Käraste Laduschka ... Vad vi saknar dig.
Vår underbara kamrat
Du var så intelligent, klok, lojal, självständig ...
Känns fortfarande svårt att prata om dig. Känns så overkligt att du inte längre finns med oss.
Tomrummet du lämnat efter dig är jättestort för oss alla.
Dina musketör-kompisar var helt
vilsna de första två veckorna, efter att du lämnat oss.
De följde mig som snopna och frågande skuggor, hela tiden.
Du var ju en så stor förebild och auktoritet för de flesta i gänget
de litade fullständigt på dig.
Du var helt fantastisk på att helt och fullt, förstå dig på Alberto och hans "leksätt"
*
Du var så livsglad och nyfiken. Allt var du ivrig att prova och kolla upp
så ståtlig och så vacker
vänlig integritet var ditt signum
Du ville utforska livet på alla plan
Med dig pratade man, för du förstod så väl de små gesterna och orden
*
Emellanåt tog du dig tid att busa med gänget, men allra mest, gillade du att undersöka allt och vara överallt
Bästa utkiksplatsen
Klokheten och värmen lyste ur dina ögon
Någon badare var du inte, på sin höjd, nöjde du dig med att doppa en tass i vattnet
Det bästa du visste var skogen, då vi alla gav oss iväg mot nya upplevelser och spännande äventyrligheter
Du ... i ditt rätta element
''
Fast du ofta var upptagen med ditt utforskande, gav du dig ändå tid, till att hålla koll på din flock
Lycklig, så lycklig
Att följa husse på skiddrag, eller joggingturerna,
eller följa mig och några av de andra kompisarna på släd-drag...det tyckte du var kanonroligt
Redo för nya upplevelser ....
*
*
Efter det att morgonkaffet var urdrucket, då visste du vad som väntade. Skogen!!
Fika och annat gott, hade inte högsta prioritet hos dig, det gav du dig sällan tid med.
för du var som alltid upptagen med att utforska något nytt
Emellanåt fick du följa med husse på allehanda fotouppdrag ... helt själv
*
På fotot är Laduschka på väg till veterinären för operation
Vår sista stund tillsammans ... fast det visste inte vi ... var vi inte fullt medvetna om.Vi hoppades innerligt, att det skulle gå att operera bort hennes tumör
Men, den hade spridit sig i hennes vackra kropp..
Hur var det möjligt, att hon, som var så glad och så sprallig och så ivrig att ge sig ut.... kunde ha ett sånt monster i sin kropp? .Det har, för oss, varit mycket svårt att ta in
Det känns fortfarande tungt för mig att skriva om vår älskade Laduschka, utan att tårarna kommer, Men det känns också viktigt för mig att försöka sätta ord på och "tala" om henne.
Hon var en så stor personlighet, med mycket själ i.
Hon hade, som de flesta, i vårt gäng, upplevt en hel del i sitt liv.
Flera av upplevelserna hade varit av det svåra slaget, svårigheter, som säkert gett henne den stora klokhet som hon besatt.
*
10 matskålar har nu krympt till 9. Jag vet, att när sorgen dämpats något,.. kommer allt vi delat tillsammans ta största platsen.Hon gav så mycket till alla hon mötte och ingen/inget kan ta hennes plats, för ingen enda är utbytbar. Hon finns och kommer för alltid att finnas i våra hjärtan
Tack älskade " Ladu" för att du kom in i mitt liv,in i vårt.
Först adopterades du av en annan familj, sen försvann du från hundhemmet och var borta, ensam, ute i "ödemarken" i snö och sträng kyla i 2-3 månader. Osäkra på om du skulle överleva, var vi alla,
men se, det gjorde du ...du livsstarka
Det kändes precis, som om det var absolut meningen att du skulle hitta hem till oss.
*
I fyra år har vi levt samman, har vi delat liv, men det känns som om det var mycket längre.
*
Det är/var ju inte tid vi ska fylla våra liv med
utan med massor av härligt levande liv
och det gjorde vi
alla
tillsammans
Med kärlek från hela din familj
Hoppas! Hoppas, att vi ses i en annan tid
*
