Jag vill bara va en gammal man - Mikael Wiehe

Åldersnojan breder ut sig, men, vi ÄR inte vår ålder.
Vår ålder avgör på intet vis vem/vad vi är.

Har ibland inte kunnat låta bli att undra:

När okunskapens ridåer ska falla och avslöja sanningen om människan.
Kroppen, den åldras, den skrynklar sig och orkar inte lika mycket som förr, men, vi har en insida OCKSÅ. En insida med en alldeles egen vilja, med egna tankar och egna känslor av alla de slag, som dansar runt i en slags livsdans och när insidan får komma till tals, då håller vi oss unga även fast kroppen skrynklar sig

Har mött så många människor som varit unga på utsidan, men gamla på insidan och tvärtom, gamla på utsidan, men unga på insidan. Vi stirrar oss så totalt blinda på det yttre och verkar inte förstå, att vi är livs levande liv och inga robotar. Allas våra kroppar kommer att åldras hur mycket vi än vägrar erkänna detta faktum och hur mycket vi än kämpar emot, så kommer de inte att hjälpa. Är det månne därför som många äldre, många gånger, behandlas respektlöst. Som om man tycks tycka, att man inte behöver bry sig om att lyssna till/på. Kanske för att vi inte vill bli påminda om att vi själva en dag också kommer att få etiketten "gammal" påklistrad på oss .

Bättre då att blunda och låtsas som det bara händer andra, men inte oss själva.
I ett samhälle behövs ALLA åldrar.  Glöm inte att en gammal människa också har varit ett barn, en tonåring, en ungdom.

Fylld med drömmar och längtan .Viktigt att kunna se bakom/bortom ytan, se att där inne bor det en  livs levande människa med känslor, tankar, upplevelser, erfarenheter och inte ett tomt skal Och när vi ser och känner igen livet bortom ytan, kommer vi inte att kunna låta bli att behandla varandra med respekt. Tror i alla fall jag..

Läste att kända kvinnliga TV journalister och programledare, inte längre är/blir efterfrågade när de passerat de 50. ????? Hur tänker de egentligen, de som anställer människor, det är ju ändå inte ytan som ska göra jobbet. Tänk så mycket erfarenheter och kunskaper många hunnit skaffa sig genom åren, som inte tas tillvara, bara för att tanken tänks. Du är för gammal.! Vem är det som tar sig rätt att avgöra och bestämma.

Du är för gammal för att jobba, för att uppleva livet, för närhet, för sex, för äventyrligheter, för att hålla nyfikenheten vid liv. Livet är viktigt att leva medans det pågår.
Tänk ni alla som sätter människor i åldersfack, jag lovar på heder och samvete att, en dag har åren ilat även för er.

I åratal har vi läst om hur illa bemötta många äldre människor blir, äldre som behöver samhällets hjälp och stöd. Många, många, har slitit oerhört hårt i hela sina liv för att hjälpa till att bygga upp detta vårt samhälle och så blir de inte ens mänskligt bemötta när deras kroppar blivit utslitna.

*Läste i expressen om en tjej... Erica... som protesterade mot behandlingen av de äldre och sa " De är äldre människor och inte maskiner" Som "tack" fick hon sluta sitt arbete ???!!! 
Bravo dig Erica! Världen behöver människor som dig, människor som vågar och vill "ta ton" när de ser att människor far illa. TACK från hjärtat!!

*Vi har alla läst och hört om personal, som gång på gång slagit larm om katastrofala arbetsvillkor, men det vanligaste svaret har blivit ... Pengarna räcker inte till. Pengarna räcker inte till!! så vi måste spara på de gamla. (sjukvården, barnomsorgen... osv)
 Vaaa!! Hör ni så dumt. I en familj får man prioritera, då pengarna inte räcker till allt man vill, och första prioritet har så klart människorna i familjen, de går alltid först.

Människan har upptäckt, uppfunnit, skapat oerhört många viktiga saker. Teknikuppfinningarna har bara rasslat fram. Nu tror jag att det är dags/hög tid att upptäcka själva människan, att "gå på upptäcktsfärd" in-ut-i människan. Vad/vem är hon, egentligen. Det är verkligen hög tid för människan att bli uppfunnen, upptäckt, sedd och känd. Människan behöver sättas i fokus, för säg; Hur skulle vårt samhälle, vår värld se ut utan människor. Det är ju människorna

som besitter den kreativa förmågan, att tänka, känna, handla, och uppfinna. Och det är människorna som är ett samhälles stora rikedom och kraft.

Tänk en sådan uppfinning som mobilen, den är fantastisk, bara på ett litet ögonblick kan man nå människor överallt i världen. Men då det gäller människan själv, hennes liv och leverne, där går vi bet.

För säg: 
Hur kan det komma sig, att människan fortfarande krigar, förintar och förstör, så som hon alltid gjort
Hur kan det komma sig att allt för många av våra äldre (och ungdomar, sjuka, barn) inte möts av respektfullt lyssnande, inte möts av mänsklig omsorg och värme?
Hur kan de styrande styra, utan att ta reda på hur verkligheten ser ut för oändligt många människor?
Hur kan de låta bli att göra något åt den verklighet som många lever i, fast de blivit informerade om och om igen.
Brist på pengar, säger ni. I detta vårt samhälle vördas pengar, makt, saker, ära, de har första prioritet, värderas högst. I stället borde det vara själva livet som vördas och värderas högst.

Du min kära kropp och trofastaste kompis. Dig ger jag rätt att åldras på ditt eget sätt och i din egen takt. Ger dig rätt att leva fullt ut efter dina förutsättningar. Japp!!