... för i måndags tog vi farväl av vår ängel Kenzo,
Vår fantastiska mirakelhund.
Otroligare hund har jag aldrig tidigare mött.
Vilken livsvilja och vilken livsglädje och vilken klokskap som rymdes i hans lilla kropp, men nu var tiden inne för honom att ge sig iväg på nya äventyrligheter, dit vi inte längre kan slå följe.
Han spred så mycket kärleksfullt ljus omkring sig till oss alla, ett ljus som kommer att fortsätta lysa klart, fast hans kropp nu har kämpat färdigt.
Hoppas och tror att hans bästisar Paqui, King och Placido, tar emot honom med glada och öppna famnar och guidar honom vidare bland universums stjärnrymder. Ett är jag då helt säker på och det är att vi snart kommer att få se den allra klaraste och mest ljusstarka stjärna bland stjärnor att tindra på himlavalvet, och då vet vi, garanterat, att det är Kenzo som blinkar till oss alla.
Tack käraste Kenzo för att jag fått vara din vän och att du varit min.
Tack för allt du lärt mig om livet, om mig själv, om själens stora kraft och förmåga att övervinna det till synes omöjliga.
Tack för allt du lärt mig om trofasthet, om tillit, om mod och om kärlekens ljus.
Med kärlek din matte Anna-Lena
Vad tråkigt att läsa att Kenzo "gått över regnbågsbron", lilla kämpevännen. ♥
SvaraRaderaVarma trösterika kramar till dig.
Älskade lilla Kenzo!! ♥ Jag tänker på er där hemma!! KRAM!!
SvaraRaderaGoooomorgon Tanja o Mikaela!
SvaraRaderaJa, en otrolig kämpe var han, vår lille Kenzo.
Men,vänder jag på sorgen, finns där också känslor av förundran.....Tänk... han fick tre extra sommrar att skutta runt med oss alla. Så han njöt av friheten, av att återigen kunna hänga med ut.
Sorgen och en liten svårighet att helt släppa taget, har för mig, haft att göra med, att vi fick kämpa så pass hårt tillsammans, Kenzo och jag, under en ganska lång tid och då kom vi varandra extra nära. Han förstod vad jag sa och jag förstod honom. Han kunde titta länge på mig med sin varma och speciella blick, en blick som tog rejält tag i mig.
Att släppa taget, är en process, som får ta den tid som behövs, samtidigt, som livet ivrigt pockar på min uppmärksamhet och också 9 musketörer, som har rätt till min fulla uppmärksamhet.
Vi skrattar, busar, vandrar ut-iiiii naturen, badar... ja, vi lever allt vad vi bara kan, fast emellanåt, då och då, kommer saknaden och knackar på, då gråter jag gråten som vill ut, sen går vi vidare iiii livet.
Norrländska kraftkramar till er båda