Blessings on the earth our beautiful blue planet our home in Cosmos. Blessings on all good will every act in candour and love. Blessings on the light in human hearts. May it grow strong embrace the darkness bring peace and reconciliation. - Margareta Melin -
Välsignelse över jorden vår vackra blå planet vårt hem i kosmos.
Välsignelse över all god vilja alla handlingar i uppriktighet och kärlek.
Välsignelse över ljuset i människornas hjärtan. Må det växa sig starkt ta mörkret i famn föda fred och försoning.
Margareta Melin
Önskar er alla ett Gott Nytt
Livs Förnyande och Livs Förändrande ÅR
och ett nytt år i kärlekens tecken.
Kärlek som innebär nytt tänkande som leder till nytt handlande
och en ny omsorg om vårt jordklot
och
allt levande liv
Det som nu sker i vår värld är att
Människobarn dödas på de allra grymmaste sätten
och
djur, växter, .... utplånas
våra vatten och vår luft förgiftas
Vilket påverkar oss alla... för ... vi delar alla boplats ute i universum
Är helt säker på, att då vi tillsammans,
förmår, vågar ... säga ett rungande JAAA
till livet ....
då, kommer vi mer och mer, att tänka och handla på ett helt nytt sätt.
och till slut, lämna det destruktiva tänket och handlandet bakom oss.
Hemligheten till förändring är att fokusera all din energi, inte på att bekämpa det gamla, utan på att bygga det nya. ( SOKRATES) Bra tänkt av "gamle" Sokrates. För visst är det lätt hänt att fastna fast i "forna tiders" smärta och sorger. Tänker: att om jag har en flaska med grumligt vatten och jag fyller på den med friskt och klart vatten, så kommer flaskan till slut att bara innehålla det friska och klara vattnet. Så tänker jag att det fungerar med alla de "gamla grumliga tankarna" Det gäller att fylla på med nya, klara energifyllda tankar, för att livet ska bli/kännas nytt. Undrar, gör jag emellanåt, varför vi är så många människor, som tycker att det känns obekvämt och lite farligt att gilla och uppskatta oss själva. Men hörninini, om vi inte gillar oss själva, blir vi oerhört beroende av att andra gör det... åt oss. Hur försöker/ får vi då andra att gilla oss? Det finns många olika sätt att göra det på. Duktighet, prestations jakt, lydighet,utseendet, fixa till ytan,smart .. ... Det finns många olika sätt, som vi kan svika oss själva på Och ... det finns många olika sätt att söka fel och prata illa om oss själva.(och därmed också andra) Jag säger bara ... vi förtjänar inte skitsnacket...vi förtjänar inte den ständiga kampen att söka bekräftelse på att vi duger. Och säg, hur ska vi få kraft att gilla oss själva, om vi ständigt bombarderar/hjärntvättar oss med att vi inte duger som de vi är. Inte heller hjälper det, hur mycket vi än kämpar och ligger i, då domen mot oss själva är skoningslös och obeveklig Oftast säger vi .... sen ... då vi blivit smalare, rikare,snyggare, fått det där jobbet .... då.... kanske ... vi kan börja gilla oss själva. Har själv förändrats en hel del vad gäller kroppen .... och förhoppningsvis har även att min insida förändrats och förnyats. Inte ser jag ut som någon Marilyn M. eller någon annan, när jag kikar mig i spegeln. Nix, utan den/det jag ser, är en liten åldrande teskedsgumma. Borta är kurvorna och brösten hänger .... men, hon där i spegeln, är lika fullt den jag är, NU. och jag har lärt mig att gilla henne. Om jag lägger ner massor av energi på att försöka bekämpa något som bara är en omöjlighet, mitt utseende, mister jag mycket av min kraft/energi, till att njuta och leva fullt ut, som den jag är. Som nu i juletider, så har jag börjat att mer se till och glädja mig åt vad jag hunnit med,vad jag gjort, än vad som återstår att göra.
Det tankesättet/ förhållningssättet, försöker jag också överföra i mitt levandes liv. Jag accepterar och gillar den kvinna jag är idag. Och jag måste bara säga att det är så härligt att släppa taget om alla "borden" och bara tillåta mig vara, den jag är. Vara den jag väljer att vara ..... Det är det sköna med att "åldras" ..... Ha det världsbäst och ställ upp på din sanning ... på dig själv. Jag älskar livet ... att leva . Vad annat skulle jag välja att älska???
Efter ett skönt sommarlov börjar åter ett nytt skolår, vi
börjar i sjunde klass.
Men … något är inte som förut, något har förändrats, men det
tar en stund innan jag riktigt greppat vad det är. Det är inte så mycket i det
yttre, synbara som förändrats, även fast handlingarna blivit synliga. Det
berättar mer om att det inre tänket förändrats. Tänket som leder till de nya
handlingarna.
Vi har kommit in i tonåren med allt vad det innebär av
könshormoner som flyger fram inom oss.
För de flesta tjejer har nu bysten blivit så pass mycket
större att våra tidigare försök att med tjocktröjornas hjälp dölja vad som hänt, inte längre fungerar.
Bysten syns och kommentarerna duggar tätt.
”Har du satt bullarna på jäsning? Hahaha”
Inte ett dugg kul, tyckte de flesta av oss tjejer.
Men … det är inte bara byst kommentarerna som är nya, nä,
för plötsligt har vi tjejer blivit lovliga villebråd, som det är fritt fram att
jaga och ”ta för sig av”
5-6 Killar (varför så många??) börjar nu dra ner en tjej i
taget, nerför en garagenerfart och ta på deras kroppar och särskilt på brösten,
allt medan tjejerna skriker NEEEEEEJ! NEEEEEEEEj! I högan sky.. Flera vuxna
passerar förbi, utan att reagera och det går då inte att skylla på att de inget
hör, för skriken är mycket höga. Varför? Undrade och undrar jag, ingen vuxen tog
chansen att berätta vad som var på gång i tonårstider. Ingen som passade på att berätta
att ingen har rätt att ta för sig av andras kroppar. Berättade om respektens
viktiga innehåll och mening.
Till slut klarade jag inte av att inget göra, så jag går
fram till killgänget och frågar varför de inte bryr sig om och inte respekterar
att tjejerna skriker NEJ. ”Dom vill ju inte. Hör ni inte det?”
Killarna tittar på varandra och jag bara vet, att de där
orden kommer jag att få ”äta upp” ( och det fick jag)
Två av tjejerna har stannat kvar,medan jag pratar med killarna, jag kikar åt deras håll
och ser HAT, i deras ögon. Dom var förbannade på mig för att jag lagt mig i.
Går fram till den ena och frågar varför hon var så arg på mig, tyckte hon inte
att jag skulle ha blandat mig i?
Då, svarar hon lite generat ” Jag kände mig så utvald!!?
”Men …. Varför skrek du då nej? Menade du det inte?”
undrade jag
"Hur ska då killarna veta att du säger NEJ, men menar JA."
Den här händelsen satte djupa spår i mitt inre och fick som
den händelse som skedde i första klass, mig att fundera ,mycket, över detta med
killar och tjejer och över våra könsroller. OCH över orden, JA och NEJ.
Om inte JA och NEJ står för just det, de ger sig ut för att
mena, då blir det knepigt att göra sig förstådd. Om JA ibland kan betyda NEJ
och vice versa, då tvingas vi att gissa och hur lätt är det. Tänker på, att om en tjej "förut", första gången, visade ett ja, fick hon lätt etiketten hora och andra namn klistrade på sig, men aldrig en man. Hur mycket av de gamla "tanketraditionerna" sitter ännu kvar??Undrar jag.
Det är en hel del i livet som inte är vad det synes vara
Det är rejält mycket, som jag har/haft svårt att
förstå. Särskilt det här med relationer och kommunikationer människor emellan. Kan vara/är hur knepigt som helst.
Snövita andra advents kramar (internet anslutningen är fortfarande dålig, så det blir lite snabba "ryck" i blogginläggen. Fråga gärna om något känns oklart)
Ett år som fört med sig många omvälvande händelser i ditt
liv.
Ett år som gett dig många nya tankar, tankar som
efterfrågat nya handlingar.
Inte det lättaste alla gånger, men du har kommit
fram till olika lösningar, som imponerat på mig. Mycket har jag lärt och lär
mig av ditt tänk och av dina val.
