En morgon när jag var ute med gänget, mötte vi en ensam myra på stigen.
Att hälsa godmorgon, till de jag möter, är en självklarhet, så även till en liten myra.
Så jag satte mig på huk och "skickade ner mitt lillfinger" till myran,och sa "Hej du myra.Var har du alla dina kompisar?"
Vet ni vad myran då gjorde? Jo, den ställde sig på bakbenen och intog en boxarställning och började vifta med frambenen. Den tänkte utmana mig, en människa!!?
Vet ni, då tänkte jag på alla de gånger jag har försökt utmana livet på en "boxningsmatch" Säker på att jag själv emellanåt skulle ta hem segern.
Haha! Livet som med en enda liten blåst skulle kunna blåsa iväg mig,precis så som jag skulle ha kunnat gjort med myran.
I naturen lär man sig ÖDMJUKHET inför sin egen litenhet, särskilt då man ibland törs se, verkligen se, livets storhet.
Att hälsa godmorgon, till de jag möter, är en självklarhet, så även till en liten myra.
Så jag satte mig på huk och "skickade ner mitt lillfinger" till myran,och sa "Hej du myra.Var har du alla dina kompisar?"
Vet ni vad myran då gjorde? Jo, den ställde sig på bakbenen och intog en boxarställning och började vifta med frambenen. Den tänkte utmana mig, en människa!!?
Vet ni, då tänkte jag på alla de gånger jag har försökt utmana livet på en "boxningsmatch" Säker på att jag själv emellanåt skulle ta hem segern.
Haha! Livet som med en enda liten blåst skulle kunna blåsa iväg mig,precis så som jag skulle ha kunnat gjort med myran.
I naturen lär man sig ÖDMJUKHET inför sin egen litenhet, särskilt då man ibland törs se, verkligen se, livets storhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar