Nu sjuder naturen verkligen av liv och glädjesång. Som om livet vaknat till liv ... igen

Tre  sidensvansar ..

 Gråspetten och hacke hackspett på välkommet besök. (bilderna tagna genom fönstret)

Sidensvansar + domherre + gulsparv.


Nu sjuder naturen verkligen av livslust.Kärleksarior sjungs så det står härliga till
Ett talgoxe-par och ett blåmespar, bevakar båda paren samma holk

Sommarvärmen är på besök och boostar oss med extra energi
Det känns verkligen så gudagott att leva.
Önskar er alla en sommar doftande och frihetskännande helg.
Passa på och njut, allt vad ni bara förmår, för på söndag lär det visst bli hård blåst, i alla fall här uppe

Att ta tillvara livet i varje nu, hur det än må visa sig ... det är vårt musketör-gäng mycket skickliga på

Kan man inte vara ute, ja, men, då får det bli inomhus aktiviteter. Här sitter det inte fast.

Livsglädje som bara måste uuuut.

Happy vår alltid så "happy" kille

  Nika, är den som får ta emot Charlies alla pussar och kramar, nu när Harry inte längre är här

Paraboler till öron, de kan vara väldigt bra att ha..

När det finns snö, då är det snö som gäller, regnar det, ja men då är det regnet som gäller och som ska upplevas från alla håll och kanter. ..SÅ, vill jag också lära mig att leva livet.

Hurraaaaa! Jag har blivit mormor

Kullerbytta glädje. Hurraaaa! Jippiiiiiii!
Jag har blivit MORMOR till två pojkar.
Världen har plötsligt förändrats och utvidgats.
Miraklernas mirakel har äntligen skett.

100 år ... skulle du fyllt idag den 5 mars. En himla många inspirerande fotspår ha du lämnat ..

Du. .busglada och varmt humoristiska mor…

( Detta skrev jag till mors 90-årsdag, lite ändringar har jag gjort.Hon var 92 år då hon lämnade sin kropp)

Nu i mars månad, närmare bestämt den 5 skulle min mor Valda ha fyllt 100 år.

Hon var en mycket inspirerande kvinna.

Hon hade ett hjärta som inte alltid fungerade som ett hjärta skulle.

Ibland kunde det rusa fram i ”rallyfart”.

Då, brukade hon ställa sig lite framåtböjd och andas så lugnt som hon bara förmådde.

 För att när hjärtat lugnat ner sig, Sträcka på sig och glatt och lite överraskad utbrista.

 ”Nähä, jag dog inte den här gången heller!!”

 

Läkare hade velat operera och medicinera hennes hjärta, men nää, det tyckte hon var onödigt. 

Mer än en läkare har frustrerat utropat

”Ja men det är ju jag som är experten”

 För att sedan prata med oss anhöriga om sin frustration.

”Det som är så frustrerande, är att hon verkar ha rätt. Hon lever ju!”

 

Då läkarna ville skriva ut en viss medicin, sa hon

”Nej ser du, den medicinen skrev du ut för två år sedan och den hade sina biverkningar på mig”,

 Så rabblade hon upp alla biverkningar som stod i Fass.

 

Vi yngre kom lätt till korta då det gällde att minnas

Hon hade ett otroligt skärpt minne och sinne.

 

 

Rolig, härlig och busig var hon också. En dag skulle hon skoja – kanske för att impa lite på ett av barnbarnen.

 Hon skulle sparka iväg en stor rund snöklump som låg på trottoaren

Så hon tog i ”för kung och fosterland” För långt skulle den

Det var bara det, att isklumpen var FASTFRUSEN!!!!!.

 

Idrott var ett av hennes stora intressen

Var det t.ex. skidåkning på Tv visste vi alla, 

att då var det inte  någon som helst ide att ringa henne.

Något hon verkligen älskade …

Ja, man kan nästan säga, att det var hennes livselixir

var att vistas i skogen och vid havet.

Saligheternas saligheter när hon fick känna solens ljus och värme,

omsluta sig både till kropp och själ och att  känna marken under sina nakna fötter.

Då var hon riktigt, riktigt lycklig .

 

Sin egen morgongympa missade hon aldrig.

 

Denna, min mamma, var så ung i sinnet, humoristisk, smart

och lagade utsökt god mat

Hon hade ett mycket öppet och vaket sinne för allt som skedde i hennes närhet,

 såväl det som hände ute i världen.

Ordet gammal, var inget vi förknippade med henne.

Hon var/är tidlös.

 

Hon var i mycket en förebild för alla hon mötte,.

 Just genom sitt sätt att vara och leva.

På sjukhuset hade de nog aldrig tidigare mött någon som henne och inte vi heller

 

I samma takt som hjärtat rusade, rusade hennes livslust. 

Lusten till livet, att leva var så mycket starkare än dödens ibland hårdhänta knackningar.

Men till slut, på alla hjärtans dag, öppnade hon dörren på vid gavel

Redo att ge sig iväg på sin stora resa.

Nu du mor-san. Nu, kan du dansa allt vad du kan i dina röda ”prinsesskor” De som du inte fick på dig på grund av de där förbaskade fotknölarna.

Älskar dig  i evigheternas evighet.. Din dotter Anna-lena

                                                  

På kärlekens lätta och färgglada vingar sänder jag dig ett stort varmt tack för din stund på jorden

och. för att du i handling visat oss alla omkring dig, på andra värden i livet.

Visat oss på själens kraft och. styrka och på, att man aldrig någonsin

 blir för gammal att leka, skratta och att  le-va.

Tandvärk i själen ...

Självklart går du till tandläkaren när du har tandvärk, för du står bara inte ut med smärtan.

Men, då själen signalerar "tandvärks- smärta" då, är det inte lika självklart att säga:" jag har så ont i själen."
Då är det inte så lätt att veta ... var det gör så förbaskat ont ... och varför.
Varför det känns så ont, så smärtsamt,så deppigt och så sorgset.
Som om livet har mist sitt innehåll och mening,
Känns bara som ett enda mörker råder, inte en endaste ljusglimt i sikte.

Och vem ska du då vända dig till och hur ska du kunna förklara hur det känns.
Vi har helt enkelt inte fått lära oss att lyssna och ta vår insida på allvar
Den syns ju inte ... utanpå.

Känslor de känns.
Det är känslornas jobb att ge sig till känna, men alldeles för ofta tigs de ihjäl, tillåts inte ens att komma till yttryck.
Känslor de kan kännas GLADA, RÄDDA och ÅNGESTFULLA och allt däremellan.
Om vårt inre ses som en inre, förbjuden zon, något vi inte ens får låtsas om att den existerar,
är det då så underligt att människan mår dåligt på olika sätt.
(Det är inte hjärnans uppgift att känna känslor)

Känslor och tankar, är inte bara tankar och känslor. De är proppfulla med kraftfull  energi. Och ju mer vi håller igen, desto mer energi samlar vi på oss.För att vi till slut "tjongar" in i den så berömda väggen. Springa ifrån oss själva, det går inte hur länge som helst)
   

Den som känt hatet rusa runt inom sig, vet hur enormt starkt och kraftfullt hatet kan kännas.
Och den som känt förälskelsens ljuva stämma inom sig, vet också den, hur stark och kraftfullt förälskelse kan kännas.
 Känslor är enormt viktiga att lära oss att lyssna till och att lära känna, för de signalerar
hur vi mår, hur vi behandlar oss själva och tillåter andra att behandla oss,
Känslornas jobb är att visa oss på, när vi sviker oss själva ... sviker själva livet inom.
Visar oss, när våra NEJ till livet är betydligt fler än JA...

Hur ska vi kunna må annat än risigt, om vi försöker allt vad vi kan att förneka, förbanna och försöka förinta vår så livsviktiga insida.
Vårt intellekt har vi tränat upp. Fantastiskt vad de tekniska uppfinningar rusat fram, vad vetenskapen
kommit fram till i sin forskning och också.sjukvården ....
Men, människans insida den har verkligen kommit på efterkälke.
Inte är det intellektet som upplever skönheten i livet, som känner känslor ....
Utan insida ... är vi delade ... inte något helt.

..............................................
Idag har jag ett gäng som diggar matte lite extra och därför tycker att vi ska kramas mer. Trots de många avbrotten, så lägger jag ut min text, fast den inte är riktigt redo,. ger mig själv rätt att vara "halvfärdig"
....................................
" SVÄRDFISK:
Dina känslor är en tillgång. Min gåva till dig är att dina känslor är din styrka."
(ur Djurens språk.av Solöga)

Kaffe är kaffe, men är vi så säkra på att kaffet smakar likadant för alla oss kaffedrickare?

Kaffe är kaffe
Men är det nu helt säkert att kaffet smakar precis likadant, för alla oss kaffedrickare?
När Mats och jag själv, sitter och njuter och "slurpar" i oss morgonkaffet, tror vi båda att kaffet smakar likadant för oss båda, men hur vet vi det?.
Nä, det kan vi inte vara säkra på, för jag har aldrig varit Mats och Mats har aldrig varit mig. Säkert har vi inte ens samma uppsättning "smakceller/smaklökar"
Så tänker jag med livet också; att livet kanske inte alls "smakar" på samma sätt för oss alla, fast, vi ofta kan tro det.
Inte undra på om missförstånden radar upp sig, när vi tror och tar för givet, att "livet" smakar och ser ut"  exakt på samma sätt för oss alla..
Inte mycket går egentligen att ta för givet. Men,. då kommer det lite "kusliga in" Nämligen nödvändigheten av att förmedla och stå upp för den man är. Förmedla till andra, hur och vad man tänker och känner.Och det är ju trots allt lite "kusligt"... som att lämna ut sig och stå helt utan"skyddskläder" Huuu!



" Människor förändras, men glömmer att tala om det för varandra"