Liv och död ...

En bofink flög i panik rakt in i ett av våra fönster ..

Den låg på uteplatsen och hade landat i en hund fottölj och krampade rejält. Jag tog in den och lade den i en korg, som jag täckte med en hand-duk, ifall den skulle vakna till liv, och ställde den sen i ett mörkt rum

Ge upp om bofinkens liv, hade jag ingen tanke på. När jag efter ca två timmar lyfte på hand-duken, så hade den "guskelov" piggnat till. Väntade, för säkerhets skull en timme till med att släppa ut den i frihet, för smällen var rejäl.
Att den pangade in i rutan tror jag berodde på att den flytt i panik, för att undkomma sparvhöken.
Har sett den i flera dagar "smyga omkring"
Vi har dukat upp för våra efterlängtade sommargäster, en del kommer långväga ifrån, men samtidigt, sett ur sparvhökens perspektiv, så ser det väldigt uppdukat ut med fåglar, för honom/henne. Bara att förse sig.
Där hamnar jag i en konflikt, känslorna säger ett, intellektet säger något helt annat.
Känslorna de säger: " Varför måste sparvhöken ta av "mina" fåglar... just här.. "
Liv och död utspelar sig mitt framför mina ögon. Känns grymt och jag blir lite arg ... tills intellektet  börjar tala.
" Ja-ha-ja, har du glömt att människan också dödar, fast det dödande sker på undanskymd plats.Är det ena ok, men inte det andra? Hycklare där! "

Här på grenen satt den en stund, för att sen flyga iväg, till friheten. Lärdom: ge aldrig upp om livet.



Vid våra uppdukade fågelbord, ser vi,
Bergfinkar, bofinkar, koltrastar, ringduvor, gulsparvar, grönfinkar, blåmesar, talgoxar, nötväcka, hackspettar, nötskrikor, domherrar,skator, kajor, "min" kråka, ...... Inte är det lätt för sparvhöken att låta bli att ta för sig... Där jag ser vackra fåglar, ser den  mumsiga köttbitar.