Att sörja och gråta ... är också att leva ... och just NU sörjer och gråter jag...... så många avsked

... för i måndags tog vi farväl av vår ängel Kenzo,
Vår fantastiska mirakelhund.
Otroligare hund har jag aldrig tidigare mött.
Vilken livsvilja och vilken livsglädje och vilken klokskap som rymdes i hans lilla kropp, men nu var tiden inne för honom att ge sig iväg på nya äventyrligheter, dit vi inte längre kan slå följe.
Han spred så mycket kärleksfullt  ljus omkring sig till oss alla, ett ljus som kommer att fortsätta lysa klart, fast hans kropp nu har kämpat färdigt.
 Hoppas och tror att hans bästisar Paqui, King och Placido, tar emot honom med glada och öppna famnar och guidar honom vidare bland universums stjärnrymder. Ett är jag då helt säker på och det är att   vi snart kommer  att få  se den allra klaraste och mest ljusstarka stjärna bland stjärnor att tindra på himlavalvet, och då vet vi, garanterat, att det är Kenzo  som blinkar till oss alla.
Tack käraste Kenzo för att jag fått vara din vän och att du varit min.
Tack för allt du lärt mig om livet, om mig själv, om själens stora kraft och förmåga att övervinna det till synes omöjliga.
Tack för allt du lärt mig om trofasthet, om tillit, om mod och om kärlekens ljus.
Med kärlek din matte Anna-Lena

Jag vill bara va en gammal man - Mikael Wiehe

Åldersnojan breder ut sig, men, vi ÄR inte vår ålder.
Vår ålder avgör på intet vis vem/vad vi är.

Har ibland inte kunnat låta bli att undra:

När okunskapens ridåer ska falla och avslöja sanningen om människan.
Kroppen, den åldras, den skrynklar sig och orkar inte lika mycket som förr, men, vi har en insida OCKSÅ. En insida med en alldeles egen vilja, med egna tankar och egna känslor av alla de slag, som dansar runt i en slags livsdans och när insidan får komma till tals, då håller vi oss unga även fast kroppen skrynklar sig

Har mött så många människor som varit unga på utsidan, men gamla på insidan och tvärtom, gamla på utsidan, men unga på insidan. Vi stirrar oss så totalt blinda på det yttre och verkar inte förstå, att vi är livs levande liv och inga robotar. Allas våra kroppar kommer att åldras hur mycket vi än vägrar erkänna detta faktum och hur mycket vi än kämpar emot, så kommer de inte att hjälpa. Är det månne därför som många äldre, många gånger, behandlas respektlöst. Som om man tycks tycka, att man inte behöver bry sig om att lyssna till/på. Kanske för att vi inte vill bli påminda om att vi själva en dag också kommer att få etiketten "gammal" påklistrad på oss .

Bättre då att blunda och låtsas som det bara händer andra, men inte oss själva.
I ett samhälle behövs ALLA åldrar.  Glöm inte att en gammal människa också har varit ett barn, en tonåring, en ungdom.

Fylld med drömmar och längtan .Viktigt att kunna se bakom/bortom ytan, se att där inne bor det en  livs levande människa med känslor, tankar, upplevelser, erfarenheter och inte ett tomt skal Och när vi ser och känner igen livet bortom ytan, kommer vi inte att kunna låta bli att behandla varandra med respekt. Tror i alla fall jag..

Läste att kända kvinnliga TV journalister och programledare, inte längre är/blir efterfrågade när de passerat de 50. ????? Hur tänker de egentligen, de som anställer människor, det är ju ändå inte ytan som ska göra jobbet. Tänk så mycket erfarenheter och kunskaper många hunnit skaffa sig genom åren, som inte tas tillvara, bara för att tanken tänks. Du är för gammal.! Vem är det som tar sig rätt att avgöra och bestämma.

Du är för gammal för att jobba, för att uppleva livet, för närhet, för sex, för äventyrligheter, för att hålla nyfikenheten vid liv. Livet är viktigt att leva medans det pågår.
Tänk ni alla som sätter människor i åldersfack, jag lovar på heder och samvete att, en dag har åren ilat även för er.

I åratal har vi läst om hur illa bemötta många äldre människor blir, äldre som behöver samhällets hjälp och stöd. Många, många, har slitit oerhört hårt i hela sina liv för att hjälpa till att bygga upp detta vårt samhälle och så blir de inte ens mänskligt bemötta när deras kroppar blivit utslitna.

*Läste i expressen om en tjej... Erica... som protesterade mot behandlingen av de äldre och sa " De är äldre människor och inte maskiner" Som "tack" fick hon sluta sitt arbete ???!!! 
Bravo dig Erica! Världen behöver människor som dig, människor som vågar och vill "ta ton" när de ser att människor far illa. TACK från hjärtat!!

*Vi har alla läst och hört om personal, som gång på gång slagit larm om katastrofala arbetsvillkor, men det vanligaste svaret har blivit ... Pengarna räcker inte till. Pengarna räcker inte till!! så vi måste spara på de gamla. (sjukvården, barnomsorgen... osv)
 Vaaa!! Hör ni så dumt. I en familj får man prioritera, då pengarna inte räcker till allt man vill, och första prioritet har så klart människorna i familjen, de går alltid först.

Människan har upptäckt, uppfunnit, skapat oerhört många viktiga saker. Teknikuppfinningarna har bara rasslat fram. Nu tror jag att det är dags/hög tid att upptäcka själva människan, att "gå på upptäcktsfärd" in-ut-i människan. Vad/vem är hon, egentligen. Det är verkligen hög tid för människan att bli uppfunnen, upptäckt, sedd och känd. Människan behöver sättas i fokus, för säg; Hur skulle vårt samhälle, vår värld se ut utan människor. Det är ju människorna

som besitter den kreativa förmågan, att tänka, känna, handla, och uppfinna. Och det är människorna som är ett samhälles stora rikedom och kraft.

Tänk en sådan uppfinning som mobilen, den är fantastisk, bara på ett litet ögonblick kan man nå människor överallt i världen. Men då det gäller människan själv, hennes liv och leverne, där går vi bet.

För säg: 
Hur kan det komma sig, att människan fortfarande krigar, förintar och förstör, så som hon alltid gjort
Hur kan det komma sig att allt för många av våra äldre (och ungdomar, sjuka, barn) inte möts av respektfullt lyssnande, inte möts av mänsklig omsorg och värme?
Hur kan de styrande styra, utan att ta reda på hur verkligheten ser ut för oändligt många människor?
Hur kan de låta bli att göra något åt den verklighet som många lever i, fast de blivit informerade om och om igen.
Brist på pengar, säger ni. I detta vårt samhälle vördas pengar, makt, saker, ära, de har första prioritet, värderas högst. I stället borde det vara själva livet som vördas och värderas högst.

Du min kära kropp och trofastaste kompis. Dig ger jag rätt att åldras på ditt eget sätt och i din egen takt. Ger dig rätt att leva fullt ut efter dina förutsättningar. Japp!!

Just as You Are. ~ A sweet, relaxing Songdrops song by Bryant Oden

Att lära sig att laga mat, lära sig ett nytt språk, lära sig att köra bil ........
kan vara nog så knepigt ... men..... det är absolut "ingenting" mot för att lära sig att man är bra som man är, att man inte behöver kämpa halvt ihjäl sig för att bli, se ut som någon/något annan för att duga, för att kunna unna sig att älska också sig själv och kunna ta emot kärlek från andra.
" Just as you are" .... släpp taget och våga ta emot dig själv så som du är.... just nu.

Hurra! Hurra! Grattis på din dag

Grattis! Grattis sonen!
Hurra! Hurra!! På din dag. 

Minns precis som igår, dagen då du kom med flyget och jag rusade ut på landningsbanan och personalen försökte stoppa mig och sa att det var förbjudet att vistas där. "Förstår ni inte!" svarade jag glädjestrålande,  medan jag fortsatte springa  fort, så fort. "Jag ska ju möta min son." Då, log dom.
När jag äntligen, fick se dig , så log du så stort, när du såg mig, din blivande mamma, för första gången., nästan som om du kände igen mig. Vilken ofattbar lycka ... Du, vår son, hade äntligen kommit hem och jag hade äntligen blivit mamma.
Så stort.... så magiskt.

I fyra låååånga år väntade och längtade vi efter dig.
Du växte inte i min mage, men i mitt hjärta bar jag dig.

Massor med Grattiskramar

Paddling mot pärleporten ;)

Kära Glädje ... säg vad gjorde vi utan dig... ett är då helt säkert ... att nog blev livet betydligt glädjefattigare att leva utan din närvaro

En liten flicka frågade mig för ett tag sedan varför jag skrattade som jag gjorde, så drog hon ihop ansiktet för att försöka förtydliga vad hon menade.
Kunde inte låta bli att först le och avge ett litet skratt, innan jag svarade, för jag visste exakt vad hon menade.
Det är nämligen så, att jag skrattar/leeeer med hela mig, ansiktet blir till en enda radda med leende- skrattrynkor, jag ser nästan. ut som en välanvänd tvättbräda i hela ansiktet, eller varför inte en murkla.
Skulle velat.... fast bara ibland.... lett/skrattat bara med munnen/läpparna, för det ser så vackert ut, och kanske att rynkorna inte blivit riktigt så många, men se det går inte min kropp med på, nähä bevars, det är så att varendaste del av mig, absolut  ska  delta i leendet-glädjen-skratten.
Och nu, när åren ilat, bär mitt ansikte tydliga spår av väldigt många leenden och glada skratt ... också den stilla glädjen som inte syns utanpå finns där, jag går ju inte omkring och ler/storskrattar för jämnan... fast ofta :) blir det.  För som jag skrivit nån gång, så har glädjen varit en mycket trofast kompis och följeslagare, som troget vandrat vid min sida under min livsvandring, en vandring,som emellanåt (för mig som för andra) gått genom de mörka delarna av livet, men som också fört mig  genom de  ljusare vägavsnitten .När ledsenheten och mörkret gått vid min sida, så har glädjen varit där och stöttat och peppat.
Skraj för glädjen är jag inte, livet blir så mycket roligare och lättare att leva av ett leende och ett skratt.

Har skaffat en skrinda och skaklar, som jag tänkt att mina "draghundar" ska få lära sig  att dra.
Blir någon huggormsbiten, är det bara att åka i skrindan, för bära någon av dem är inte att tänka på,särskilt inte när bara jag själv är ute på vandring i skog o mark.

Solskenshälsningar

en meditativ vandring i naturens sanslöst vackra och härligt rogivande konstgalleri ....

 Är inte naturen generös, så säg .... bara njuta och låta sig väl smaka av de mycket vackra och c-vitamin rika hjortronen

 Ängsull ..

 Ljungen blommar för fullt i olika rosalila färger och doftade så härligt av nyslungad honung

 Florina och Rona, vandrade lugnt och meditativt( i alla fall en liten bit), medan andra ....

körde  i lite snabbare tempo ... för Charlie, hon påstod, att hon precis kunde höra hur naturen kallade på henne

Var inte rädd, Susanne Häll *** I kärlekens fotspår följer alltid sanningen med (humlina)****

"Sanningen är den tryggaste platsen i en relation."

( Kathlyn & Gay Hendricks ur boken " Den medvetna kärleken")

"Om man talar sanning har man ett förhållande
Om man inte gör det är man bara intrasslad med varandra."