”Om jag vänder blicken och hörseln mot min själ i fast beslutsamhet att lyssna till den, börjar själen tala.
Att lyssna till själen kan bli ett sätt att leva. Det borde det bli. Själen har nämligen ett evighetsperspektiv på livet. När man lyssnar till sin själ och gör sina val utifrån detta, märker man förr eller senare att livet lägger sig i sådana fåror att man mår bra. Då är det inre och det yttre livet i balans. Då lever man sitt eget liv och inte någon annans.
Men att lyssna till själen är inte lätt. Vår omgivning vill oftast att vi ska leva som alla andra: konventionellt. Man ska inte sticka ut eller göra djärva livsval. Att lyssna till själen leder förr eller senare till konflikter med arbetsgivare, make eller maka, någon vän, byråkrater, samhället eller kyrkan. Själen nöjer sig aldrig med det vedertagna bara för att bevara en känsla av trygghet. Själen är redo att avstå från den trygghet man får av att göra som andra förväntar sig. Att lyssna på själen förutsätter därför ett sällsynt mod.
Modet behövs för att motarbeta rädslan. Min egen själ har några gånger ställt mig inför valsituationer av den kalibern att min första reaktion har varit ren och skär fasa. Min skilsmässa, valet att lämna en trygg arbetsplats och beslutet att förverkliga en våghalsig dröm har varit sådana tillfällen. Det är skrämmande att kliva ut i en terräng som saknar stigar. Det är skrämmande att kasta sig ut i en fors där man vet att man kommer att få sina törnar.
En människas liv förändras bara om hon förändrar sitt beteende. Goda föresatser ändrar ingenting men kan i bästa fall utgöra första stadiet på vägen mot förändring. Själen kallar oss alla till ett djupare, modigare, rikare och sannare liv.”
(TOMMY HELLSTEN i boken ”Du är mer än du anar”)