte att jag är den delen av dig
som håller på att vakna.
- Gunilla Haglund -

stackars våra kroppar ... det är inte mycket som duger, faller oss i smaken ... om vi enbart ser till ytan, till förpackningen

Tror knappast, att det finns något/någon som är så hårt och skoningslöst kritiserad som våra kroppar.

Hur hårt kroppen än jobbar och sliter, är vi inte nöjda.

men

Sitter, beror det på kroppen? 

Är det månne något fundamentalt fel med den?

nix

Det sitter i knoppen.

Sitter i hur vi tänker och upplever våra kroppar

hur de borde vara  

och se ut

för att passa våra och andras krav

men

en kropp är ingen sak

ingen maskin

Utan den är fylld med kraft, energi, hjärta lungor, njurar

blodomlopp, hjärna, tarmar, mage ......osv

Den är rikt försedd med allt det vi behöver för att kunna leva och verka

här på planeten

Vårt yttre

sköter inte tankearbetet

ser inte till att hjärtat slår

att lungorna andas

att blodet pumpas runt

att maten vi stoppar i oss omvandlas till näring

och om vi nöjer oss med att bara se till det yttre

kan vi lätt bli till offer för de som försöker tjäna pengar på vårt missnöje

på våra tvivel.

Själv har jag  haft tre olika "förpackningar"

Den första hade

getingmidja, mycket vackert hår, där alla delar var vackert och väl avvägda till min längd

Den andra "förpackningen"

var mager, bysten såg ut som platta ballonger, så där som när luften sipprat ut

mitt hår var fortfarande vackert, fast utan ordet mycket

och alla mina kroppliga delar var INTE längre så väl avvägda till min längd

Den tredje"förpackningen", 

den, som jag ännu inte hunnit vänja mig vid, och inte riktigt känner igen 

 Den har ingen getingmidja längre, vad jag kan se, hur mycket jag än bläddrar och kikar

Och håret, där har jag även fått plocka bort orden " mycket vackert "

För att inte tala om bysten, den är inte alls längre lagom till min längd, tvärtom.

Den ser mer, tja, ... stor och hängande ut

och den har en ovana att lägga sig i överallt

men, det som är bra med den är 

att den fungerar perfekt som krock-kudde

Men, trots kroppens "förnyelse"

så kan/kunde jag fortfarande skratta, tänka, känna, uppleva

alltså

måste det finnas en outforskad insida .. iii mig

en insida

där känslor, tankar, glädje, upplevda upplevelser finns/fanns.

Dit in ville jag ila för att försöka utforska och finna mina "gömda skatter."

Min kropps förändringar har givit mig en annan syn.

Ett annat perspektiv att se på livet ur

Ett perspektiv som jag gillar, som inte är lika begränsande som kroppens seende

Att "kika" in i mitt inre och lära känna och bekanta mig

med mig själv, har varit. och är, blandat med  både rädsla och en stor nyfikenhet.

För ... vem... är det egentligen som.gömt och fortfarande gömmer sig därinne

någon, som jag hållit gömd för insyn allt för länge.

En del gamla tankar och känslor, är inte allt för roliga att upptäcka

och inse, att de faktiskt tillhör mig.

andra åter gör mig  både glad och starkare

Nu kan jag undra, varför mitt motstånd varit så hårt

Var det så, att jag kanske var rädd för, att den/det jag skulle finna, inte stämde med de roller jag blivit tilldelad

Kanske, att jag rent av var rädd att befria mig själv från skulden och rädslorna

De två  hade ju varit mina polare så länge,så det kanske

 skulle blivit och känts tomt utan de två.

Det är givande att hitta och vandra i nya landskap

Utan styrka ingen svaghet ... utan svaghet ingen styrka ..

Svaghet och styrka är två bästisar,
Den ena kan bara inte vara utan den andra.
Ser du svagheten, vet då, att styrkan också finns där, närvarande.
Ingen av dem, är bättre eller sämre än den andra, båda behövs, fyller en viktig uppgift.
Svagheten behöver styrkan, precis lika mycket som styrkan behöver svagheten.
När vi förnekar, föraktar, ja rent av hatar svagheten,
då tvingas vi använda oss av enormt mycket styrka, för att hålla borta, den så kallade svagheten från vårt medvetande.
Och tänk ... så mycket styrka som då går åt, helt i "onödan"
Livet, det pendlar hela tiden mellan ... svag, stark ... stark, svag.....hos oss alla

Har mött en hel del människor som använt sig av sin styrka, till att klara av sin kropps svaghet. En kropp som burit på sjukdomar,  svåra förluster, smärtor, sömnlöshet, svek, droger ...  men, som tack vare sin styrka, orkat ta sig igenom. det svåra och det ibland till synes omöjliga.















Är det styrka, att med ordens eller vapnens "makt" preja ner människor, för att få som man vill,.
"bara för" att få människor att förstå att det bara finns ett sätt att tänka och se på livet.
Vilka/vem/vad ska man styra och ställa över om man på olika sätt, utplånar en stor del av människosläktet
Tänka fritt, det verkar vara det farligaste som finns, för då kan de som vill ha makt över andra
inte styra, inte ha full kontroll..
Det PRATAS, mycket, om demokrati, om mänskliga rättigheter, om tankens frihet, om människans okränkbarhet.
Samtidigt som man går ut och skjuter ner, med ord eller med vapen, de som tagit just de orden till sina hjärtan och som verkligen jobbar hårt för att i handling förverkliga orden .... om människans okränkbarhet, om tankens frihet ....
Det fanns må hända "krig" i vår forntid som behövdes, som när människans gränser verkligen kränktes och de som kränkte inte förstod något annat språk än våldets.
Men nog må vi väl ändå ha utvecklats som människor
Utvecklat vår moral, empati, omsorg,
vårt mod, vårt tänk .....
- nog må vi väl lärt och tagit till oss ett annat "språk" än våldets.
- nog må vi väl ha insett att krig inte leder till något "gott", inte kan lösa de medmänskliga konflikterna
Freden, den börjar inom oss alla...

Det vi gör mot andra ... gör vi också mot oss själva

*Se, verkligen se .. allas vårt jordklots-hem ... så vackert, så generöst ... och där bor vi *



Om vi tar ut mer pengar än vi har tillgång till, så kan det värsta hända,
vi går i konkurs.
Det händer enskilda, såväl som kommuner och länder.
Precis samma princip gäller vår planet.
Om vi i rasande fart tar ut mer naturtillgångar än det finns teckning för, så hinner vår planet inte återhämta sig i samma takt
(exakt det samma som händer oss människor, när vi tar ut och använder mer energi än vi har, då hinner inte heller vi  återhämta oss och riskerar att bli sjuka, deppiga ... )
Då kan det hända att vårt jordklot, vår moder jord
går i konkurs.

Naturen är vårt bankkonto, som vi nu håller på att plundra och ta ut det mesta som vi bara kan, utan minsta tanke på att de som kommer efter, med stor sannolikhet kommer att  tvingas arbeta och slita hårt för att återigen fylla på, jordklotets natur-livs- konto, som vi alla är beroende av..
Vi, alla, är i stort och livsviktigt behov av en plats att bo, leva och att bygga våra hus på, därför känns så extra sorgligt att så många människor verkar göra vad som helst för vinnings skull, utan att inse konsekvenserna, konsekvenser som vi alla får vara med och betala.


Det är så trist att se, att där människan dragit och drar fram,
där i hennes fotspår har följt och följer också död, förintelse, förstörelse ...
Det är dags att vi börjar lämna andra sorts fotspår efter oss ... och vi är på gång.

Människor, och vad värre är, barn dödas ..
Djur plågas och dödas, skogar skövlas, många, oändligt många växt och djur arter raderas ut ur vår fauna.
Fåglar och andra djur, puts väck!
Om vi skulle förstöra våra hus och hem, genom att slå sönder, sälja ut allt bohag och plocka bort, frys, kyl, takpannorna, bräder ...
Allt för att med stor iver försöka  sälja och tjäna mer och mer pengar,allt för att förverkliga drömmen om att bli rik, rikare, rikast .. oavsett priset, skulle vi inte längre ett hem,inget tak över huvudet ( det samma gäller jordklotet och hennes inneboende)

Då det gäller våra hem/hus, fattar vi, att om vi förstör, har vi till slut inte längre ha något hem att bo i, men då det gäller allas vårt hem ...jordklotet
Där är vi inte lika klarsynta, då har vi svårare att använda oss av förnuftet, att se orsak och verkan.
Då är alldeles för många helt förblindade av " penningens makt och habegär"
Mängder med djur och växter, används för att fylla våra mänskliga "behov".
Skit samma om vi utrotar dem på samma gång, för människans "behov" är ju alltid viktigast  och måste gå före allt annat liv. behovet av att bli rikare, vackrare, mäktigare ...

Elefanternas, noshörningars, betar sågas av,  och djuren lämnas att dö en smärtsam död... bara för  ...

Om ca 50-100 år, kommer vi att se med fasa på denna tidsepok, se hur fasansfullt vi behandlat livet, hur vi skövlat och "farit fram" utan hänsyn till annat än oss själva.

Det som ändå gör mig hoppfull, är att när det händer svåra saker, som tex. storbranden som nu härjat.
Då sluter människor upp i stor skala för att hjälpa på alla sätt och när människor är utsatta för livsfara, då kommer andra till hjälp, även om de utsätter sig själva för stor fara.
Och  vetenskapen har på många områden insett, att livet, inte går att mäta och väga på det "vanliga" sättet, utan att livet är så mycket mer, så mycket större..
Men framför allt har människan själv kommit på stark frammarsch och insett, att makten inte bara ligger hos makt och expertis, utan lika mycket, om inte mer, på människorna själva, att vi alla tillsammans, kan åstadkomma viktiga förändringar.
Hur skulle samhället fungera utan oss, "fotfolket"  Vi är inga själlösa  "dockor" som en liten elit kan styra och ställa med hur som helst.
Det finns en stark kraft i människan, som när den tas i bruk, garanterat kommer att förändra världen till det bättre, men  då behövs det att vi ser lite längre än bara till vårt eget, att vi inte lägger hela vår tillit på "makten och expertisen",.utan tror mer på oss själva, tror och litar på allas våra samlade erfarenheter och kunskaper.

Vi går i skola ...just här ... på vår planet ... Spejar vi ut över världen, syns det tydligt vad det är vi behöver lära

This planet is a devine school,
and daily life  is a classroom
Our choise of teachers
depends on what we need to learn.
- Dan Millman -

Skydda inte ditt jag .....

Låt den del av din verklighet
bli synlig
som du gömmer för insyn
som du tror
är tryggheten i ditt liv.
Öppna dina knutna händer
befrukta jorden
med frön av ditt liv.
Vänta tomhänt
att sommaren ska komma
betrakta din trädgård
och bjud in
alla kringströvande människor.
Byt verkligheter med varandra
skydda inte ditt jag
så att du glömmer dig själv
och blir glömd av alla andra.
- Siv Arb -

Vem ... skulle kunna vara bättre DU än DU själv?

Tänk ... så bra att det är just DU som ÄR DU
För vem skulle annars klara av att vara DU åt dig

Nog får man leta noga och vara försedd med ett kraftigt förstoringsglas, för att ha en chans att se och hitta igen, sin inre skönhet och sina starka sidor ..så "mycket enklare" att hittsa igen sina sk. tillkortakommanden

" Tro inte på något bara för att du har hört det.
Tro inte på något bara för att någon sagt det och många upprepat det,
eller bara för att dina lärare och de som är äldre än du säger säger det.
Men när du själv iakttagit och analyserat, 
när du finner att allt stämmer med vad ditt eget förnuft säger -
då ska du acceptera det och leva därefter." - Buddha "