I en gravid kvinnas mage låg två bebisar. Den ena frågade den andra:
- Tror du på liv efter födseln?
- Så klart.
- Så klart.
Något måste det finnas efter födseln.
Vi kanske bara är här för att
förbereda oss på vad som komma skall.
- Dumheter!
- Dumheter!
Det finns inget liv efter födseln. Hur skulle det livet vara?
- Jag vet inte, men jag vet med säkerhet att det kommer att finnas mer ljus där.
- Jag vet inte, men jag vet med säkerhet att det kommer att finnas mer ljus där.
Kanske går vi med våra egna ben och tar in näring genom munnen.
- Det där är absurt! Att gå är omöjligt.
- Det där är absurt! Att gå är omöjligt.
Och näring genom munnen? Det är ju löjligt!
Vi får näring genom navelsträngen.
Jag ska säga dig en sak: Liv efter födseln
är uteslutet. Navelsträngen är alldeles för kort.
- Jag tror att det måste finnas något. Och det kanske är annorlunda mot vad vi är vana vid.
- Ingen har någonsin kommit tillbaka därifrån, från efter födseln.
- Jag tror att det måste finnas något. Och det kanske är annorlunda mot vad vi är vana vid.
- Ingen har någonsin kommit tillbaka därifrån, från efter födseln.
Födseln är
slutet på livet. Och när det kommer till kritan så är inte livet mer än en
osäker existens i mörker som inte leder någonstans.
- Jag vet inte precis hur livet efter födseln kommer att vara, men jag är säker på att vi kommer att träffa mamma och att hon kommer att ta hand om oss.
- Mamma? Tror du på mamma? Och var tror du att hon är nu?
- Var? Överallt runt omkring oss. Det är i henne och av henne som vi lever.
- Jag vet inte precis hur livet efter födseln kommer att vara, men jag är säker på att vi kommer att träffa mamma och att hon kommer att ta hand om oss.
- Mamma? Tror du på mamma? Och var tror du att hon är nu?
- Var? Överallt runt omkring oss. Det är i henne och av henne som vi lever.
Utan henne skulle den här världen inte finnas.
- Jag tror i alla fall inte på det! Jag har aldrig sett mamma, och därför är det logiskt att hon inte existerar.
- Men ibland, när vi är riktigt tysta, så kan du höra henne sjunga eller känna hur hon påverkar vår värld. Eller hur?
- Jag tror i alla fall inte på det! Jag har aldrig sett mamma, och därför är det logiskt att hon inte existerar.
- Men ibland, när vi är riktigt tysta, så kan du höra henne sjunga eller känna hur hon påverkar vår värld. Eller hur?
Jag tror att det finns ett riktigt liv
som väntar på oss och att vi just nu bara förbereder oss för det
( En för mig okänd författare)
****************************************************
De härligt magiska orden här ovan, skickades till mig av en vän.Tack!
****************************************************
De härligt magiska orden här ovan, skickades till mig av en vän.Tack!
Mycket tänkvärt!!
SvaraRaderaHoppas du har det bra! Kram :)
Halloj Tanja!
SvaraRaderaHåller med om "tänkvärdheten" Tänker: Tänk ändå, så mycket vidare och större livet ändå är och inser med ens, att så lite jag vet, egentligen, i det stora hela.Vilket bara känns spännande.
Jo jag har det bra, men som vädret varierar, så varierar också mitt känsloläge.
2014 lovade jag mig själv att börja gå i samtal, vilket jag genomförde.
Det fanns en del "undangömda" känsloupplevelser som dök upp.
Därför har jag legat lite lågt vad gäller min blogg. Gänget och mina samtal, har fått högsta prioritet.
Go-Kramar till dig
Ja, jag har sett att det varit ganska glest mellan inläggen, men tittar ändå in med jämna mellanrum. ;)
SvaraRaderaHoppas samtalen ska hjälpa på sikt, en bra investering i dig själv! Helt rätt prioritering!
Är själv ganska trött just nu. Fick diagnosen ledgångsreumatism för ett halvår sedan och har nu börjat med en ny sorts medicin, hoppas den ska hjälpa. Lungorna kan påverkas av medicinen så det är många turer till lungkliniken. Skönt att de håller koll ändå! Min struma har fått en ny tvist, nu fann man cellavvikelser där och har remitterats vidare till onkologen. Så nu väntar jag. Lite påfrestande och jag är trött. Humöret går lite upp och ner, från att jag är oövervinnerlig och klarar allt till att känna mig rätt sliten och inte lika självsäker. ;)
Ta nu väl hand om dig, allt gott och många Kramar!!
Himmel!! Vad säger man. Ord känns så fjuttiga, inför alla dina oerhört tuffa utmaningar som din kropp ställer dig inför. Vilken inre kraft du måste hysa i ditt inre, för så många omänskligt tuffa och oerhört svåra utmaningar du ställts och ställs inför. Jag häpnar inför ditt mod och din styrka. Att din inre kraft är stark, betyder inte, att inte gråten, tvivlen, sorgen, smärtan .... är "portförbjudna" Tvärtom, de behöver också få säga sitt. Viktigt att också få sätta ord på det man går igenom, att inte behålla det inom sig. Det har jag själv varit duktig på, tills nu, nu pratar jag på samtalen så det bara ryker om det.
SvaraRaderaKlart att du är trött och att humöret åker berg och dalbana inför de nya beskeden. Du vet, att det du gör är som bestiga Himalia, fast mycket tuffare och svårare. Du ställs ju hela tiden inför nya utmaningar, nya känslor och du tvingas "klämma ur" varendaste kraft som du kan pressa ur din trötta kropp och du tvingas hela tiden att" ta ut nya kompassriktningar" Du uträttar stordåd!!
Har sett att du då och då varit och hälsat på här inne, vilket glatt mig.
Skickar dig de allra varmaste kraftkramar och Ta också du väl hand om dig
Tack för dina fina och värmande ord!! :)
SvaraRaderaSköt om dig och dina lurviga vänner. De är riktiga glädjekällor, vad vore man utan dem!
Stor Kram!! <3
I dag kom så beskedet, cancer. Tror nog att den känslomässiga reaktionen kommer senare, just nu är det fullt upp med allt "praktiskt" som måste fås ordning på. Känner mig optimistisk, tror detta går bra!
SvaraRaderaHoppas du har härliga dagar med de dina och att du känner ett inre lugn med dina samtal, att det är rätt tid nu.
Halt är det där ute, svårt med promenaderna tycker jag.
Ta väl hand om dig! Kramis
Har försökt flera gånger att skriva en kommentar till dig, men hur mycket jag än "skrynklat ihop" min hjärna och letat efter livsstarka ord, så tittar inte ett endaste fram.
SvaraRaderaBlev så tagen av dina ord, så att jag nästan tappade andan.
Du skriver också " Känner mig optimistisk, tror detta går bra"
Himmel, vilken fantastisk tjej du är.
Hjärtevarma och livsstarka kramar från en ordfattig Humlina