lördag 21 januari 2017

I've Been This Way Before, Neil Diamond .... ... Ännu ett svårt avsked ... NADIA



Nadia, käraste underbara kompis ... 
Du har nu gett dig iväg på ännu en resa, en resa som vi inte kan följa med dig på. 
Du berättade, tydligt, för mig under en vecka att det började närma sig att ta farväl.
Att det var dags för dig att ge dig iväg. 
Jag förstod, men värjde mig. Ville inte, orkade inte ta in det du "sa" om att det var dags.

"Inte nu!! Stanna ett tag till! "
Men, du var ihärdig. 
Under den veckan lärde jag mig att respektera din vilja, 
även fast din vilja innebar sorg och smärta för mig
att sakta men säkert släppa taget om dig. 
att orka ta ett sorgset farväl
att orka tacka dig för alla fantastiska år vi delat
och att orka tacka dig för alla roliga äventyr vi upplevt 
och särskilt ... 
tacka dig för den stora livsglädje som du utstrålat, 
och som inget/ingen kunde rubba och som vi alla, som mötte dig, fick vila i.
Du har lämnat så många ljusa fotspår efter dig, så mycket glädje,ömsinthet,
men den största gåvan du förmedlade var; ..
att livet, att leva, är det viktigaste av allt.
Vi saknar dig, mycket. 

Men, det är ju så, att allt får plats i det stora, vidsträckta livet....
sorg-glädje. liv-död, ljus-mörker .
Allt får finnas och ta sin behövliga tid.
Och nu är det sorgens tur att säga sitt, ta den tid som den behöver. 

Vi kommer att följa din livsfilosofi; ....
spara inte på livet till en annan dag ...LEV NU.

 




Här är du, tillsammans med Placido, Harry,Kenzo, som rest före dig.
(och alla andra musketörer är ännu kvar),
 Hoppas innerligt att de mötte och gladdes över att få träffa dig igen. Du var/är så älskad.







Din livsglädje var så stor och stark och mycket smittsam. Du var bara så innerligt lycklig över att finnas till. 

Tack käraste mysfia, för att du kom in i mitt/vårt liv.
Vet ju att
sakna och sörja en älskad vän, hör till, 
vet också, att livs-glädjen snart kommer att knacka på igen
för den är ditt arv till oss alla.
På ett eller annat sätt, kommer vi att mötas igen
det är jag helt säker på

 Florina, hon grät/ylade första natten, i saknad efter dig.
Och Happy, han har bitit sönder några saker, vilket han aldrig gjort.
Han var så fäst vid dig, la sig alltid bredvid dig
Du fattas oss alla

..............................................................................................................................

Nadia kommer ifrån Rumänien.
Där utanför hundhägnet hittades hon en dag, rädd och utsvulten i en tygsäck.
Nadia hade det mycket svårt i hägnet, då de andra hundarna utsåg henne till hackkyckling och där alla gav sig på henne.Så det var bråttom att hon kom därifrån, ingen ska behöva leva så.
Jag var inne på Hundhjälpens sida ... http://www.hundhjalpen.se .. som jag då och då besökte, och såg deras vädjan för Nadia. Behövde ingen betänketid, för naturligtvis skulle hon därifrån. Vilket vi aldrig någonsin ångrat. Vilken tjej, så glad, så go....och så klok.
Hon accepterades direkt av flocken, de kände hennes stora snällhet, att hon inte var något hot.
Och Nadia kände direkt tillit till vårt gäng.


2 kommentarer:

  1. Finaste Nadia alltså. Kommer alltid vara saknad. Stor kram till er där hemma!!

    SvaraRadera
  2. Isch... detta att ta avsked och släppa taget är väldigt tufft. Helst ville jag bara "hålla fast" henne, i alla fall ett tag till, men hon var så tydlig med att det var dags,vilket gjorde det lite lättare att "låta henne gå"
    Sakna henne kommer jag att göra länge. Hundarnas matskålar de minskar i antal, sakta men säkert. Nu är det bara 7 st kvar, av elva. Och Kenia och Charlie de blir 15 år !!!? Och Florina, hon har fyllt 14. Jisses, säger jag då bara, vad tiden har bråttom.
    Kramar till dig

    SvaraRadera