.jpg)
Jag samlar på magiska ögonblick
ibland är de så pyttesmå
så ingen annan kan få syn på dem mer än jag själv
och ibland är de stora, så stora, de där magiska ögonblicken
Ladushka,
hon är ett av mina stora magiska ögonblick
för evigt inristad i min själs skattkammare
Så här började det
"Råkade"
av en slump komma in på www.hundsamarit.se
och ... där var hon, vår Ladushka
Visst är det lite märkligt att man kan ”falla pladask”
för en hund som man aldrig har träffat och varför just hon, bland så många andra som var i stort behov av ett alldeles eget hem.
Bokade inte henne på en gång
först ville jag tänka igenom allt noga, så noga
Skulle hon passa in i flocken?
Skulle flocken passa henne?
Skulle vi tvåbenta kunna ge henne det hon behövde?
Ja ni, det var många tankar som skuttade omkring i min hjärna
Efter två veckor hade jag tänkt klart
och går in på hemsidan (för säkert hundrade gången)
då står det med illande röda bokstäver …. ADOPTERAD
och det var hon, adopterad i någon månad
Under tiden som hon var adopterad,
kunde jag bara inte låta bli att då och då, kika in på hundsamarits hemsida
märkligt säker på, att hon en dag skulle dyka upp igen
och så en dag
VAR HON DÄR ... igen
Efter samtal med Valeria fick jag klartecken, att vi fick adoptera henne
Men se, så enkelt skulle det inte gå,
för efter ytterliggare ett samtal med Valeria på hundsamarit
fick jag veta att Ladushka hade smitit från hägnet
Något hade skrämt henne
För att göra en lång historia lite kortare
så var Ladushka borta i säkert 3 månader
helt ensam ute i ödemarken i sträng kyla
Ingen av oss trodde väl att hon skulle överleva i
kylan och troligtvis minimalt med mat
Efter att hon varit borta i ca 2 månader drömde jag en dröm,
Drömde att Ladushka befann sig långt inne i skogen, efter en skogsväg, vid en ödegård
som ändå inte var helt öde på något sätt
och att hon skulle komma tillbaka/hittas, den dagen då det skulle snöa mycket rikligt, stora lite märkliga snöflingor, skulle sakta och stilla dala ner från himlavalvet.
Sååå ... En dag i februari, står jag och pratar med en av mina systrar i telefonen,
samtidigt som jag låter mina ögon sakta svepa ut genom fönstret
och upptäckte, att ute
vräkte snön ner, stora lite märkliga snöflingor, dalade sakta och stilla ner från himlavalvet
Vilken känsla!!!! Vilken lycka!!!
Säger till min syster
”Nu har de hittat Ladushka”
och, bara någon timme senare ringer Valeria/hundsamarit
och säger att det är bäst att jag sätter mig
för Elena har hittat igen Ladushka !!!!!!!!
Det var en dam som delade ut posten som talade om för Elena
att hon sett Ladushka vid en ödegård dit hon någon enstaka gång delade ut post
På kvällen/natten i den stränga kylan gav sig så Elena ut med bil, för att leta,
men ingen Ladushka i sikte
Hon fick då veta av post damen. att hon skulle ha kört ännu längre in
efter skogsvägen och över en backe (precis så som min dröm berättade)
och just där var hon vid min dröms ödegård, i en hundkoja
Totalt överlycklig över att höra Elena ropa hennes namn.
Sedan den 9 februari, bor hon här, hos oss
Vår kloka, glada, intelligenta och myyyycket efterlängtade tjej …. Ladushka
Mitt stora magiska ögonblick
.jpg)
Vilken otrolig berättelse, om din dröm, lite synsk är du allt.;) Tänk att hon nu är hos er efter allt, där hon är menad att vara. Så vacker hon är. :) Lite gåshud här....
SvaraRaderaJag hade aldrig ens vågat tänka att drömmen om hund skulle bli sann, men plötsligt var det som om hela universum talade hund till mig på olika sätt. En hund från min barndom som är död sedan länge började dyka upp i mina drömmar på olika sätt, kändes som om det var ett budskap där. En sköterska på sjukhuset som varje gång vi träffades frågade hur det var med hunden. Jag svarade varje gång att jag inte har någon hund medan hon blev lika förvånad varenda gång. Till sist kom en liten valp till mig i en meditation och där och då började jag på allvar efterforska om detta skulle kunna bli en möjlighet.
Ha nu en underbar dag med fina Ladushka, ja och de andra också förstås. :) Kram!
Ja du, det känns som om det var meningen att hon skulle bo med oss.
SvaraRaderaNä, inte är jag synsk av mig, men jag har mer och mer lärt mig lyssna till den finstämda rösten inom.
Det finns så mycket mer i livet än vi kan greppa, det är så lätt att bara vifta bort, tysta ner vår inre röst,
för vi har så mycket annat för oss... vi har så bråttom, rusar i raketfart fram på livets "motorvägar" rädda för att bli upphunna av vår längtan, våra känslor … oss själva ...
Jag har en tid, sprungit fort så fort, ville hinna med allt, jag pratade fort, åt fort ... en dag vände jag mig om och gav mig tid att ställde en fråga till mig själv... varför i all sin dar jag levde som om jag hade eld i baken och vad det var jag försökte slippa att känna, göra, vara .. :)
Hur lär man sig, hur går man till väga för att lära sig att gå avslappnat och lugnt, funderade jag ... jo, jag gjorde så att jag köpte mig ett par känga i en större storlek, då blev det svårare att fortsätta snabbtrippa och stegen jag tog blev nu läääängre, plus att pratet blev långsammare .... emellanåt .... Märkligt egentligen, att det för många av oss, kan kännas så farligt och skrämmande att lyssna, verkligen lyssna till vår egen inre röst, när den bara försöker förklara och berätta hur det känns , berätta om vår starka längtan... oss själva.
Din längtan efter en hund har, som jag förstått, länge varit stark, men kanske du under en tid , inte gav dig själv rätt att tro på möjligheten ...men då svarade livet dig på olika sätt och nu går du i väntans valp tider.
Livet är proppfullt med möjligheter bara vi vågar öppna upp våra inre stängda och hårt reglade "rädslofönster" rädlan,som bara vill få oss att tro, att det mesta i livet är O-möjligt, i alla fall för oss själva. Tur att du vågade öppna och se hund-möjligheten
Mån-dagar är gängets och min vilodag. På helgerna är vi ute på långturer, därför har jag lagt in måndag som en "görasålitesommöjligtdag" Det behöver både gänget och jag själv. En dag som gjord för eftertankar, nya planer ...osv
Mysvarma kramelikramar
Känner att jag liksom håller andan när jag läser och blir så själaglad när jag kommer till slutet som är en början. Underbart att läsa och se bilden.
SvaraRaderaDitt hjärta är så stort och varmt.
Kram Maggan livsglimtar
Varmt Hej Maggan!
SvaraRaderaJa, det var en anspänningens tid, många hit och dit känslor sprang runt i min kropp.
Litade inte heller fullt ut på min dröm, tänkte att den kanske bara speglade min starka längtan ...
Ladushka hör verkligen hit till oss, hon har från dag ett läst av mitt kroppsspråk och min rösts olika tonlägen, som om hon redan kände mig. Hon vet precis vad jag menar och vill, ofta, innan jag ens har uttalat orden.
Ha det gott Kraaamar