Egoism ... själviskhet ... vad är det ...

( Taget från ett av mina gamla blogginlägg.När jag läser inlägget, inser jag att jag kommit en bit på väg i den svåra konsten att bättre ta hand om mig själv och att släppa på skuldens tunga packning)

Vi sitter i bastun, ett gäng kvinnor och jag.
Åldern varierar från 20 och upp till 83.
Vi sitter där och svettas ymnigt medan vi ivrigt utbyter tankar och funderingar om allt möjligt som ryms under rubriken ”Livet och Kärleken” 

Platsen är ett hälsohem för flera år sedan.
Jag är där för att försöka få hjälp med att hitta bättre sätt att sköta om min kropp. Kroppen hade sedan en tid, börjat protestera vilt på det ointresse jag hade visat den, alldeles för länge. 
Hade inte velat lyssna det minsta till vad den försökt säga mig.

”Jag mår inte bra!!Hör du inte vad jag säger.??”
Nää..jag hörde inte. Ville inte höra vad den sa.
För hade jag lyssnat hade det inneburit en hel del förändringar i tanke och handling.
Förändringar som hade inneburit paus,vila och äta annan mat.
Utan jag sa. ”Sen! Ska bara. Hinner inte just nuuuuu” 

Hur ofta hörs inte dessa ord.

Inte tid att ta hand om oss själva!? 

Våra kroppar och våra själar!!!! 

Inte tid?! 

När är en bättre tid än JUST NU??!! Egentligen??? 

En av kvinnorna i bastun säger att hon kände sån skuld och så dåligt samvete över att hon kostar.
Hon är på hälsohemmet för att hon inte har kunnat sova på länge. 

Hennes kropp befinner sig på bristningsgränsen, men det inser inte hon..ännu. 

När hälsohems personalen föreslår henne en behandling som kostar, säger hon nej.

För genast dyker den allt för välbekanta känslan av skuld och dåligt samvete upp hos henne.
Skuld och dåligt samvete vid blotta tanken på att HON skulle vara värd så mycket??!!

Nää! Det var ju huset, bilen, mannen och barnen som bättre behövde pengarna.

Då kunde jag inte längre vara tyst, utan säger: 

Det är märkligt hur vi människor värderar saker och ting här i världen. 

Om bilen går sönder, tvekar de flesta av oss inte en sekund att gå till verkstan och betala det pris som krävs.

Men, då det gäller våra kroppar och själar, då har vi en helt annan syn och ett helt annat tänk. Då får det plötsligt inte kosta, varken i tid eller pengar. 

Inte skulle vi komma på tanken att låta bli att tanka bilen med motiveringen att vi inte hinner just nu, för vi har så bråttom att komma fram, bråttom att komma i tid. 

Nä, för då räknade vi fort ut vilka konsekvenser en o-tankad bil skulle föra med sig. 

Men se då det gäller kroppen och själen, då har vi ofta svårt att se och förstå konsekvenserna av de val vi gör eller låter bli att göra(detta har i högsta grad gällt mig)

Till kvinnan som skämdes över att kosta, sa jag:
Att det var hennes ansvar, rättighet och skyldighet att göra allt hon kunde för att ta väl hand om sig. Först och främst för sin egen skull och sen för sina barns skull. 

För tömmer man i sina förråd, blir det tomt och vad har vi då att ge av.
( ...  sa jag kaxigt,jag  som just börjat fatta detta viktiga med att också ta hand om sig själv, att sluta blunda för fakta. ... hahaha)
Eller som flygvärdinnorna säger: " Ta först på dig själv syrgasmasken, innan du hjälper andra.
Eller som moder Teresa, som i början tänkte leva på samma lilla ris-kost, som de hon skulle hjälpa. Hennes vänner sa då, att hon till slut, inte skulle orka hjälpa de behövande.

Det ligger ingen tjusighet i att ställa sig själv åt sidan .
Inget ädelt och osjälviskt i att förbise sina egna behov ”för någon annans skull." 
För tänk om du ska ta hand om andra, men inte dig själv. Vem ska då ta hand om dig,ta hand om din kropp och själ åt dig???

 Om någon brutit benet, inte kan man ta på sig det brutna benet, men man kan bidra praktiskt tills personens ben är läkt.

Många i bastun menade att detta att glömma bort och helt strunta sig själv för andra, är ett typiskt kvinnligt inlärt beteende som sitter djupt inom oss.
De menade att vi kvinnor/tjejer har fått lära oss från tidig ålder att förstå och ställa upp på andra.
Men.. då vi ville försöka förstå och ställa upp på oss själva, fick höra att vi var själviska??!!
Det finns så otroligt många gamla mossiga och uttjänta kunskaps-traditioner som tagits för reella kunskaper och reella sanningar. "Kunskaper och sanningar" som än idag styr oss i vårt vardaglig liv som ju egentligen bara handlat och handlar om dåtidens kunskaper och dåtidens sanningar och personliga tyckanden. Och absolut inte hela sanningen.


Ta som exempel tiden innan kondomernas och p-pillrens tillblivelse.
Då blev kvinnor med barn fast de inte var redo, inte orkade eller ville.
Att bli med barn och vara ogift då, var fy och usch och i värsta fall uteslutning från familj,släkt och samhälle.
Inte var det då så märkligt att det spreds ”kunskaper” om sexualitetens syndighet, omoral, förfall, farligheter osv.
Dessa ”kunskaper” som fördes vidare i generationer.
Som ett slags ” rädslans kondom” och skydd mot oönskade graviditeter och som än i dag präglar vår syn på sexualiteten. (jag har inte glömt religionernas del i det hela)
Det finns många utlärda o-kunskaper som vi följer som vore de sanningar än i dag. 

Ge er inte på er själva. Er egen person. För det är som sagts, så mycket urgamla och urväxta"kunskaper och vetande" som sitter så djupt inprogrammerade i oss och som inte har ett dugg med verkligheten eller med våra personligheter att göra.
Ni minns när sanningen sas vara att jorden var platt.

Kunskaper, tankar och erfarenheter..är som kläder, man växer och sliter ut dom och behöver skaffa nya, som bättre passar i den tid vi lever nu.

                                                     

Vi tror inte på oss själva förrän någon avslöjar att djupt inom oss finns något  värdefullt,  värt  att lyssna på, värdigt vårt förtroende, heligt för vår beröring.   Så snart vi tror på oss själva kan vi ta risken att känna nyfikenhet, förundran, spontan förtjusning eller någonting annat som avslöjar den mänskliga anden.

• E.E.Cummings –